Kulturkollo möter
Posts

  • Kulturkollo möter Mathias Leclér a.k.a. Villfarelser

    helena-top

    Det var ingen slump att Mathias Leclér började med Villfarelser. Hans fascination över gamla bilder har följt med honom sedan jag var ung. ”Det är alltid samma frågor som jag ställer mig. Frågor om död. Det låter sjukt men så är det. “Vad blev det av den där hästen?”, “Finns det något, om än litet, kvar av hens kropp idag?” Sådana frågor. Nej, det är inte bara död. Jag tänker på andra saker också. Men mycket död.” Stor igenkänning på den, tänker jag då jag – så långt jag kan minnas – har jag fascinerats att gamla foton, gamla föremål och döden (döden, döden, döden).

    Leclér kategoriserar själv sin humor såsom: “Humor med jävligt mycket allvar”, vilket märks tydligt då gränsen mellan skratt och gråt är hårfin i flertalet bilder.

    ”Ibland är det faktiskt bara allvar. Väldigt, väldigt mycket allvar. Jag gillar humor som får skrattet att fastna i halsen. Eller i alla fall humor där man får sig en rejäl tankeställare. Då anser jag att jag lyckats.”

    Villfarelser publicerade sitt första inlägg på Instagram den 5 oktober 2014, men Matias Leclér säger att ”Den, eller de, första Villfarelserna är katastrof enligt min mening. De ligger kvar på Insta enbart för att visa för mig själv att man kan utvecklas.” Så som vi ser Villfarelser idag började ta riktig form för två år sedan. Villfarelser har alltså först och främst varit ett projekt som levt på Instagram, men i september kom Villfarelser ut som bok i Krama mig hårt din jävel!. Boken består av ett urval av alla de bilder som finns Mathias Leclér har skapat och några bilder har han dessutom kommenterat extra, t ex den bild som väckte en hel del känslor på sociala medier, som du kan se här till höger. Bilden är enligt mig knivskarp i sin mörka humor och är talande för Villfarelser hela produktion.  Continue Reading

    7 oktober, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 919

  • Kulturkollo möter Jussi Adler Olsen

    Jussi Adler Olsen välkomnar oss till bloggträffen och berättar att han tjatat på sitt förlag för att få träffa bloggare eftersom han vet att vi når ut till många läsare och att bloggar har en helt annan målgrupp än tidningsrecensenter. Han läser en hel del bloggar, vilket vi märkte i hur noga han förberett sig. Lotta kände han direkt igen och kommenterade att hon minsann klagat på senaste översättningen. Nu har de bytt översättare! Hans intryck är att de upplevelser och intryck som bloggarna förmenar är direkta och speglar läsarna vilket gör bloggarna trovärdiga på ett direkt och ärligt vis.

    Selfies är boken där Rose får lov att ta mer plats, hon utvecklas till en tredimensionell och komplex person. Den är den sjunde delen i serien om Avdelning Q vid köpenhamnpolisen och idén till den föddes när en socialarbetare kom till Jussi och berättade att det finns ett stort antal unga människor som använder försäkringssystemet på ett sätt som i längden inte kommer att fungera. Unga tjejer som inte kan så mycket mer än vara vackra och som tänker att samhället skall försörja dem, i deras värld finns bara mig, mig och mig. Boken har en socialarbetare i huvudrollen och nu får hon sin gruvliga revansch. Missbruk och makt finns med i alla böckerna och eftersom utspelar sig över hela Danmark så kan han skifta miljöer.

    I början planerade Jussi Adler Olsen 10 böcker och när han började så hade han en grovplanering, nu när han är på bok 8 så blir det allt svårare att få ihop alla trådarna. Kommande bok handlar om Asaad och de två sista kommer att handla om Carl. På frågan om han faktiskt följt den där planen som han ritade upp 2004 (eller 2005, jag kan ha hört fel) så svarade han att han har fått ändra lite på Asaads berättelse eftersom läget i Syrien har förändrats de senaste åren. Annat som påverkat är att titlar blivit ”upptagna” som till exempel har Paul Auster just kommit med en roman som har en snarlik titel som den tilltänkta kommande boken. Utifrån vad Jussi berättade så kan vi gissa att den kommer att handla bland annat om flyktingfrågan på Medelhavet. Continue Reading

    1 oktober, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll • Visningar: 882

  • Kulturkollo möter Jennifer Niven

    Linda
    Ibland tackar man ja till saker som är väldigt, väldigt läskiga, men också väldigt roliga. Att intervjua Jennifer Niven var en sådan sak. Ett möte på bokmässan som gav mig fjärilar i magen, men som blev ett riktigt trevligt sådant med en fantastiskt ödmjuk och varm författare. Att träffa någon som verkligen älskar sitt jobb är alltid uppfriskande och det här är en författare som utan tvekan gör det. Det riktigt lyser om henne när hon talar om sitt skrivande, sina böcker och läsare.

    Jennifer Niven är författare till en rad böcker, men de som hon är mest känd för är hennes två ungdomsböcker och det är också de som översatts till svenska. Vi pratar inledningsvis om All the bright places, som på svenska heter Som stjärnor i natten. En bok som dryper av svärta,  en som också innehåller en hel del humor. Huvudpersonerna Finch och Violet mår båda dåligt av olika anledningar och när de möts kan de stötta varandra. Finch är bipolär och stundtals väldigt deprimerad. Han är också udda och utsatt. Violet är tvärtom en av de populära tjejerna på skolan och att hon döljer sin sorg är kanske naturligt.  Continue Reading

    30 september, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 277

  • Kulturkollo möter Tommi Kinnunen

    Bokmässan firar Finland 100 år genom att bjuda alla oss besökare på ett digert program. En av alla författare som jag ser fram emot att lyssna till är Tommi Kinnunen och som en liten bonus så har jag fått möjlighet att prata en stund med honom om hans författarskap. Jag var osäker på vilket språk som skulle passa Tommi bäst och han berättade att han var 21 år när han träffade en finlandssvensk för första gången men numer så går det bra med svenska om man bara inte talar allt för fort. Inte lätt för en ordspruta som mig …

    Det verkar var en trend som aldrig går över, historiska romaner är alltid populära i Finland.

    Vi började med att samtala om intresset för historiska romaner, är det extra stort i år när Finland firar 100-årsjubileum? Tommi kan tycka sig märka att det finns ett allt större intresse för finsk litteratur utomlands men intresse för historiska romaner och facktexter om historia har alltid funnits i Finland. Det finns en rik tradition av historiska romaner i Finland men numer så börjar man också att berätta fler versioner av historien t ex de homosexuellas historia.

    Continue Reading

    29 september, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 394

  • Bildberättande som förundrar

    Bild: detalj från omslaget till Stjärnenatt av Jimmy Liao

    linje-ulrica

    Bilden är minst lika viktig som texten i böcker för barn och det är intressant att det finns en så stor bredd av stilar och manér att botaniserna bland. Då kan man råka snubbla över böcker som har helt magiska bilder – vissa vackra och sällsamma, andra kittlande och kanske lite utmanande. Jag hoppas att fler har upptäckt Mirando Bok, ett förlag som ger ut böcker med ett starkt bildspråk och som inte tycker att bilderböcker bara är till för små barn. Jenny Franke Wikberg driver förlaget och har svarat på några frågor:

    Hur och varför startades Mirando?
    Jag frilansade som bokformgivare och redaktör under ganska många år och kände till sist en jättestark längtan efter att få arbeta med boken som helhet – idéer om innehåll, textbearbetning, bildval, formgivning osv. – och utan att kompromissa med kvalitet. Jag har alltid haft ett stort intresse för illustration och bildberättande och därför valde jag att låta förlaget ha just den inriktningen. Förlagsnamnet Mirando betyder tittande, att se eller att undra/förundras.  Continue Reading

    15 september, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Kulturkoll • Visningar: 522

  • Olika – normkritiskt och normkreativt

    linje-ulrica

    Barnböcker som bryter normer om till exempel genus eller familjeformer blir vanligare, men i den stora bokfloden är de fortfarande nästan försvinnande få. Förlaget Olika är inte ensamma om att försöka nå ut med böcker som speglar mångfald och jämlikhet, det finns numera ett antal förlag som har gett ut väldigt fina böcker, men Olika var bland de första som stack ut hakan och vågade satsa. Vi har pratat med Marie Tomičić som berättar lite mer:

    Hur och varför startades Olika förlag?
    De första böckerna kom ut 2007 och vi firar 10 år i år! Vi startade eftersom forskningen år efter år visade att det var så många fler pojkar i huvudroller än tjejer i barnböcker. Det fanns en debatt men inget förlag gjorde något åt den obalansen. Det var på samma sätt med familjeformer. Det var så gott som alltid heterofamiljer och kärnfamiljer som fick plats i bokhyllan samtidigt som 30% av alla barn bodde i andra familjeformer. Något behövde göras.

    Varför behövs ”annorlunda” barnböcker? Och varför finns det så få normbrytande böcker egentligen?
    Jag skulle inte kalla böckerna för ”annorlunda”, utan snarare i takt med samtiden. Barnböcker ska inte bara spegla majoritetsnormen i ett samhälle utan också våga rikta strålkastarna mot andra barn. Continue Reading

    14 september, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Kulturkoll • Visningar: 502

  • Kulturkollo möter: Pontus Ljunghill – författare till Lykttändaren

    Copyright/fotograf: Ulrica Zwenger

     

    Deckare som utspelar sig i Stockholm på 20-talet, kan det va nåt?

    Det kan jag lova!

    Pontus Ljunghill heter författaren som med sina två kriminalromaner En osynlig och Lykttändaren har hittat en stor läsekrets bland både inbitna deckarläsare och alla de som uppskattar historiska romaner. Jag själv tillhör båda kategorierna så att det skulle vara böcker för mig var ingen tvekan, rekommenderas varmt!

    Jag blev nyfiken på Pontus Ljunghill och hans skrivande, för att få veta lite mer så mejlade jag honom några frågor. Som tur var så ville han berätta lite mer om tankarna kring sina böcker.

    Den här veckan har vi Stockholm som gemensamt tema för våra inlägg. Vilka tre ord skulle du välja för att beskriva staden?
    Ett ord som passar, om man ser på staden i ett lite längre perspektiv, är ”föränderlig”. Ett annat är ”jäktig. Svårt att komma på ett tredje, men jag väljer ”vatten”, det finns mycket av den varan i Stockholm och det tycker jag är trevligt.

    Dina två kriminalromaner En Osynlig och Lykttändaren utspelar sig båda i Stockholm på 20-talet. Varför valde du att skriva historiska kriminalromaner?
    När jag fick själva idén till min första utgivna kriminalroman, En osynlig, för många år sedan visste jag inte var eller när den skulle utspelas. Men sedan slog mig tanken: vad skulle hända om jag lät den utspela sig i Stockholm för länge sedan, till exempel 1920-talet? Och ju mer jag tänkte på idén, desto mer gillade jag den. Jag tänkte att om jag verkligen lyckades beskriva och berätta om Stockholm på 1920-talet – hur staden såg ut, hur folk levde, modet, nöjeslivet, polisen med mera – så skulle boken bli så mycket intressantare att läsa än om den utspelade sig i nutid. Att det skulle vara för läsaren som att kliva in i en tidsmaskin och färdas tillbaka till 1920-talets Stockholm. Kanske ett övermodigt mål det där med tidsmaskinen, men det var så jag tänkte.

    Och just i Stockholm?
    Främst för att det är där jag bor och är uppvuxen, det kändes intressantare att lära sig mer om min egen stad än någon som jag inte har något förhållande till. Continue Reading

    25 augusti, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Romankoll • Visningar: 391