Margaret Atwood
Posts

  • Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

    helena-top

    Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

    Musan av Jessie Burton, Modernista

    ”Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

    Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

    ”Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

    Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

    ”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

    Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

    Enligt förlaget så är denna ”En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

    Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

    ”Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren. Continue Reading

    13 januari, 2018 • Aktuellt • Visningar: 353

  • Helena listar 2017

    helena-top
    Av oklar anledning har jag haft svårt att lista 2017. Kanske för att allt är så absurt med Donald Trump och världen. Kanske för att det mesta i min verklighet hänt under andra halvan av året. Kanske beroende på något annat. Jag vet inte och inte spelar det någon roll heller för det blev ju förstås en lista i år också. 

    Årets klassiker: Stoner av John Williams. Länge höll jag emot, mångas tips höll jag ifrån mig tills det äntligen var dags i våras. Och ser man på – den var precis så bra som alla sagt.
    Årets klassiker med en tvist: När Colm Toibin kommer med en ny roman upphör Helena med all övrig verksamhet (gammalt djungelordspråk). I somras kom Colm Toibin med en maffig nytolkning av historien om Electra, Orestes och Clytemnestra betitlad House of names och jag upphörde naturligtvis med allt annat och läste helhjärtat. Och det var väldigt bra. Colm Toibin är fortsatt min favoritförfattare nummer ett.
    Årets tröst: I min samhälleliga förtvivlan har jag funnit stor tröst hos John Oliver under året. Jag har sett alla hans säsonger av Last week tonight sen jag i februari skaffade HBO enkom för att få tillgång till honom. Det har betalat sig i styrka, igenkänning och tröst.
    Årets knock out: #metoo förstås, revolutionen kom till slut! När det kommer till kvinnokraft och bokvärlden så mötte jag den redan i somras. Naomi Alderman The power tilldelades Women’s prize for fiction precis när jag klickade hem den och det är sannerligen en knock out-läsupplevelse. Continue Reading

    27 december, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 809

  • Ulrica listar 2017

    linje-ulrica

    Det här med att välja bara en sak i varje kategori är verkligen svårt, men listan hade blivit så förfärligt lång om jag inte hade begränsat mig. So here goes:

    Årets titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. En lång och vacker titel på en utmanande bok. Johannes Anyurus bok är inte helt lätt att ta till sig, men den är viktig. En titel som nämnts i många sammanhang under året och kommer att nämnas ännu mer nu när den tilldelats Augustpriset.
    Årets klassiker: Omläsningen av Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Den håller verkligen för omläsning!
    Årets debut: Jag tyckte oerhört mycket om Erika Olofsson Liljedahls roman Någonstans brister himlen. Hon har skrivit barnböcker tidigare, men det här var hennes otroligt fina romandebut.
    Årets historiska: Så länge min bror andas av Set Mattson – riktigt gripande om historia som inte ligger så långt bort i tiden, men som jag visste väldigt lite om.
    Årets grafiska: Synd av Elin Luccasi där igenkänningen bitvis är stor.
    Årets dystopi: The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood – otäck och på flera sätt inte alls osannolik.
    Årets fakta: Brandvakten av Sven Olov Karlsson som var otippat väldigt engagerande om skogsbränder i allmänhet och om branden i Västmanland 2014 i synnerhet. Continue Reading

    27 december, 2017 • Aktuellt, Evenemangskoll, Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll, Sakprosakoll • Visningar: 383

  • 13 avsnitt och 13 skäl varför

    Linda
    I somras på Crimetime Gotland diskuterades nya krim- och dramatrender och en trend som lyftes fram var att göra tv-serier istället för filmatiseringar av böcker. Tidigare i veckan har Helena skrivit om de två tv-serier som baserats på Margaret Atwoods böcker och nu är det min tur att berätta om serien som jag ägnat de senaste veckorna åt. I små portioner ska tilläggas. Inte för att den är dålig eller tråkig, utan för att den väcker så många känslor att jag behöver pauser för att det inte ska rinna över.  Continue Reading

    25 november, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 373

  • Margaret, Alice, Offred och jag

    helena-top
    Om vi vänder blicken mot tv-världen så kan vi väl ändå konstatera att 2017 tillhört Margaret Atwood. Visst krigar Stephen King om titeln i bakgrunden med en massiv tv-versionshöst (Gerald’s game, The mist, 1922), men jag har faktiskt inte sett ”hans” serier och eftersom det här är ett högst personligt inlägg så ger jag högst självsvåldigt priset till Atwood, om inte annat så på livsomvälvande slag i magen-poäng (och om jag inte gör det så dör den här texten lite nu så…).

    Först kom The Handmaid’s tale, en powerberättelse så tung att vissa av oss inte orkat igenom tv-serien än trots att det känns som något av en feministisk skyldighet. Än har jag inte gett upp…

    Sen, alldeles nyss, kom Alias Grace i tv-serieform och den är lika fantastiskt välgjord och bra. Historien är en annan, men släktskapet mellan berättelserna blir ändå tydligt. De båda serierna tillsammans riktar också strålkastaren mot något jag inte reflekterat så mycket över tidigare, kärnpunkten i Margaret Atwoods författarskap. Jag har inte nått dithän i min analys att jag kan formulera mig glasklart kring det, men någonstans i närheten av mänsklighet och kvinnoskap, hur det ser ut och vad som formar oss, befinner vi oss hela tiden. Och så dras det raka och tydliga linjer mellan då, nu och sen på ett sätt jag tidigare inte sett och begripit när jag läst Margaret Atwoods böcker.

    Jag känner att jag kanske bygger upp en beredskap att överleva The Handmaid’s tale genom att se Alias Grace. För där Offred inte funnits än (än finns tid!) så har Grace levat (bokstavligt talat, boken bygger ju på en verklig person). Det fascinerar mig att Offreds öde kan skrämma så mycket mer än Graces när vi vet att det verkligen hände, på riktigt (och då pratar jag förstås inte om det specifika för Grace, att hon anklagas för mord, utan om det där vardagligt förfärliga som var allmängiltigt och som skildras så bra i både bok och tv-serie). Jag funderar lite mer över Alias GraceFiktiviteter idag, läs gärna mer där.

    Nu när Margaret Atwood börjat få den uppmärksamhet hon förtjänar (och nyutgåvorna äntligen haglar över oss) tycker jag verkligen inte att vi ska stoppa där. Nu vill jag se Kattöga, en tv-serie om flickors vänskap och varför inte Maddaddam-trilogin i tv-format (jag vet att den varit på gång länge, men kan förstå att det tar tid…). Och visst vore det coolt med en filmatisering av Häxyngel som kommer i vår, den som bygger på Shakespeares Stormen? Jag kan inte tänka mig annat än att det blir storslaget.

    22 november, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 423

  • Böcker på film (och TV)

    linje-ulrica

    Vi befinner oss i det dystraste november och ännu är det ett litet tag kvar innan vi kan börja lysa upp mörker med adventsljus. Vad passar bättre vi den här tiden på året än att ägna sig åt verklighetsflykt i form av böcker, film och TV-serier! Kulturkollo bjuder in till en vecka som kommer att handla om böcker och filmer, men framförallt om böcker som filmatiserats, som långfilm eller TV-serier.

    Det räcker med att slå upp sidan med bioannonser i tidningen så ser man att det finns massor av aktuella filmer som har en känd bok som förlaga. Just nu kan man i min stad till exempel se Snömannen som är baserad på Jo Nesbøs deckare, The Glass Castle som också är en gripande roman av Jeanette Walls, skräckfilmen Det efter Stephen Kings kända roman och Korparna av Augustprisvinnande Tomas Bannerhed. Ännu fler exempel på filmer inspirerade av böcker kan man se om man sneglar på barnfilmerna. Continue Reading

    20 november, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 447

  • Kulturkollos favoritförfattare

    Linda

    En blogg som till stor del handlar om böcker presenterar självklart en lång rad författare. Eftersom vi taggar varje inlägg går det att få ett hum om vilka författare vi skriver om mest. Och ja, nu får de ett inlägg till.

    Så här ser topp 10 ut:

    1. Chimamada Ngozi Adichie (33 inlägg) inte jätteförvånande och jag tror att jag och Anna är skuld till ganska många av dem.

    2. Jane Austen (31 inlägg) en klassisk bloggälskling som flera av oss har skrivit om.

    3. Astrid Lindgren (30 inlägg) det är svårt att bortse från vår nationalskald, speciellt när vi ska tipsa om böcker.

    4. Brandon Sanderson (23 inlägg) här kan vi nog skylla ganska mycket på Carolina.

    5. Hilary Mantel (21 inlägg) och när det gäller den här damen är det ofta Helena och Anna som skriver.

    5. Diana Gabaldon (21 inlägg) Lotta och Carolina, jag tittar på er.

    7. Margaret Atwood (19 inlägg) återigen en av Helenas favoriter.

    8. Per Anders Fogelström (18 inlägg) kan jag ta ganska stort ansvar för.

    9. Åsa Larsson (17 inlägg) har intervjuats och dessutom har flera kulturkollare skrivit om hennes böcker.

    9. Tove Jansson (17 inlägg) har både mumin och Sommarboken att tacka för listplaceringen.

    14 augusti, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Romankoll, Sakprosakoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 1367