Musik
Posts

  • Den obehagliga ångestfyllda rymden

    Lotta

    Rymden har alltid skrämt mig. Jag kan inte för mitt liv förstå den dröm som många har – att bli astronaut, åka till månen eller iväg till främmande galaxer. När jag var liten var jag rädd för två saker – ryssen och svarta hål. Antingen kommer ryska soldater och invaderar mitt hem, eller så kommer jag att bli uppslukad av ett stort svart hål. Båda sakerna ter sig som tämligen osannolika nu i vuxen ålder, men den där ångesten inför den oändliga rymden den finns kvar.

    Min hjärna kan inte riktigt ta in oändligheten. Jag kan inte greppa hur stort allt är och hur liten jorden är (som ju är så FANTASTISKT stor!). Mina kulturella inspel om rymden är därför pinsamt få. Jag kan bara inte med rymdäventyr. Vilket kan tyckas lite konstigt när jag älskar att läsa om andra äventyr, pionjärer, upptäcksresande, människans kamp mot elementen och sig själv. Bara inte i rymden.

    Andelen böcker som jag inte läst klart kan man räkna på ena handens fingrar, jag läser i princip alltid ut den bok jag börjar läsa. Men en bok som jag faktiskt inte tog mig igenom är Liftarens guide till galaxen. Jag fattade inget. Och att se rymdfilmer med mig är som att se film med en treåring ”Varför gjorde han så där? Vad hände nu? Hur kan det bli så?” Som Interstellar, hallå vem fattar den? Inte jag.

    Så nä. Rymden är inte min grej. Men David Bowies Space Oddity är en av de bästa låtar som gjorts, ever, och defintivt den bästa rymdlåten. Rymdångest när den är som bäst.

    12 oktober, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 171

  • Stockholm goodbye

    Lotta

    Idag avslutar vi vår Stockholmsvecka. Tack för alla fina tips i veckans utmaning!

    Vi avslutar med en favoritlåt om Stockholm: Min stad av Frida Hyvönen. (Har du missat hennes senaste album Kvinnor och barn så uppmanar jag till lyssning!)

    Tittar ut över min stad
    Solen går upp på Gröna Lund
    Slår en lov runt gullmarsplan
    Och dyker ner i hornstull

    På bänken på mariaberget
    häller vi upp i glasen
    Bland turisterna som fotar riddarholmen och gamla stan
    och gamla solnedgången

    Kom till stockholm på nittonhundratalet
    Det här har blivit min stad
    Men jag står fortfarande i valet och kvalet
    Om jag ska bli kvar

    Köpte ett hus i västerbotten
    för att känna mig rik
    Det var strax innan hjärnan växte klart
    Det var sista chansen
    Att göra något oväntat smart

    Min hatt den har tre kanter,
    tre kanter har hatten
    och har den ej nån kant läggs den ingenstans
    Kan mina koder som ett rinnande vatten
    Blandar och ger med svår elegans

    Alla känner stockholm
    men stockholm känner ingen
    Har fortfarande svårt att hantera när nån går runt och skryter
    om att dom aldrig varit längre norrut än till Uppsala?

    Aldrig varit längre norrut än till Gävle?
    Det är fan inget att skryta om!
    Aldrig varit längre norrut än till Gävle?
    Det är fan inget att skryta om!
    Aldrig varit längre norrut än till Gävle?
    Det är fan inget att skryta om!
    Aldrig varit längre norrut än till Gävle?
    Nästa steg är att du ber mig säga ”sju”

    Tittar ut över min stad
    Alla tunga fina hus
    800km norr om tunnelbanans sista stopp Såg jag dagens ljus

    Men nu på toppen av Mariaberget
    Har jag fått tomt i glaset
    Och pekar åt turisterna,
    – osäkert –
    å så med Riddarholmen,
    å så med Västerbron,
    Ah, å så med solnedgången

    27 augusti, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 326

  • Festen är slut

    linje-ulrica
    Vi har pratat fest och kalas hela veckan. Själv har jag hunnit med ett pensionskalas, en 40-årsfest och inte mindre än tre sommarfester den här veckan!
    Men allt trevligt har också ett slut, så även denna vecka. Vi avslutar med lite musik på temat ”Festen är slut”. Det kan kännas vemodig. Eller som början på något nytt.




    Bild: pexels.com

    11 juni, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 333

  • Rätt att äta sig mätt

    Lotta
    Våren 1917 ägde hungerdemonstrationer rum runt om i landet. Det hade varit krig, och skördarna 1916 hade varit dåliga. Bristen på livsmedel var påtaglig och situationen blev akut. I januari 1917 infördes ransonering av bröd och mjöl, och i mars inträffade den ryska februarirevolutionen. Det satte igång en demonstrationsvåg över Sverige.

    Den 25 maj 1917 tog Seskarö-upproret sin början. Befolkningen och sågverksarbetarna på ön i Haparanda skärgård var hungriga. Potatisen var slut. Inga livsmedelstransporter kom fram. Vid ett möte i Folkets hus beslutade man att tvångsköpa bröd av bagarna. Man bröt sig in i förråden och tog bröd mot betalning. Den ena bagaren Jansson protesterade inte, men den andre bagaren Eriksson tyckte inte om tilltaget. Polis tillkallades, och även militär anlände för att släcka upproret.  475 tungt beväpnade militärer, med kulsprutor och kanoner anlände till Seskarö.

    Händelsen omsjungs i Euskefeurats låt Seskarövisan

    Vill du veta mer om Seskarö-upproret kan du lyssna till en radiointervju från 1962 där Oskar Lindström och Hugo Berglund som var med under kravallerna berättar om vad som hände.

    2 juni, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 492

  • Robins vi minns eller vann rätt Robin?

    Linda

    Är pluralformen av Robin ens Robins? Eller är det bättre att köra på den svenskare varianten Robinar? Båda låter lite märkliga, men oavsett så tänkte jag idag påminna er om några andra Robins, eller Robinar. Kanske tillhör du dem som tycker att vi valt en annan Robin än just Bengtsson att representera oss i Kiev, men ni kommer att märka att det visserligen skulle kunna finnas bättre alternativ, men också väldigt mycket värre.

    Vann rätt låt brukar frågan efter varje musiktävling lyda. Eller snarare brukar det konstateras i rubrikerna att fel låt vann, för så är det väl alltid? Hos familjen O är i alla fall tre ganska nöjda med valet av Robin Bengtsson som Sveriges representant i Kiev. Den som är mest sval är nog jag, men jag överlever. Visserligen var det så att Nano var största favoriten hos grabbarna O och jag hade mycket hellre sett Mariette som vinnare, men vi är ändå ganska så okej med Robin. Inte med hans löjliga löpband, de gillar jag verkligen inte, men de gillas å andra sidan av de tre andra medlemmarna i min familj. Så ja, smaken är verkligen som baken.

    Frågan är om det hade blivit bättre med någon annan Robin? Kanske skulle vi skickat någon annan Robin till Kiev? Continue Reading

    10 maj, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 834

  • The Joshua Tree – 30 år senare

    helena-top

    Den 9 mars 1987 släppte U2 sitt femte album – The Joshua Tree. Jag kom in i min U2-fas först något år senare, i och med filmen om turnén som följde på skivan. Men där, efter Rattle and hum (den film jag sett flest gånger, förutom Dirty dancing), kom The Joshua Tree att betyda mycket för mig. Kanske kan man till och med säga att den förändrade världen. Min värld.

    Kolla bara på låtlistan! Continue Reading

    24 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 628

  • Påsktid, tid för familj och musik om tid

    linje-ulrica
    Vi är mitt uppe i påskhelgen och jag firar den hemma i Skåne. Påsken är för det mesta en ganska kravlös högtid och det gillar jag. I år behöver jag kanske ännu mer än vanligt tillbringa den med min lilla familj och känna att jag har tid att vara med barnen och att jag har tid att lyssna på deras tankar. Självklart önskar jag mig också tid för återhämtning för egen del – och så finns det, som alltid, förhoppning om att långhelgen även ska rymma lästid. Continue Reading

    15 april, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 454