Peter May
Posts

  • Kulturkollo recenserar v. 10 2017

    linje-kulturkollo

    Jag vet inte hur det är hos er, men hos mig gick våren och gömde sig någonstans, och lämnade mig i iskall snålblåst och mörka kvällar. Tur det finns böcker att rädda sig med ner i varma badkaret eller under sängtäcket! Detta har kulturkollarna läst under gångna veckan – kan det anas att den innehöll internationella kvinnodagen?

    Andras vänner av Liane Moriarty (Anna)

    Bennys hemliga rapporter av Per Lange, Johan Bergström, Henrik Ahnborg (Carolina)

    Brev till en nybliven förälder av Chimamanda Ngozi Adichie (Anna)

    Brev till min dotter, red. Ilcim Yilmaz (Anna)

    Brev till min dotter, red. Ilcim Yilmaz (Ulrica)

    Coffin Road av Peter May (Ulrica)

    Den gyllene hårnålen av Maria Gustavsdotter (Lotta)

    Ett fjärran krig av Göran Redin (Anna)

    Fummel & drummelrekordet av Johan Rockbäck (Ulrica)

    Hugo och kepskampen av Christina Lindström (Carolina)

    Om jag får stanna av Kajsa Gordan (Linda)

    Saker jag hade velat veta när jag var 15, red. Johanna Wester och Diana Olofsson (Anna)

    Stoner av John Williams (Helena)

    Syndavittnet av Mattias Hagberg (Ulrica)

    Tusende våningen av Katharine McGee (Carolina)

    Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland (Linda)

    10 mars, 2017 • Aktuellt, Barnbokskoll, Romankoll, Sakprosakoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 421

  • Kulturkollo möter: Peter May

    linje-ulrica

    Peter May is a popular crime writer. His Lewis-trilogy has become immensely popular and his latest novel Coffin Road has recently been translated into Swedish. His books are of course almost unbearably thrilling crime stories, but somehow the crimes and the police work is almost back staged by the setting.  Peter May has an ability to describe the harsh environments of the Outer Hebrides, and the people living there, in a way that really catches the reader.

    We are very happy that  you could take time from your busy scheduele and answer a couple of questions about your writing and about the intriguing landscape in your books. Firstly, can you tell us a little about what the landscape of the Outer Hebrides means to you?

    Peter: The landscape is like no other. In the 1990s, I spent five years in the Outer Hebrides when I was creator and producer of a television drama entitled Machair. We made 99 episodes during that time and we shot scenes all over the islands in every kind of weather. In the process of searching for the perfect location for each scene, the production team and I explored every hidden corner, every part of the coastline, every beach and cliff. We tramped across all the peat bogs and through the interior of the islands, and we looked at every house and outbuilding. I know the landscape, the people, and the environment they inhabit probably better than I know the town I was born in!  And although I live in France now, when I go back to Scotland, the Islands feel like “home” to me.  They have a very special place in my heart.

    The weather pushes its way in to become an additional character,
    present in every scene.

    Continue Reading

    5 mars, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 675

  • Det som skrämmer mig

    Linda
    Alla verkar älska karga, mörka och öde platser. Öar långt bort från civilisationen, där få bor och dit det är svårt att ta sig och även lämna. Det talas om hur fantastiskt det skulle vara att åka till Shetlandsöarna, Yttre Hebriderna, Orkneyöarna eller någon annan ö som gud glömde. Själv får jag bara panik. Total panik.

    Jag har försökt att läsa Ann Cleeves Shetlandskvartett, men efter ett femtiotal sidor fick jag ge upp. Mörda hur många människor som helst, men tvinga mig inte att läsa om en så läskig miljö som den där. För att inte tala om Peter May. Ja, jag vet att ni är många som älskar och böckerna är säkert bra, men kunde han inte placerat sina huvudpersoner på någon mindre obehaglig ö? Vad är det för fel på de större brittiska öarna? Där finns städer och människor. Värst är det nästan när favoritförfattare drar iväg ut på någon öde ö. Sharon Bolton skriver finfina böcker som utspelar sig i London, där Lacey Flint simmar i Themsen och håller på att bli mördad på ett universitet. Funkar utmärkt och skrämmer inte det minsta. Så drar hon iväg till en avlägsen ö i Svarta små lögner och tappar mig helt. Kanske är det miljön, eller så handlar det om att tempot i böcker som utspelar sig på dessa öar har en tendens att vara lika långsamma som det skulle varit att bo där. Continue Reading

    4 mars, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 549

  • Det mörka och det karga

    linje-ulrica

    Det är något visst med geografiskt isolerade miljöer. Avlägsna öar. Stormpiskade kuster. Karga landskap. Vindpinade hedar. De har fascinerar oss i generationer i klassiker som till exempel Wuthering Heights och The Hound of the Baskervilles och de lockar oss i nutida deckare. Ett exempel är Anne Cleeves Shetland Island-serie som är mycket populär och som även finns även som TV-serie. När Peter Mays Lewis-trilogi släpptes, skapades det bland bokälskare ett sug efter att resa till Yttre Hebriderna, trots att öarna verkligen inte skildras som särskilt inbjudande:

    När de kom ut ur de låga täta molnen såg Fin ut över det skiffergrå havet och betraktade det vita skummet runt de svarta stenfingrarna som stack ut från halvön Eye, den steniga udde som också kallades Point. Han kände igen de välbekanta mönstren i landskapet, dikena som liknade skyttegravar från första världskriget men som hade grävts för värmens skull, inte för krigets. Århundraden av torvbrytning hade lämnat dessa skarpa ärr på de vidsträckta och i övrig orörda torvmossarna. Vattnet i viken nedanför såg kallt ut och krusades av vinden som blåste oavbrutet över ytan. Fin hade glömt bort vinden, den outtröttliga blåsten som hade färdats över Atlanten i femhundra mil utan att stöta på något hinder. Utanför Stornoways skyddande hamn fanns det nästan inte ett enda träd på ön.

    Själv är jag extra fascinerad av böcker som utspelar sig på Island. Det kärva landskapet passar så bra som bakgrund till mörka deckarhistorier och de får för min del gärna vara signerade av Arnaldur Indriðason. Men också i klassiker av författare som till exempel Halldor Laxness har landskapet en så stark betydelse att det nästan blir som en egen karaktär i berättelse.

    Den här veckan ska vi utforska det mörka och det karga som motiv i till exempel litteratur och film. Välkommen att följa med oss!

    Bild: Isle of Skye från pexels.com

    27 februari, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 337

  • Kulturkollo recenserar v. 40 2016

    linje-kulturkollo

    Den senaste veckan har Lotta varit en hockeymorsa i Björnstad, en judisk båtflykting under andra världskriget, en sjuttonårig föräldralös strippa och en femtioårig operadiva. Vi andra har också läst och drömt oss iväg i fantasin och overkligheten (och ibland i verkligheten). Det här har vi recenserat på våra egna bloggar:

    Breven från ön av Jessica Brockmole (Ulrica)

    Bruno 3000 – Tvillingarna av Åsa Anderberg Strollo & Julia Thorell (Carolina)

    Den lilla världen av Johan Blomgren (Ulrica)

    Det är inte värst sådär i början, Sjunde våningen, Ett familjealbum och cynisk romantiker av Åsa Grennvall (Helena)

    Efter festen av Lisa Jewell (Carolina)

    En sol bland döda klot av Anneli Furmark (Anna)

    Entry Island av Peter May (Anna)

    Farväl Eritrea av Samuel Brhane (Ulrica)

    Gloria av Åsa Hellberg (Lotta)

    I det yttersta av Viktoria Myrén (Ulrica)

    Jag ger dig solen av Jandy Nelson (Ulrica)

    Miira av Eija Heteivi Olsson (Anna)

    Några rader till Svartåns finaste krokodil av PeKå Englund (Anna)

    Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood (Carolina)

    Paradise av Nanna Johansson (Fanny)

    Se mörkret av Elizabeth Hand (Fanny)

    Tala är guld av Cammie McGovern (Ulrica)

    Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew (Anna)

    Tårar i havet av Ruta Sepety (Ulrica)

    When beauty tamed the beast av Eloisa James (Helena)

    7 oktober, 2016 • Aktuellt, Barnbokskoll, Grafik- och seriekoll, Kulturkoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 538

  • Hösten är inte min tid

    Linda
    Jag vet att det nästan är lag på att som bokbloggare älska hösten, men jag är troligen undantaget som bekräftar regeln. Visst kan jag rent objektivt förstå att hösten är vacker och visst kan även jag uppskatta en solig oktoberdag. Det är bara det att höst här på västkusten inte sällan betyder horisontellt regn och det är sisådär mysigt. Ännu värre är det om regnet fryser under natten och skapar rejäl frustration på morgonen när bilrutorna ska skrapas. Möjligen är den mörka, kalla tiden på året okej om man får vara inomhus, men hösten och då speciellt oktober och november är galet intensiva i skolans värld och det finns ingen tid för läsmys och tända ljus. Sedan kommer den dubbelt hysteriska december och då om inte förr, är min längtan efter sol och värme helt orimligt stark. Continue Reading

    6 oktober, 2016 • Aktuellt, Kulturkoll, Romankoll • Visningar: 575

  • Kulturkollo recenserar v 15 2016

    linje-kulturkollo

    Där jag bor är det precis nu man i skymningen ska ta sig ut i skogen och sätta sig i blommande vitsippehav. Koltrasten ska sjunga (och gör det så att hjärtat håller på att brista), ljuset ska dröja sig kvar, det ska vara lite för kallt för den där tunna jackan man tog på sig, och det ska vara förväntan i luften. Ljusa kvällar om våren… kanske det inte hinnes läsning då för kollot? Jodå! Gör det visst! Det går väl att ta med sig boken ut i vitsipporna!

    Djupa ro av Lisa Bjärbo (Fanny)

    Dumplin’ av Julie Murphy (Ulrica)

    En hemlig plats av Tana French (Viktoria) Continue Reading

    15 april, 2016 • Aktuellt, Barnbokskoll, Romankoll, Ungdomsbokskoll • Visningar: 717