Helena listar historiska favoriter

helena-top

Få saker är så mycket min grej som historiska romaner. Skitiga och mörka historiska romaner helt renplockade på romantik och annat trevligt (nästan i alla fall). Som före detta historiker är jag möjligen onaturligt förälskad i den historiska fiktionen, den är så mycket lättare att leva med än den historiska verkligheten…

1. Wolf Hall + Bring up the bodies av Hilary Mantel. Nej, det är inte fusk att föra ihop två böcker så här, de hör ihop och är totalt oskiljbara. Båda är obeskrivligt bra och del två är en av få böcker som fått mig att gråta på grund av genialitet…

2. The daylight gateJeanette Wintersons allra bästa och det vill sannerligen inte säga lite. Så vanvettigt bra att jag inte förmår ens försöka beskriva den.

3. Alias Grace av Margaret Atwood. En av mina allra största läsupplevelser någonsin. Grace är inte sympatisk och vad som hänt blir aldrig särskilt tydligt, men oj vad starkt och hemskt det är!

4. Stad-serien av Per Anders Fogelström. De första delarna av Fogelströms serie är sjukt bra, ingen har skildrat svensk nutidshistoria så glödande, en fröjd vid varje omläsning!

5. Min skugga av Christine Falkenland. Jag tycker allra bäst om Christine Falkenland när hon är historisk och det här var min första intensiva läsning av henne, så bra, så chockerande, helt oförglömligt!

6. En mörderska bland oss av Hannah Kent. En ganska färsk bok som jag bestämmer platsar in här, avslutningen kommer jag aldrig kunna släppa eller glömma, hur gärna jag än vill.

7Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind – inledningen är ärligt talat lite seg men direkt när vi förflyttas till historisk tid blir det bra, väldigt, väldigt bra.

8. Främlingen av Diana Gabaldon. Den här tidsreseromanen läste jag för väldigt länge sen, kanske har det gått 20 år, men den påverkade mig i grunden av min bokläsarsjäl när det begav sig. Det är fortfarande en av mina starkaste och viktigaste läsupplevelser, jag kontemplerar för tillfället om jag ska våga mig på en omläsning.

9. Allt som återstår av Elin Boardy. Denna skitiga och überrealistiska skildring av landsbygdslivet under tidigt 1900-tal klöser fortfarande hål på mig när jag tänker på den.

10. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson. Elände de luxe, precis som jag vill ha det. Ingen skriver feminism i det lilla som Moa.

Jag känner redan att jag missat flera oumbärliga titlar, som Ola Larsmos fina Jag vill inte tjäna och Pär Lagerkvists Barabbas (som jag ska prata mer om på torsdag) men är du som jag intresserad av historiska romaner kan du med fördel undersöka min genomgång från förra hösten för en mer allsidig genomgång!

 

Helena

Periodvis maniskt läsande bokälskare. Blandar gärna vilt mellan genrer och författare men har en förkärlek för historiska romaner, engelsk feelgood, pusseldeckare och grafiska romaner. Dras till mörkret.

Visa alla inlägg av Helena →

34 svar på “Helena listar historiska favoriter

  1. Vi har många gemensamma favoriter. Men det är värst vad flera av er tjatar om Gabaldon, jag måste nog kolla vem hon är.

    1. Gabaldon är ju i ropet nu i och med tv-serien och ny roman i serien. Jag gillade i alla fall början av bokserien väldigt mycket, men det är ju ingen traditionell historisk roman direkt…

      1. Fick boken i sommar. Känns inte alls som min grej, men borde kanske testa. Vi får väl läsa och blogga om det Lyran, med hjälp av våra experter. 🙂

    1. Men åh vad avundsjuk jag blir! Bring up the Bodies är nästan ännu bättre än Wolf Hall, du har fantastisk läsning framför dig!

  2. Jag tycker också väldigt mycket om historiska romaner. Just nu håller jag på och läser ”Barnbruden” av Anna Laestadius Larsson som jag tycker är bra och som påminner (på grund av skildrar samma epok) om en av mina absoluta favoriter i genren, den omistliga ”Abundance” av Sena Jeter Naslund. Den handlar om Marie-Antoinette och författaren har verkligen lyckats kombinera fakta och fiktion på ett spännande sätt som också är respektfullt mot de verkliga personer som ligger till grund för boken. Bland annat använder författaren delar av Marie-Antoinettes faktiska korrespondens till modern, bröderna, maken och, så klart, älskaren, Axel von Fersen. Jag har läst flera skönlitterära skildring av Marie-Antoinettes liv, tyvärr har de flesta varit dåliga, extremt dåliga till och med. Två av de absolut sämsta böcker jag någonsin läst hör faktiskt dit. Men den här boken är istället fantastisk så ska man läsa en skönlitterär bok om MA så bör det bli denna, enligt mig 😉

    1. Det låter väldigt intressant Victoria, den vill jag gärna läsa. Tack för tipset! Jag hade en period när jag läste mycket faktaböcker om fransk historia men på det skönlitterära området har det varit betydligt sämre, ska nog rätta till det nu.

  3. Vad du har många på din lista som jag inte läst, men vill läsa. Jag älskar ju också historiska romaner. Har dock fått för mig att Wolf Hall är tråkig och seg?
    Du vågar helt klart läsa om Främlingen, den håller än. Men jag rekommenderar att läsa på engelska. De senaste böckerna i serien har jag läst på originalspråket och det blir en helt annan upplevelse med de skotska rösterna.

    1. Vafalls!?! Tråkig och seg!?! Jag dånar! Nej, Wolf Hall är lite långsam i tempot men det är ju ändå värsta byråkratiactionboken. Om du gillar historiska romaner måste du ge den en chans, jag blev till och med lite kär i Cromwell när jag läste, en i och för sig inte helt bekväm upplevelse men ändå…

      1. Lite rodnande sådär: jag tyckte att Wolf Hall var så pass seg i början att jag lade ner den. Jag skäms. Men…det var så väldigt många ord och så lite…ja, sånt som håller mig kvar i en bok, tydligen.

        1. Jag håller med om att det tar ett tag att komma in i handlingen och sättet den är skriven på Carolina, men den är värd ansträngningen (för en ansträngning är det, jag kommer skriva mer om det på torsdag), kämpa!

  4. Allt som återstår var en sån där roman som drabbade mig rejält. Så lågmäld och så sorglig. Bohuslän också, annars är ju Hilary Mantel drottning.

    1. Den är verkligen fin, just lågmäld och sorglig är en väldigt bra beskrivning. Och Mantel är drottningen av allt!

  5. Vägen till Bålberget har jag tänkt läsa ett ganska bra tag. Vill! Och The Daylight Gate likaså.
    Sen har jag nog alldeles missat denna fru/frk Falkenland. Skriver hon historiskt, alltså? Jag lyckas alltid blanda ihop henne med Oksanen av någon märklig anledning.

    1. Läs, de är fantastiska, särskilt Winterson! Falkenland skriver såväl historiskt som nutida, jag tycker väldigt mycket om henne!

  6. Jag kan bara bli bättre på att läsa historiska romaner. Har svårt att sätta fingret på vad det är som inte lockar. Eller ja Sofi Oksanen älskar jag. Wolf hall köpte jag också på bokmässan, men den är så… eeeeh stor?!

    1. Den är rätt massiv ja… Och sen är det faktiskt så att det är helt ok att inte lockas av historiska romaner, du läser ju mycket annat 🙂

      1. Den är ganska skrämmande den där Wolf Hall tycker jag också. Får se om det blir av att läsa. Kanske behövs ett visst mått av tvång, eller samläsning med någon annan historieskeptiker på Kulturkollo nästa sommar …

        1. Jag tror att den läses allra bäst utan tvång och av ren lust, men jag kan coacha er till sommaren om ni vill bild grupp. Jag kan också kopiera personförteckningen från ”Bring up the bodies” så vi kan hjälpas åt att hålla reda på folk bättre 😉

    1. Lycko dig! man ska avsätt ordentligt med tid dock. De är liksom inga snabblästa texter. Jag tänker ofta på dem och hoppas att Mantel skriver klart del tre snart. Hon berättade i intervjun jag såg att hon skriver en annan bok emellan som beskriver hennes liv. Tillbaks till Thomas!

  7. Hilary Mantels För in de döda står på höstens läslista, älskade hennes Wolf Hall! Jag slukades av den och kände mig smått förvirrade när jag väl slagit ihop boken, den tog över så totalt ju! Fogelström läser jag själv just nu men jag började med hans Barn-serie, de tre böcker som utspelas innan Min Stad-serien. Helt underbara böcker är de. Jeanette Winterson måste jag ta läsa tror jag, det låter onekligen väldigt intressant.

    1. Jag håller med om att Wolf Hall verkligen tar över allt när man ger sig in i den, en underbar upplevelse!

      Jag läste Stad-serien före Barn-serien och gillade den förra bättre. Barn-serien var också väldigt intressant och bra men jag kände att jag ville ha mer fördjupning, jag blev tvungen att lämna favoritpersoner allt för snabbt.

  8. Igen böcker att anteckna då det fanns böcker jag inte hört om här, bla Wolf Hall. Men måste också här slå ett slag för min landsmaninna Sigrid Undsets historiska romaner. De är så bra skrivet. Kanske de inte helt håller måttet när det gäller historiska fakta som en annan norsk författare av historiska romaner som Vera Henriksen, men de är så bra. Kristin Lavransdatter – älskar språket, miljöskildringarna, romantik och hur Kristin brottas med sin kärlek till föräldrarna/familjen och sin älskade. Och för den som vill läsa bra historiska romaner om norsk vikingatid/medelålder så gör du inte fel om du läser några Vera Henriksen och Ragnhild Mageröys böcker.

    1. Tusen tack för tipsen Louise, jag antecknar! Jag tycker ärligt talat inte att det är väldigt viktigt att historiska romaner överensstämmer med alla fakta, det viktiga är att författaren lyckas skapa en verklighet som känns äkta för sin tid.

      1. Inte överensstämmer med fakta! Är inte du historiker? 😉 Kristin Lavransdotter är dock mycket bra även om författaren kanske diskuterar sin samtids frågor i ett historiskt kontext.

        1. Det är ju därför jag läser romanerna istället för faktaböcker, för att få mer känsla än fakta! Som historiker var/är jag starkt för faktabaserade skildringar men inte nödvändigtvis som nöjesläsare.

            1. Jag tycker också känsla är viktig. Bonus är om man också får med sig historiska fakta. Så jag gillar nog en viss balans där.

Kommentarer är stängda.