Mina mest omhuldade barnböcker

Jag jobbar som barn- och skolbibliotekarie, och läser då förstås mängder med barn- och ungdomsböcker. Nu när det är min egen dag här på Kulturkollo så ville jag förstås bjuda på en tipslista med bra barnböcker, och jag satte mig att lista dem. Men det finns så kolossofialt många bra barnböcker, och listan blev toklång. Dessutom märkte jag efter ett tag att många av de där böckerna jag tog med var sådana som barnen älskade och lånade allra mest. Det blev ju lite tokigt – det säger inte så mycket om mig och mitt läsande. Så jag delade upp listan, och utlovar härmed inom kort ett inlägg som handlar om vilka böcker som alltid går hem hos barnen.

Men nu tänkte jag i stället ägna mig åt några av de barnböcker jag själv älskar allra mest. De är allihop så bra att jag tycker, nästan propagerar för, att även alla vuxna borde läsa dem.

Tonje och det hemliga brevet av Maria Parr – Den här har jag läst många, många gånger, och jag börjar fortfarande gråta när jag läser den. Den är rolig, och sorglig, och handlar förstås om en liten flicka i en norsk dal men för mig allra mest om förhållandet mellan en far och en dotter som har förlorat varandra när de egentligen borde stå varandra närmast i hela världen. Åh, det är en så väldigt bra och fantastisk bok så jag blir helt pirrig. Jag har skrivit om den så många gånger och rekommenderat den ännu fler. Detta är min bästa barnbok.
(Och Maria Parr har skrivit en bok till som heter Våffelhjärtat, som är en fantastisk högläsningsbok för lite yngre barn. Men Tonje är nummer ett. För mig.)

Mitt lyckliga liv av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson – Detta är den första av böckerna om Dunne, och så fin den är! Det är träffsäkert om vänskap och skolliv för en tjej i första klass, med Eva Erikssons helt underbara bilder som fångar alla ansiktsuttryck så på pricken. Det är ju det med Dunne att hon är så lycklig, och räknar sina lyckliga stunder, och fortsätter med det i de andra böckerna som också har så där lyckligt lyckliga titlar (Mitt hjärta hoppar och skrattar  och Sist jag var som lyckligast) men att hon egentligen har det ganska tufft. Det finns sorg och ensamhet, och tredje boken fullständigt golvade mig med totalt oförberedd fulgråt. Jag vill krama de här böckerna.

Kurt och fisken av Erlend Loe – Kurt har en truck. Och en mustasch. Och så har han en fru, som heter Anne-Lise och som jobbar som arkitekt. Och jag älskar den här boken för att den är så väldigt mycket Kurt och kul, och för det faktum att han och familjen tar trucken och beger sig ut på en jordenruntresa eftersom de har fått en väldigt, väldigt stor fisk som är god att äta. Varför jobba när man har så mycket mat att det räcker riktigt länge?

Doktor Proktors pruttpulver av Jo Nesbö – Detta är en bok jag riktigt njuter av att läsa högt. Språket med långa, underfundiga meningar, humorn, små återkommande detaljer. Det är helt underbart! Alla Nesbös böcker om Doktor Proktor är lika bra, och frågan är om jag inte gillar de här ganska många snäpp mer än Harry Hole som ju hellre tar alldeles för många öl än äter två meter brylépudding. Inte vet han om att det bor en gigantisk anakonda i Oslos kloaker heller, och jag tror inte ens han spelar trumpet.

Märta börjar rida av Erika Eklund-Wilson – Detta är en börja läsa-bok, med kanske 10-15 rader text på varje sida. Ändå kan det nog vara den hästbok som är den ärligaste och roligaste hästbok jag någonsin läst. Precis så här, precis så här, minns jag mina egna första år på ridskolan. Hästar var läskiga – ändå älskade jag dem och tapetserade rummet med hästbilder. Ridläraren skrek åt mig och mina ben darrade – ändå skrev jag ”I love horses” överallt i mina skolböcker.

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring – När jag läste den här boken första gången var min son ungefär 11 år, precis som Nisse i boken. Och jag var så fascinerad av hur precis på pricken Ehring kunde skriva om elvaåringens känslor och funderingar. Men det är inte bara det som gör detta till en toppenbok. Det är Harry, ödlan som ju är en drake, och som bombarderar Nisse med avslappnade filosofiska uttalanden som ”varför ska man jobba när man kan ligga i solen och äta syltmackor och fisa?”. Harry ger Nisse det drakhjärta han behöver för att klara vardagen och livet och sorgen efter mamman som dog.

En ö i havet av Annika Thor – Steffi, en judisk flicka, får komma till Sverige under andra världskriget tills dess att hennes egna föräldrar har ordnat upp emigrationen till Amerika. En fantastisk bok, för mig allra mest för skildringen av relationen mellan Steffi och tant Märta. Att lära sig att älska någon som är sträv, kantig och kokar fisken med huvudet kvar.

Ottolina och mysteriet med den Gula katten av Chris Riddell – Med lite text och många detaljerade bilder löser Ottolina och den mystiske och hårige Herr Hubb (kommer från en myr i Norge) ett fall med kidnappade hundar. Fast absolut ingenting är som man tror. Det förekommer en förklädd björn, en tekannesamling (och hundratals andra samlingar), ett pokerbord och så smockfullt av alla dessa fantastiska bilder som det går att titta på hur länge som helst.

Claude på semester av Alex T. Smith – Sånt här älskar jag. Kort, enkel text som berättar något – medan bilderna fullständigt exploderar i helt galna saker som berättar oh så mycket mer än texten, och vänder upp och ned på texten och allting. Bara den här bilden med vem som vinner sandslottstävlingen…eller den där de letar efter en skatt och hittar den på platsen  märkt med ett kryss (och, ja, platsen är märkt med ett kryss).

Badhuskrisen av Ann Caroline Håkans (och alla de andra böckerna om Juni) – för att jag också har en kaktus i magen när mitt yrkes-jag krockar med mitt hemma-jag och för att det finns så många saker jag oroar mig för.

Det här är inte alla mina bästa barnböcker – det finns många fler. Men jag återkommer så gärna i ämnet!