Patrik Lundberg boktipsar

Patrik Lundberg är författare och kolumnist på Aftonbladet. Han har skrivit den självbiografiska boken Gul utanpå och är i september aktuell med Onanisterna.  Här tipsar han om en favoritbok.

Ungdomar ska utforska. Vissa, som jag, gör det genom att bli som alla andra. I ett förlorade jag alla chanser till att utvecklas. Den som inte låter livet skava kanske slipper att tryckas ner. Men hellre det än att förminska sig själv.
Jessica Schiefauers Pojkarna handlar om fjortonåringarna Kim, Bella och Momo. De ställer inte upp på allt som läggs på dem för att de är tjejer. Så om natten dricker de nektar och förvandlas till pojkar.
Denna magiska realism bryter normer, får en att vrida sig i känslor och ställer hela ens tillvaro på ända. Om jag hade läst boken redan som fjortonåring kanske jag hade vågat vara mig själv. Men den är mer än bara ett koncept. Den gestaltas med ord och meningar som skapar en egen värld, en frizon för drömmare.
Pojkarna har redan blivit pjäs. Och ska snart bli film. Framför allt bör den bli obligatorisk läsning för alla ungdomar på högstadiet.
pojkarna

 

Fotot på Patrik är taget av  Anna Wahlgren

Kulturkollo

Ett bloggkollektiv som drivs av åtta bokbloggare. Tillsammans täcker vi ett stort antal genrer och tanken är att erbjuda såväl bredd, som boknörderi i det lilla.

Visa alla inlägg av Kulturkollo →

3 tankar på “Patrik Lundberg boktipsar

  1. Jag tyckte att Pojkarna var otroligt intressant och fängslande när jag läste den. Men också rejält otäck. Efteråt hade jag behov av att diskutera den med andra, på så sätt är Pojkarna en suverän cirkelbok.

    Patriks bok Gul utanpå har jag ännu inte läst, men det ska jag så klart göra så att jag kan vara ett så bra stöd som möjligt när min dotter börjar fundera mer kring ursprung och tillhörighet.

    1. Pojkarna var en verkligt otäck bok och samtidigt en viktig diskussion om kön och makt.

  2. Pojkarna har jag läst och tyckte att den var läskig. Pojkarna har en agenda att diskutera flickor och pojkars olika roller och hur leken med identitet kan bli extra tydlig när rollerna bli ombytta. Jag skrev om den i min blogg att jag tyckte den påminde mig om Marie Hermanssons Värddjuret. Det tycker jag ännu mer nu när det gått en tid. Utforskandet av identitet och sagoelementen gör den både sällsam och våldsam. Jag tipsade om boken till en gymnasielärare som använde den i undervisningen i svenska, det funkade enligt henne riktigt väl.

Kommentarer är stängda.