av Chick-lit är ett laddat begrepp. Det är skämslitteratur. Fult. Dåligt. Många författare blir förnärmade om man ens antyder att de skriver chick-lit. De säger hellre feelgood eller women’s fiction eller romantisk komedi eller det nu så populära begreppet relationsromaner, allt annat hellre än det fula ordet chick-lit. Själv älskar jag chick-lit som genre och har inga problem med att använda ordet. Men jag inser ju också problemet. Det är en nedlåtande benämning på en omdiskuterad genre. Är det inte dags att reclaima ordet och uppgradera statusen på chick-lit som genre?
Under många år har det varit så att så fort en kvinna skrivit en lättsam och humoristisk bok så har den automatiskt sorterats in i facket chick-lit. Ibland har det förresten räckt med att en kvinna skrivit en bok så har den sorterats in som chick-lit. Jag minns diskussionen för några år sedan när Lionel Shrivers förlag ville sätta ett ”tjejigt” omslag på hennes bok för att den skulle sälja bättre. Lionel Shriver?! Kom igen…
My feeling about my own work is, I could be writing ’The Aeneid’ and they would still have to call it chick lit or mommy lit or menopausal old hag lit. – Jennifer Weiner
Jag hatar tanken på att böcker automatiskt avpolletteras av en stor läsarkrets just för att de sorteras in i fel fack. Män läser (oftast) inte kvinnliga författare, och män läser ännu mindre kvinnliga författare om deras böcker paketeras i fluffiga, pastelliga omslag. Pastelliga omslag som dessutom inte avspeglar innehållet. Vem vinner på det? Ingen. (Hurra för läsplattorna förresten, nu kan både män och kvinnor läsa pastellfärgade böcker utan att behöva skämmas.)
När män skriver lättsamt och humoristiskt så är det just det: Humor. Komedi. Kanske till och med en generationsroman. Vi säger lad lit (och inte dick-lit). Kvinnors humoristiska böcker är chick-lit, bagateller och flams och läses av kvinnor. Mäns humoristiska böcker läses av både män och kvinnor och mäns böcker får större uppmärksamhet. Hur många tror ni hade läst, hyllat och älskat David Nicholls En dag om den varit skriven av en kvinna? Och hur många låter bli att läsa, älska och hylla Mhairi McFarlanes You Had Me At Hello för att den är skriven av en kvinna?
Hela genren chick-lit får utstå mycket spott och spe. Det finns massor av läsare som älskar genren, men det finns också många som rynkar på näsan. Kanske avfärdar hela genren utan att ens ha läst en endaste bok, eller avfärdar den på grund av en dålig bok. Men hörni, vi är väl inte sådana att vi dömer ut en hel grupp utifrån ett eller två rötägg vi stött på?
”Men det är ju så stereotypa karaktärer!”
Stereotypen för en chick-lit-hjältinna: ung singeltjej i storstad, glammigt media/pr-jobb, har många vänner däribland en bög och en quirky tjej, är besatt av handväskor/skor eller liknande föremål, klantar till det för sig och har problem med att hitta ”den rätte”. Stereotypen alltså. Mycket har hänt inom chick-lit-genren sedan viktnojiga Bridget Jones gjorde entré. Dagens chick-lit-hjältinnor kan vara gifta, frånskilda, fattiga, arbetslösa eller historieprofessorer. Och chick-lit är väl knappast den enda genre där stereotypa karaktärer återfinns. Vi har till exempel den tyste, kärve, frånskilde alternativt relationsskadade kommissarien som är minst lika vanlig inom kriminalgenren.
You could probably have an identical plot with two protagonists, where one outwits the baddies while shagging lots of hot chicks, killing some people, strangling others – and the other could outwit the baddies while simultaneously buying herself a handbag. I mean, who’s to say which is right? – Sophie Kinsella
”Kvinnorna är desperata, våpiga, svaga och utseendefixerade!”
Nähä du, inte mer förekommande än i andra genrer. Tvärtom hittar du ofta framgångsrika kvinnor, starka kvinnor som går igenom svårigheter, svårigheter som inte alltid är orsakade av en man. Systerskap och vänskapsrelationer är också viktiga, och fokus ligger inte nödvändigtvis på att hitta den rätte och gifta sig utan man kan bli lycklig ändå.
”Det är så tramsigt och ytligt!”
Ja, ibland. Men väldigt ofta finns det också allvarliga ämnen, svärta och smärta. Personligen tycker jag det är allra bäst när sött och salt blandas. Men det kan också vara otroligt skönt att bara läsa en tramsig och flamsig bok utan djupare mening. Chick-lit är underhållningslitteratur, populärlitteratur. De räddar inte världen, de erbjuder en stunds verklighetsflykt.
”De är så dåligt skrivna!”
Såklart att det finns dålig chick-lit, även om vad som är bra eller dåligt är högst subjektivt. Men det finns bra och dåliga böcker inom alla genrer. Personligen föredrar jag brittisk och irländsk chick-lit, de har ofta en ton och en humor som tilltalar mig. Det finns en hel värld av välskrivna, smarta, roliga och moderna böcker där ute som aldrig ens översätts till svenska.
”Chick-lit är fördummande!”
Att chick-lit skulle vara mer fördummande än annan underhållningslitteratur som exempelvis Hundraåringen eller Gräspojken ligger det förstås ingen sanning i men ändå är det bara chick-lit som avfärdas för att vara fånigt och löjligt. Becky Bloomwoods shoppingvanor möter helt annan kritik än Kalles knarkaffärer. Om det nu är så att man läser enbart lättviktiga och fluffiga böcker dagarna i ända kanske det inte är så utvecklande, men det gäller i så fall all underhållningslitteratur. Inte bara chick-lit. Och att man läser chick-lit betyder inte att man exkluderar all annan litteratur och alla andra intryck.
”De är så förutsägbara!”
Visst är det så att man ofta vet, eller anar, hur det kommer att sluta. Men ibland har man helt fel! Och det är som bekant inte målet som är det viktiga, utan resan dit. Ibland kan det vara en berg- och dalbana av känslor och twister som överraskar hela tiden. Det enda man kan vara säker på är att det kommer sluta lyckligt, eller åtminstone med en hoppfull känsla. Nästan alltid…
Foto: ”Spring chicks dig chick lit” av Pesky Librarians (CC BY NC-ND 2.0)
Väl formulerat!
Tack Anna!
Heja! Jag tokgillar att du lyfter fram chick-lit:en! (eller vad man nu ska kalla det, om man nu _måste_ kategorisera..!?)
Tack! Det blir ett lite krångligt ord att skriva på svenska, chick-lit:en.
Så bra skrivet! Jag skäms inte över att jag gillar chick-lit, det är en skön verklighetsflykt som man behöver ibland!
Eller hur? En stund verklighetsflykt är härligt 🙂
Hear, hear! Diskriminerande är det, att mäns böcker är humor för alla och kvinnors böcker är pastelltrams. Jag trodde att humor inte var knutet till kön. Tack, för mycket välformulerat inlägg.
Tack Hanna! Ja det finns så mycket mer än ”pastelltrams” där ute, och allt som är pastelligt är ju heller inte trams. 🙂
Bra skrivet. Jag tycker också att det är synd att så många skäms för att läsa en genre, oavsett vilken genre det rör sig om.
Ett annat tecken på hur styvmoderligt chick lit behandlas är den erbarmligt korta artikel chick-lit har på Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Chick_lit). Exempelvis är de enda två källorna i den artikeln på termen clit lit. Spelar det någon roll? Ja, faktiskt. Folk använder Wikipedia dagligen. Längre artiklar med många källor tas på mer allvar. Källhänvisningar kan till och med inspirera folk att läsa böcker eller ta reda på mer om ämnet (det som inte redan finns i artikeln).
För den som vill göra något åt det här har vi skrivstugor i Göteborg om kvinnor och litteratur varje tisdag på Litteraturhuset, kl 13-18. Jag är själv författare, men skriver en del på Wikipedia, eftersom det ger mig en massa saker.
Jag hoppas att färre slutar läsa chick lit för att de skäms och att fler börjar skriva chick lit så som de tycker att den borde vara. Då slipper vi också de där tröttsamma generaliseringarna som du tar upp ovan.
Intressant det där med wikipediartikeln, det har jag inte ens tänkt på. Tack för tipset om skrivstugorna, hoppas aspirerande författare i närheten nappar på det, och precis som du säger börjar skriva chicklit som de tycker att den ska vara.
Tycker att du ska ge dig in och redigera inlägget på Wikipedia Lotta!
Det är ganska enkelt om man tänker på att det ska vara neutralt. Om du tycker att det är svårt: skriv på diskussionssidan så kan jag hjälpa dig.
Hurra för det inlägget! 🙂
Tack! 🙂
Superbra inlägg Lotta! Jag läser absolut chick-lit, men kan också uppskatta nobelpristagare. Har aldrig förstått varför viss litteratur är okej, medan man tydligen ska skämmas för annan, men du har helt rätt i ditt resonemang tyvärr. Kanske kan läsplattan funka för att dölja, men jag tycker absolut att det är dags att reclaima genren istället!
Nobelpristagare och chick-lit låter som en bra kombo 🙂
Nu är jag den enda i Sverige som kallar mina böcker romantisk komedi, så jag antar att hänvisningen är till mig:)
Det är skillnad på romcom och chicklit, i mitt fall åldern på karaktärerna, berättelsens fokus (kärlek, vänskap, potens och klimakterium) och ett slut där alla alltid får varandra. Min målgupp är 40 plus, jag tror att chick-lit riktar sig betydligt yngre.
Så i mitt fall blir jag precis lika ignorerad som chick-lit-förattaren.
Glada böcker verkar generellt generera något slags skynke. Tack och lov hittar läsarna dem ändå.
Heja och uppgradera, det skriver jag verkligen under på.
Romantisk komedi är egentligen ett bättre ord kan jag tycka, romkom säger vi ju redan idag om den sortens filmer. (Visste för övrigt inte att du kallar dina böcker romantisk komedi, har inte läst men jag borde!). Jag vet inte om jag håller med om att chick-lit riktar sig mot en yngre publik, rent generellt kanske det är så, men det finns ju subgenrer som ”mom-lit” utan egentlig svensk motsvarighet, och så de som i alla fall jag brukar kalla ”tant-lit”. Men fram för fler glada böcker, vad man än väljer att kalla dem! 🙂
Maila mig, så fixar jag böckerna! asahellberg100@gmail.com
Åldern på dina huvudpersoner gör definitivt att dina böcker sticker ut Åsa!
Jag vill verkligen vara med om reclaimandet av chick-lit! Jag läste och älskade sådana böcker långt innan jag ens visste att de räknades till en genre, och sedan fortsatte jag utan minsta tanke om att de skulle vara sämre på något sätt. Det finns inga skäms-genrer, det finns bara bra och dåligt skrivna böcker.
Vilket riktigt bra inlägg, Lotta!
Tack Carolina! Vi reclaimar, upp på barrikaderna! 🙂
Bra skrivet och vad roligt att ”Äta kakan och ha den kvar” fick vara med på ett hörn! 🙂
Jag gillar ”Äta kakan…”! När kommer nästa bok? Hungrar efter mer.
Vad roligt att höra, Lotta! 🙂 Uppföljaren är planerad till januari 2015.
Skulle ni kunna sammanställa några tips på bra författare/böcker inom genren (förutom klassikerna Keyes, Kinsella, Weiner)? Det känns som en djungel när man browsar på Amazon.co.uk och själv har jag ännu inte hittat någon i klass med Marian Keyes. Älskade dock ”Saving Grace” av Ciara Geraghty som måste vara det närmaste M. Keyes man kan komma.
Geraghty gillar jag också. Har du läst Roisin Meaney eller Anna McPartlin? De är åt samma håll som Keyes. Eller Jojo Moyes The One Plus One, Etthundra mil på svenska, skulle jag också lägga in i samma fålla. Det kommer nog en längre lista så småningom… 🙂
Heja chick lit, som du vet läser jag ju gärna men tycker inte jag hittat så många bra på sistone. Tror det är som du säger, vi behöver fler som skriver inom genren!
Kanske vi har blivit lite äldre också..? Tycker inte heller det är lika lätt att hitta jättebra böcker som förut. Men visst finns dom, typ Mhairi McFarlane.
Jag är väl en av de få som inte gillar McFarlane…
Yaaaay!
Grattis! Rätt inlägg vann!!
TACK!!
Härligt inlägg. Jag gillar Jill Mansell hittills.
https://barabrittiskt.wordpress.com/2015/03/23/bastsaljare-av-mansell/
Jag har bara läst en bok av henne, men vill minnas att den var rätt bra, trivsam feelgood.
Chick-lit, det var jag emot från början, men sen hittade jag först en bok..och sedan en till och nu har jag hittat flera stycken i denna genre som jag bara älskar!
Kika gärna in till min blogg!
Vad kul! Ska kika in och se om du har några bra tips! 🙂