Lyran listar Nobelfavoriter

lyran-top

För några år sedan började jag försöka läsa Nobelpristagare. Det gick bra i början, med sedan blev jag distraherad av allt annat det bloggades om. Framför allt fastnade jag för att läsa världslitteratur och klassiker. Men jag har fortfarande som mål att läsa alla Nobelpristagarna – fast jag blir nog inte färdig innan pensioneringen. Här är mina tio favoriter.

Elfriede JelinekÄlskarinnorna.  Älskarinnorna handlar om två kvinnors eländiga livsöde. Båda lever i små inskränkta byar i ett samhälle som fullkomligt krossar kvinnor. Även männen far illa, de går under av sina arbeten. Textmässigt är Jelinek unik. Hon undviker versaler i början av meningarna och hon upprepar samma (eller liknande) meningar om och om igen – tills hon hamrat in budskapet hos läsaren. Tempot är frenetiskt och utan pauser. Kanske kan man säga att Jelinek är svår för att hon är annorlunda, men framför allt tycker jag man ska säga att hon är genialisk.

Selma LagerlöfJerusalemJerusalem är berättelsen om hur väckelsen når några familjer i socknen Nås i Dalarna. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Språket är enkelt och vackert, berättelsen är engagerande och man känner starkt med huvudpersonerna i deras svåra stunder. Det här är min absoluta favoritselma.

Pär LagerkvistBarabbas. Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig. Denna roman är den allra bästa jag läst! Människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför beskrivs på ett fantastiskt sätt. Språket är briljant i sin enkelhet.

Ernest Hemingway Den gamle och havetDetta är berättelsen om Santiago, en gammal man som fiskar ensam i sin båt utanför Kubas kust. Efter 84 dagar utan napp får Santiago en stor, stark svärdfisk på kroken. I stället för att låta sig halas in, drar fisken den gamle allt längre ut till havs. Santiago börjar förstå att det här kommer att bli en kamp på liv och död. En storslagen berättelse i all sin enkelhet, skriven på ett stramt, återhållsamt språk som uttrycker och väcker ömhet.

John SteinbeckÖster om Eden. Det här är en fängslande släktsaga om två familjer vars öden griper in i varandras under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Gabriel García MárquezHundra år av ensamhetDetta är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden står still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad.

Toni MorrisonÄlskade. Älskade är Toni Morrisons mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Imre KertészMannen utan öde. Mannen utan öde är berättelsen om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Berättelsen har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen. Romanen tar upp viktiga frågeställningar om människans anpassning till vidriga förhållanden och om människans fria vilja och möjlighet att påverka sin livssituation.

Albert Camus Främlingen“Idag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte.” Så inleds denna berömda kortroman, som skildrar en liknöjd ung mans närmast slumpartade väg till giljotinen. Romanen gestaltar en ung människas likgiltighet och normlöshet, en människa som alienerats från allt och alla, inklusive sig själv. Denna roman bör läsas och begrundas av alla.

J M Coetzee – Onåd. Onåd utspelar sig i Sydafrika och präglas av den plågsamma historia landet bär på sina axlar. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om “begärets rättigheter” och att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande.

 

Fotograf: Gabriel Hildebrand, Kungliga Myntkabinettet, Stockholm. Copyright: Nobelstiftelsen.

9 comments Add yours
  1. Jag har en favorit i Gordimer också. Hennes böcker berörde mig mycket under slutet av 80 och början av 90-talet. Visst är det så att favoriterna ändrar sig lite över tid?

  2. Skeptiskt till Främlingen och Hundra år av ensamhet. Passade inte mig alls. Mannen utan öde, Onåd och Älskade tillhör dock favoriterna. Har läst alla författare utom Jelinek, men inte alla böcker du tar upp. Blir inspirerad att göra en egen lista!

  3. Camus med Pesten är min absoluta favorit, men fick något ut av Cetzees Onåd och Hemingways A farewell to arms också. Mest nyfiken är jag på fler böcker av dessa tre, och Szymborska. Steinbeck avskyr jag sedan gymnasietiden.

  4. Vilken fin lista! Hundra år av ensamhet minns jag att jag älskade att läsa – men det var så länge sedan nu att jag inte ens minns vad det var jag tyckte om i den. Dags för omläsning… 🙂
    Toni Morrison har jag ännu inte läst – men jag blir sugen på Älskade, för det verkar som att jag har missat något fint här, va?
    Mannen utan öde är nog en av de bästa och mest äkta skildringar om koncentrationsläger som jag har läst.

    1. Älskade är mycket speciell, jag var inte jätteförtjust förrän jag läste om henne på litt vet och började förstå mer. Läs!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.