Fäder, pappor och farsor

Pappor. Världen är förstås full av dem. De glada papporna och de ledsna papporna, papporna med skägg eller papporna som inte har något hår, de stränga fäderna eller farsorna som inte bryr sig. De frånvarande papporna. Papporna som alltid är där. De nyblivna papporna och papporna som har sju vuxna barn. Papporna som ständigt spelar datorspel och papporna som håller på skärmtider för hela familjen. Papporna som vi inte vet vilka de är förutom att de ju måste funnits och papporna som lägger sig i allt. Unga pappor. Pappor som är urgamla och helt mossiga. Vrålande pappor i randiga fotbollshalsdukar och pappor som inte vet om Leksand har ett fotbolls- eller ishockeylag. Pappor som är händiga och pappor som inte kan skilja en hammare från ett durkslag. Snälla pappor och pappor som kanske vill vara snälla men som är något annat. Pappor som längtar efter sina barn och pappor som inte vet att de har barn. Alla dessa fäder, pappor och farsor som älskar sina barn och som försöker uppfostra och älska dem så mycket de bara kan.

Den här veckan ägnar vi på Kulturkollo åt våra pappor och åt alla andras pappor. Åt pappor i böckerna, i musiken och i filmer. Åt alla dessa världens pappor.

Och det är klart att du också vill vara med och skriva om pappor? Om din pappa, eller om pappas pappa som var en riktig… (?). Om någon bra bok-pappa eller så? Länka i så fall gärna till oss på kulturkollo, eller tagga med #kulturkollo. Och så förstås är du väldigt välkommen att kommentera och diskutera det vi skriver under veckan.

Innan vi kör så bara måste jag få skriva in den här fantastiska sångtexten av Cornelis Vreeswijk – och oj, vad den stämmer (har själv två tonårsbarn nu, och den är helt applicerbar på mammor också, lovar…):

Första vackra dan i maj
(Cornelis Vreeswijk)

Första vackra dan i maj,
grabben din och du.
Knallar ut i skogen, och för en gångs skull så
slipper ni ha sällskap med din fru.
Känner du hur skönt det é i solen.
Hörru, jätteball.
Hörru, akta brallorna.
Ja, lite grann iallafall.

Farsan han é jättetuff.
Farsan han é bäst.
Farsan han är nånting
mittemellan Hånken Holmkvist å
fantomen och hans häst.
Å vi går i solen och på
vissa ställen ligger snön ännu,
Första vackra dan’ i maj,
Grabben din och du.

Lika bra du passar dig,
plötsligt ett, tu, tre,
innan du vet ordet av så hittar
han nån brallis som han går i skogen med.
Och du kan predika men det
är lika bra du låter bli.
Vad de gör i skogen,
det ska du ge blanka fasen i.

Farsan han é jättetrist.
Farsan han é väck.
Farsan han é nånting som
man borde gräva ned emballerad i en säck.
Än så länge é du toppen
men om några år är du passé,
Någon vacker dag i maj,
vänta får du se,
Någon vacker dag i maj,
vänta får du se

Nu, alla pappor, farsor och annat löst folk: Nu kör vi!

Foto: dad and son av Gill (CC BY-NC-ND 2.0)