Kategorier
Kulturkoll

Att tacka för filmpriset

Linda
Det finns få saker som får mig att gråta så mycket som prisutdelningar. Idrottens medaljutdelningar får mig att stortjuta redan då pristagarna vandrar fram mot prispallen och under nationalsången blir det ännu värre. Det spelar egentligen igen roll från vilket land vinnaren kommer, det räcker att hen ser glad ut så öppnas tårkanalerna på vid gavel. När det handlar om prisutdelningar som kräver tacktal blir det ganska ofta ännu värre. Speciellt om vinnaren själv har svårt att hålla tårarna tillbaka. Under Oscarsgalan brukar det vara väldigt känslosamt.

Bilden ovan är från 2011, då Natalie Portman vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i fantastiska Black Swan. Jag tycker mycket om Jeff Bridges genomtänkta och respektfulla presentation av de nominerade. Just att vara nominerad, zoomas in och sedan finnas kvar i bild efter det att du fått veta att du inte vunnit, måste vara riktigt tufft. Hur hedrande en nominering än är, måste ögonblicken då du går från möjlig vinnare till förlorare vara svårt. De klarar de oftast förunderligt bra.

Kategorier
Romankoll

Bästa deckaren korad

Skärmklipp
anna-top

Hur är det med er andra, håller ni med om att det varit ett ovanligt starkt deckarår i år?

Svenska Deckarakademin höll i helgen sitt årsmöte och korade årets bästa svenska kriminalroman. Vinnare blev Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal med motiveringen “En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria.”. Jag håller med juryn om att det är en riktigt bra bok och extra kul är att Tove är en av de författare som boktipsat oss här på kulturkollo. För min del så hade gärna Christoffer Carlssons Den fallande detektiven eller  Olle Lönnaeus Jonny Liljas skuld  kunnat få hederspris också, de är alla mycket bra.

Jag håller inte med juryn om den till svenska bästa översatta kriminalromanen. De valde Jörn Lier Horsts bok Jakthundarna, jag skrev på och dagarna går …  “Det som gör att den här deckaren känns lite ny i formen är att den är gammalmodig. Inget övervåld, inget extra fokus på polisernas privatliv, inget våldsamt sex eller ens romantik för den delen. Polisarbete, grävande journalistik och ett pusslande av samband och möjligheter.”. Visst är det en habil deckare men “En orginellt turnerad roman om en polismans kamp i spänningsfältet mellan katastrof och upprättelse.” tycker jag är överord. Jag hade gärna sett Tom Rob Smiths Gården som vinnare.

Håller med juryn gör jag däremot om valet av debutant. “En initierad skildring av svensk 1930-talsrasism i kriminallitterär form.” Så beskriver de Anna Lihammers otäcka Medan mörkret faller och jag kan bara hålla med. Läs den genast. Hon har berättat här på Kulturkollo om några av de böcker som inspirerade henne när hon skrev. Kolla in det!

Håller du med Deckarakademin, håller du med mig? Eller hade du velat se andra vinnare? Vilka?

Kategorier
Kulturkoll

Prisade favoriter – en enkät

Veckans tema på Kulturkollo handlar om kulturella priser och nu vill vi höra om dina favoriter.

 

1. Nobelpriset, Augustpriset, Man Booker Prize, hur ser ditt förhållande till bokpriser ut?

2. Oscarsgalan är en höjdpunkt för många filmälskare, Guldbaggegalan en något mindre svensk version. Vilken är, enligt dig, den bästa film som blivit utnämnd till bästa film under dessa galor?

3. Vilka är dina favoritskådisar som kammat hem stayetter?

4. Vilka skådespelare, som ännu inte fått priset, borde få det snarast?

5. Emmy Awards är ett amerikanskt pris, ett tv-världens motsvarighet till Oscars. Vilken tv-serie är din favorit bland pristagarna?

6. Att tävla i musik funkar tydligen också, det är Melodifestivalen ett exempel på. Vilken är din favorit av de låtar som tävlat?

7. Har du någon kulturell favorit som inte hann få sin beskärda del av priser innan hen dog?

 

 

Det vore kul om just du vill svara på enkäten. Gör det på din blogg eller i andra sociala medier, eller så kan du berätta här i kommentarsfältet. Om du bloggar, lämna då gärna en länk till inlägget så att vi andra kan läsa.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Så blir du en pristagare

Linda
Vill du vinna litterära priser? Se först till att du är man, från Europa, på rätt sida 50 (och med rätt menar jag att du ska ha passerat 50 med råge) och självklart ska du också vara vit. Invandrade författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är finkulturell författare som lever i exil i land i Europa, som Gao Xingjian. Nu kan du inte göra så mycket åt just dessa saker, men ge inte upp. Det finns en liten möjlighet att du ändå kan vinna prestigefyllda litterära priser även som kvinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Uppfyller du alla dessa kriterier kan det inte gå fel. Se bara på årets Nobelpristagare Patrick Modiano. Han är man, från Frankrike, född 1945 (ovanligt ung för att få Nobelpriset) och ja, han är vit. Dessutom skriver han om andra världskriget. Frankrike är ett väldigt populärt nobelpristagarland. Faktum är att fler fransmän än kvinnor fått priset. Engelska är dock det mest populära språket, hela 24 pristagare har skrivit sina verk på engelska. Hur många av dem som skrivit böcker om andra världskriget låter jag vara osagt, men såväl Churchill, Hemingway och Kertész har i alla fall gjort det. Sachs och Bashevis Singer lät det judiska folket stå i centrum.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans tema – Prisa, prisade, prisat

lyran-top

Då var det dags för en ny vecka och ett nytt tema igen. Visst går veckorna orimligt fort? Idag presenteras dessutom Augustprisvinnarna och vi spinner vidare på detta med ett tema som handlar om priser av alla de slag.

Själv har jag mest koll på Nobelpriset, Augustpriset, Bookerpriset och Bailey’s Woman Prize for Fiction. Men det utdelas ju även olika priser för barnböcker, för musik, för TV-serier och så Oscarsstatyetter så klart. Vi får väl se hur mycket vi kommer att kunna täcka den här veckan och vi hoppas att ni hjälper oss och berättar om era favoritpriser och favoritpristagare.

Vi kommer som vanligt att ha en utmaning i morgon, under veckan kommer det att bli någon lista över pristagare och lite andra inlägg. Dessutom blir det en utlottning av en fantastisk roman – häng med!

Foto: Sören Andersson. Auguststatyetten, gjord av konstnären Mikael Fare.

Kategorier
Kulturkoll

Slut på dystopi, apokalyps och jordens undergång

helena-top
Veckans tema Dystopi, apokalyps och jordens undergång går med detta inlägg i mål. Jag har älskat varje sekund av det fiktiva deppandet men det är onekligen lite skönt att gå vidare nu, mot ljusare tider…

Det har blivit en del inlägg under veckan: Carolina skrev om ungdomsdystopier. Fanny konstaterade att november är som apokalypsen själv. Jag gjorde en lista över tio riktigt bra dystopier, tipsade om apokalypsrullen Zombieland och skrev om filmen Mockingjay 1 före och efter tittningen. Anna, Lyran och jag konfererade om fantastiska Väggen. Lotta tipsade om två riktigt bra böcker och Linda skrev om sin favoritdystopi, På stranden.

Kategorier
Kulturkoll

Vad jag tänker när jag tänker på Mockingjay 1

helena-top
Nu har jag (som utlovat) sett den! Jag trotsade dunderförkylning och röstlöshet (man behöver inte röst på bio upptäckte jag, inte ens för att köpa popcorn) och tog mig till en biograf. Mina tankar kretsar kring detta:

Det kommer bli en sjujäkla avslutning nästa år.

Jag grät en del. Dels för att det är väldigt jobbigt och gripande på vissa ställen men mest för att Philip Seymour Hoffman som alltid var alldeles självlysande briljant. Jag har väldigt svårt att hålla mig till fiktionen när jag ser honom och det hela tiden gnager att han är borta. “In loving memory of Philip Seymour Hoffman”-skylten på slutet gjorde inga bra saker med mig, jag tackar ödmjukast för att inte ljuset tändes direkt där.

Kategorier
Romankoll

Det händer på stranden

Linda
Norra jordklotet är helt öde efter ett tredje världskrig där atom- och vätebomber förstört allt. Strålningen sprider sig och i del efter del av världen dör alla. Melbourne är en sista stora staden som kommer att drabbas och det är här handlingen utspelar sig. Då all olja funnits på norra halvklotet finns det ingen bensin att tillgå och människor lever en slags mix av ett modernt och ett väldigt gammaldags liv. Det är förutsättningarna i en av mina absoluta favoritdystopier På stranden av Nevil Shute.

Vi får möta paret Peter och Mary Holmes som bor med sin lilla dotter utanför Melbourne. Han arbetar för flottan och får ett sista uppdrag, att med u-båt undersöka signaler som tycks komma från USA:s östkust. Kanske ett tecken på liv i den värld där alla tros ha dött. Innerst inne vet alla att det är kört, att världen är på bäg mot den totala undergången, men hoppet är som alltid det sista som lämnar människan. Operationen leds av den amerikanske befälhavaren Dwight Lionel Towers. En man som förlorat sin familj, men vägrar inse det. Som fortfarande vill tro att världen är oförstörd. Det är hans sätt att hantera situationen. Han sätter allt sitt hopp till signalerna och ser dem som ett tecken på att han kanske kan återfå det han förlorat.

En av bokens mest minnesvärda personer är yrvädret Moira Davidson, som försöker dränka sina sorger och sin rädsla i konjak. Hon är djupt förälskad, men respekterar hans inställning till den familj han fortfarande vill ska finnas. Tillsammans hittar de ändå ett sätt att överleva. Desperationen blir så tydlig att den ångar upp från boksidorna. Alla vet att de ska dö, bara inte när och alla hanterar de vetskapen på olika sätt. Julian Osborne, vetenskapsmannen som också är med på USS Sawfish, tar istället fram sin gamla bil för att delta i den sista biltävlingen någonsin. Varför spara på krutet om döden ändå är nära?

Andra väljer att totalt ignorera den. In i det sista vill till exempel Mary Holmes inte tro att katastrofen ska nå dem. Hon vill köpa lökar till trädgården, en gräsklippare och annat som de kan komma att behöva i framtiden. Att hon om några veckor ska behöva ta livet av sig själv och sin dotter är absolut ingenting hon vill tänka på. Men hon har bestämt sig för att själv bestämma när det är dags att dö. Det är det enda hon faktiskt kan styra över. Hennes öde drabbar min kanske hårdast. Hon vet att hon troligen ser sin make resa mot en säker död. Hon vet att hon aldrig kommer att se sin dotter växa upp. Hon vet att allt är kört, men hon väljer att förtränga det.

Nevil Shutes bok, som heter On the beach på originalspråk, kom ut 1957. Bokens handling utspelar sig 1963 och kanske vill Shute på så sätt visa att slutet kan vara nära om mänskligheten i allmänhet och deras ledare i synnerhet, inte skärper sig och inser att alla vapen inte måste användas, bara för att de råkar finnas. Än så länge gör det faktiskt det, men jag minns min barndoms rädsla för kärnvapenskrig, som kanske kan växa hos dagens barn också, om herr Putin får hållas

Redan 1959  blev On the beach film med Gregory Peck som Dwight Lionel Towers, Ava Garner som Moira Davidson, Fred Astaire som Julian Osborne och Anthony Perkins som Peter Holmes. En riktig storfilm med andra ord och jag blir riktigt sugen på att se den, men inte riktigt lika sugen som jag blir på att läsa om boken. På stranden är en dystopi som jag varmt rekommenderar. Den skiljer sig på många sätt från den klassiska dystopin, då miljön som huvudpersonerna befinner sig i fortfarande är förhållandevis normal. Hotet om undergång är så påtagligt och bara tanken på att försöka leva när slutet är så nära gör att boken berör rejält.

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Zombieland – ett apokalyptiskt filmtips inför kvällen

helena-top
I behov av ett lättsamt filmtips om zombieapokalypsen? 

Om du inte räds blod eller zombiehumor eller Woody Harelsson så tycker jag att du ska lägga en och en halv timme på Zombieland. Det gjorde jag förra helgen och det var riktigt “trevligt”. Jag satt åtminstone kvar i soffan efteråt och skrattade i tio minuter åt en synnerligen dråplig sak som hände (vi kan prata om det sen när du sett filmen), det är ett gott tecken.

Det är ingen Oscarskandidat och den tar ingenting på allvar, den är till och med rätt fånig. Men den har tuffa tjejer, noll sentimentalitet och så har den Bill Murray. Behöver jag säga mer?

Kategorier
Romankoll

Underbara undergång

Lotta

Jag älskar eftertänksamma, poetiska, melankoliska och vackert skrivna undergångsromaner. När allt gått åt helvete, eller är på väg att göra det, när jordens undergång är nära, men livet ändå ter sig vackert. När författare hittar det vackra i det grymma och fula. När hoppet lever i hopplösheten. 

The Dog Stars av Peter Heller (finns tyvärr inte utgiven på svenska) är en favorit bland postapokalyptiska romaner. Den är så otroligt vackert skriven. En influensaepidemi har utrotat i princip hela jordens befolkning och klimatförändringen har slagit ut mängder av djurarter. Hig är en av få överlevare och han är också romanens berättare. Han bor på en övergiven flygplats i Colorado med sin hund Jasper och sitt gamla Cessna-plan från 1956. Han har förlorat alla han känner – däribland sin fru och deras ofödda barn. En enda granne har han, Bangley, en vapentokig man som skjuter först och frågar sen. De hjälps åt att överleva – Hig bevakar luftrummet och Bangley dödar alla som kommer i närheten.

Men Hig är ensam. Han längtar. Det måste finnas något mer där ute, någon mer. Men han kan inte flyga hur långt som helst, han kan ta sig en halv tank, sen måste han vända om för att tanka. Kan han chansa och flyga iväg längre och eventuellt hitta ett ställe att landa på där det finns mer bränsle? Om det nu finns något sådant ställe. Är det värt risken?