Chick-lit, lad-lit, hen-lit, mom-lit….

Äntligen! Chick-lit hela veckan på Kulturkollo. Det passar väldigt bra i tiden eftersom inlägget ”Chick-lit – inget att skämmas för” ju blev Årets bokbloggsinlägg. Har ni inte läst det så tycker jag det är ett bra inlägg att starta veckan med.

Men vad är då chick-lit? Kort sagt kan man säga att det är underhållningslitteratur, skriven av kvinnor, för kvinnor, med fokus på relationer och vardagliga problem, och kryddat med en hel del humor. Just humorbiten är en viktig ingrediens, det ska vara rappt, kvickt och roligt. Traditionellt sett har det handlat om singelkvinnor på jakt efter den rätte, med en kompis som är gay, en bohemisk väninna och en elak chef på sitt jobb inom PR. Men chick-lit är så mycket mer än så.

Om feelgood är det stora paraplyet var i chick-lit ingår, så kan man i sin tur dela in chick-lit i olika subgenrer eller avdelningar:

Lad-lit. Egentligen exakt samma sak som chick-lit, men av manliga författare, med manlig huvudperson. Skillnaden är väl att det är väldigt många kvinnor som läser lad-lit, men väldigt få män som läser chick-lit. Exempel på författare är Nick Hornby, Mike Gayle och Matt Dunn. Och precis som chick-lit så är det här i grunden en brittisk genre, och den speciella brittiska humorn känns extra starkt just här.

Hen-lit. Eller tant-lit på svenska. Här har vi en lite äldre huvudperson, runt 50-årsstrecket. I traditionell chick-lit handlade det ofta om en 25-30-årig kvinna mitt i karriären, men allt eftersom chick-lit-läsarna har blivit äldre så har marknaden för den här typen av böcker också ökat. Här hittar vi författare som Marita Conlon McKenna, Debbie Macomber, eller varför inte Helen Fieldings nya Bridget Jones Mad about the boy.

Mom-lit, eller mommy-lit. Ja, som det hörs på namnet, så handlar det om graviditeter och barnafödande. Exempel på böcker i den här genren är Emily Giffins Something blue eller Jane Greens Babyfeber. Eller varför inte Belinda Olssons Gravidchock.

Sen kan man borra sig ännu djupare och prata om Ethnic-lit, det vill säga där huvudpersonen inte är vit. Och den genren kan man i sin tur bryta ner i African-American-lit, Latina-lit, India-lit och så vidare. Det här är genrer som är mig helt obekanta, och är inte särskilt stora i Europa. Det är inte heller Christian-lit som har sin stora marknad i det stora landet i väster. Skillnaden mellan traditionell chick-lit och kristen är att här är huvudperson kristen och håller inte på med sex före äktenskapet och sånt. Här finns också varianter som Jewish chick-lit. Vi kan också prata om Paranormal chick-lit som innehåller magiska inslag, och Bride-lit som handlar om bröllopsförberedelser. Här finns hur mycket som helst att utforska.

Exakt vad det ska handla om i veckan återstår att se – hoppas ni hänger med!