av Fotograf: Eva Lindblad
Kristin Emilsson är något så ovanligt som en svensk, bra, chick-lit-författare. Hennes båda böcker om Amanda och Erik och deras minst sagt trassliga relation är väldigt underhållande och väldigt roliga, samtidigt som det finns en tyngd och ett allvar i och med det krisande äktenskapet och alla lögnerna. Det är lätt att känna igen sig samtidigt som det är alldeles för skruvat för att det skulle kunna hända på riktigt. Eller….?
Vad har du för relation till begreppet chicklit? Är det okej att kalla dig chicklitförfattare eller säger du att skriver feelgood, relationsroman, eller något annat?
Jag kallar mig inte författare alls – varken av chick-lit eller något annat. Jag brukar säga att jag är en interaktionsdesigner som skriver. Om någon frågar vad jag skriver säger jag att det är någon sorts chick-lit/feelgood/relationsroman. Just chick-lit förknippar väl de flesta med snygga 25-åringar som letar efter den rätte mannen och de rätta skorna. Kvinnorna i mina böcker är äldre och har mer jordnära problem (om än lite tillskruvade).
Varför blev det just chicklit för dig? Var det självklart eller har du försökt skriva andra genrer tidigare?
Jag har inte skrivit något alls innan jag började på ”Äta kakan och ha den kvar” – om man räknar bort de hästböcker och Maria Lang-inspirerade pusseldeckare jag skrev som tonåring. Jag hade lagt alla författardrömmar på hyllan för länge sedan, men sedan fick jag den här idén om en helt vanlig kvinna som lite av en slump börjar leva dubbelliv och då tyckte jag att den var rolig att utforska. Att det blev chick-lit var nog mest en slump – det var den genre som passade idén bäst.
Känner du att du blir bemött på ett annorlunda sätt, just för att du skriver den typ av underhållningslitteratur som du gör? Kanske svårt att svara på men jag tänker att dina böcker verkar vara väldigt populära hos läsare, men det är väldigt sällan jag ser dig figurera i media?
Det är det enda jag har skrivit så jag har inget att jämföra med. De flesta jag träffar är väldigt positiva och nyfikna på mitt skrivande. Om de tänker något annat om mig och mina böcker håller de det för sig själva. Men det är klart, om jag hade skrivit creddig litteratur skulle jag säkert bli inbjuden till helt andra sammanhang.
Att synas i media är ingenting jag strävar efter. När jag skickade in mitt första manus var det med en uttalad önskan om att skriva under pseudonym, men det gick inte förlaget med på. Visst är det roligt att böckerna uppmärksammas, men själv undviker jag helst strålkastarljuset. Med det sagt så tycker jag ändå att jag har figurerat en hel del i media sedan ”Den som väntar” kom ut: DN, Amelia, SVT och lokaltidningar. Det är mer publicitet än många okända nybörjarförfattare får – oavsett genre.
Läser du själv chicklit? I så fall, vilka är dina favoriter?
Jag läser allt förutom fantasy och skräck. Jag läser gärna kvinnliga svenska författare som skriver underhållande om relationer: Emma Hamberg, Anna Fredriksson, Sara Kadefors m fl – är det chick-lit?
När kommer nästa bok med Amanda & Erik? För jag gissar – och hoppas – att du inte berättat deras historia färdigt än?
Haha, det frågar alla och svaret är – jag vet inte. Från början hade jag inte tänkt skriva mer om den här familjen. Jag var ganska trött på dem efter att ha tillbringat tusentals timmar i deras sällskap. Men nu har jag förstått att många väntar sig en tredje och avslutande bok och några har faktiskt blivit riktigt irriterade över att de inte skulle få svar på de frågor som lämnas öppna i slutet av andra boken, så nu har jag tänkt om. Jag har ett halvfärdigt manus i datorn, men jag har svårt att få tiden att räcka till. Först måste jag få mitt vanliga liv med familj och jobb att fungera. Får jag tid över till att skriva är det en bonus.
Tack Kristin! Vi är många som hoppas på att du ska hitta den där skrivtiden så att vi får läsa en tredje bok snart!
