En dansk poet

Linda

Jag vill presentera en poet. En poet som talar till mig med sitt unika språk. Sitt val av ord och mellanrum. Kombinationerna av ljud och tystnad. Jag vill presentera en ordmagiker.

Inger Christensen föddes 16 januari 1935 och dog 2 januari 2009. Hon hann dö innan jag först mötte hennes ord. Innan jag fått uppleva hennes storhet. Hon hann också dö innan Svenska Akademien prisade hennes författarskap. Att de skulle gjort det tyckte många. Tycker många. Hon tog i alla fall plats i Danska Akademien, vilket självklart var naturligt för den som var en av de största poeterna i sin generation.

I SvD skrev Magnus Ringgren så här efter att hon just gått bort:

[quote]Ingen nordisk diktare, med undantag för Tomas Tranströmer, har åtnjutit en sådan respekt, för att inte säga kärlek, från både läsare och kritik som Inger Christensen. I decennier har hon nämnts som kandidat till Nobelpriset. Vid hennes frånfälle skrev en dansk tidning att hon är störst i Norden sedan den poet som skrev Völvans spådom. [/quote]

Hon var en gigant. Är en gigant. Med dikter ofta i bunden form, ibland rent suggestiva som i Alfabet, visade hon att det går att vara kreativ inom stränga ramar. Från A till Ö tog hon oss genom saker som finns. Upprepade orden och skapade en rytm som jag sällan upplevt varken förr eller senare. Alfabet var mitt första möte med Inger Christensen och jag var tagen.

Egentligen är det svårt att ta ut korta strofer, då det är helheten som gör läsningen så speciell. Men några korta måste ni får läsa.

5

ett efteråt finns; eftersmaken och eftertanken
finns; och ensligheten finns; änglarna
änkorna, älgarna finns; enskildheterna
finns; erinrings, erinringens ljus;
och efterskenet finns; eken och enen
finns, och enbärsbusken, likheten, ensamheten
finns, och ejdern och ekoxen finns,
och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden.

ur Alfabet

 

En dikt, som säkert blir ännu coolare på danska, då jag förmodar att alla ord börjar på e. Bokstav för bokstav blir det mycket effektfullt. Märkligt, inte sällan totalt obegripligt, men fruktansvärt bra likafullt.

Men det finns andra dikter också, som inte bara bygger på alfabetet. Här är tre favoritstrofer:

 

fragment av en vår, den sortens
kväll när vägarna nästan
försvinner ut i det blå, men ingen
rör sig; vägdammet påminner
om det vägdamm där de flesta
blir skjutna och stillheten släpar
på sten, men ingenting händer.

ur Alfabet

 

som om vätet i
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit

ur Alfabet

 

I slutet av Alfabet står Noter som berättar att “de olika avsnittens längd är bestämda av Fibonaccis talföljd, en matematiskt serie med utseendet 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21 … där varje tal i serien är summan av de två föregående”. Två system alltså, ett matematiskt och så alfabetet. Alfabet utkom 1981 och räknas till ett av hennes mästerverk. Ett av, för hon har visserligen skrivit ganska få verk, men de har fått stort genomslag.

Debuten Ljus kom 1962 och det är också en fin samling, om än inte min favorit. Mycket handlar, självklart, om ljuset och naturen. Jag tycker om den här strofen ur dikten “Förgänglighet”.

 

Stenen på stranden dunstar.
Sjön förgås under solen.
Djurens ökenskelett
är dolda i det evigas sand.
Tingen vandrar,
dör i varandra,
seglar som tankar
i rummets själ.
Karavaner av levande sand.

ur ”Förgänglighet”, Ljus

 

Mest känd är Christensen kanske för samlingen Det, som kom 1969.  En diktsamling jag läst, men inte äger, vilket gör det svårare att dela fraser ur. Eller snarare omöjligt. Mycket kan jag, men inte recitera dikter från minnet. Det är bra, men mer svårläst än de andra böcker jag läst av Christensen. Det som är bra med henne är annars att hon är en lättläst poet, men långt ifrån enkel.

Jag är långt ifrån färdig med Inger Christensen och vill upptäcka mer. Modernista har gett ut flera av hennes verk och jag är sugen på att läsa Brev i april och andra dikter, som ges ut just i april. Boken innehåller, förutom Brev i april från 1979, Dikt om döden (1991) och dikten “Ludwig van Beethoven” (1970) i sin första svenska översättning av den svenska poeten Marie Silkeberg.

3 comments
  1. Jag, som du vet, älskar ju också Inger Christensen, särskilt Alfabet, men också Sommerfugledalen. Jag får gåshud bara jag tänker på konceptet sonettkrans och började mitt under lektionen planera min egen (den blir nog klar nån gång på 2060-talet). Hur är det ens möjligt att skriva som hon gör?
    5
    efteråret findes; eftersmagen og eftertanken
    findes; og enrummet findes; englene,
    enkeren og elsdyret findes; enkelthederne
    findes, erindiringen, erindringens lys;
    og efterlyset findes, egetræet og elmetræet
    findes, og enebærbusken, ensheden, ensomheden
    findes, og edderfuglen og edderkoppen findes,
    og eddiken findes, og eftertiden, eftertiden

    ur alfabet

    1. Vill läsa mer! Sommerfugledalen har jag kvar att läsa, men har hört en inspelning med Christensen, som var riktigt fin. Och stort tack för den danska översättningen. Det är så härligt suggestivt.

Comments are closed.