“Den ska vara rolig!”

carolina-top

Det absolut vanligaste kravet på hur en bok ska vara när barn frågar efter något att läsa i skolbiblioteket? Den ska vara rolig. Sen kan det där ”rolig” komma i kombination med andra saker: Den ska vara rolig och spännande, den ska vara rolig och läskig, den ska vara rolig men ändå på riktigt och så får det gärna vara tjejer som spelar innebandy i den också (en del vet verkligen vad de vill ha…), den ska vara rolig och lättläst, den ska vara rolig, tjock men ändå lättläst…

Rolig. Prio 1A alltså. Och det finns massvis med roliga böcker (dock inte så ofta med innebandyspelande tjejer). På biblioteket där jag jobbar har vi en särskild hylla märkt ”roliga böcker”, och dit brukar jag slussa dem allra först, de där rolighetstörstande barnen. Där står Bellman och trängs med Herr Grums, Elak & Pucko (för att inte tala om Kapten Kalsong), Knäppa familjen-böckerna, Hicke Hiskelig Halvulk III och många andra.

Men hur bra den där hyllan än är att ha så går det inte att trycka in alla böcker som är roliga i den – då hade den blivit ett bibliotek i biblioteket. Så det händer förstås rätt ofta att jag och det rolighetsläsletande barnet går vidare bland hyllorna. Det finns verkligen många böcker för barn som är roliga. Här är några av mina egna favoriter:

Författaren David Walliams skriver skruvade och galna berättelser, men alltid med en botten av allvar. Min favorit är Stinkis, där vi både har en hemlös luffare och en pappa som blivit arbetslös men där jag sitter och fnissar mig igenom sidorna pga alla enorma överdrifter Walliams roar sig med. Luffaren, Stinkis, luktar så illa att blommorna i närheten av honom vissnar. Pappan som är arbetslös vågar inte säga det till sin fru (som är politiker av den arten att hon vill förbjuda hemlösa och lagstifta om att alla ungdomar ska släcka lampan klockan åtta på kvällen) – han går och gömmer sig i garderoben varje dag i stället. Lillasystern i familjen är mycket mer begåvad än storasyster Chloe, och vi får ta del av lillasysterns dagsschema. Det är fullbokat varje timme redan på måndagen, ballar ur helt på onsdagen och på fredagen har hon aktiviteter som börjar redan 01:00 (backhoppningsträning i Schweiz, följt av japansk konversation 02:00 och avancerad korgflätning 03:00). Alla älskare av Roald Dahls böcker måste läsa David Walliams!

stinkis

En annan pärla är Ottolina (Chris Riddell). Det kom bara två böcker om Ottolina på svenska: Ottolina och mysteriet med Gula katten och Ottolina och mysteriet med Skolspöket. Det fina i Ottolinaböckerna är kombinationen av bilderna och berättelsen – bilderna är smockfulla med små fina och roliga detaljer, och berättar så mycket mer än det som står i texten. Ottolina är rolig för det oväntades skull. Och för att hennes bästa vän är herr Hubb. Om herr Hubb får vi bara veta att han är hårig och ursprungligen kommer från en myr i Norge, och att han inte gillar att bli blöt. Och ja! detta: rektorn på Ottolinas skola tror inte på onsdagar. Således ser veckoschemat ut så här: måndag-tisdag-torsdag-fredag-lördag-söndag (det är en internatskola).
Sök upp Ottolinaböckerna på biblioteket (de verkar inte gå att köpa längre) och njut!

Ottolina och herr Hubb
Ottolina och herr Hubb

Roald Dahl (som jag nämnde ovan) är en annan favorit. Särskilt böckerna Herr och fru Slusk och Jojjes ljuvliga medicin. Och så älskar jag de nästan klassiska roliga barnboks-författarna Eva Ibbotson (till exempel Den stora spökräddningen och Häxtävlingen) och Ole Lund Kirkegaard (Gummi-Tarzan, Gusten Grodslukare m fl)

En alldeles speciell sorts humor finns i Erlend Loes böcker om Kurt. Kurt har mustasch, truck och fru (ja, i den ordningen). Och när Kurt i Kurt och fisken hittar en stor fisk, som räcker till mat i många månader så skippar han och frun sina jobb, tar barnen och fisken och ger sig ut på en jorden-runt-resa. I trucken, märk väl!

kurt-och-fisken

Och vill du se prov på precis sånt som den här bloggskribenten skrattar så hon får ont i magen av det? (och, OK, barnen gillar också men i det här fallet är det skolbibliotekarien som skrattar högst) Då ska du läsa böckerna om Claude (Alex T. Smith). Det finns ännu bara två översatta från franska: Claude på semester och Claude i storstan. Böckerna om Claude (och hans sidekick herr Korvstrumpa, som är en…ja, strumpa) är korta kapitelböcker med fantastiska illustrationer som tillsammans med texten blir bara så bra. Och de kan med fördel avnjutas även av vuxna. Även av vuxna som inte råkar ha något barn i närheten, faktiskt.

 

Bild: Illustration ur Claude på semester.

5 comments
  1. Men åh vilka välbehövliga tips! Här hemma har vi snart betat av Grums och Hicke och gänget och är i stort behov av ny inspiration. Vi ska testa alla du nämner. Loes Kurt-böcker är jag själv väldigt förtjust i, de är så underbart mörka mitt i allt det roliga.

    Och så fick inlägget mig att minnas den där gången i sexan när vi högläste SVJ av Roald Dahl och jag tyckte den var så rolig att jag inte kunde låta bli att skratta så tårarna rann (jodå!) medan mina klasskamrater satt oförstående och bara tittade på mig. Smått traumatiskt men jag tyckte redan då mest synd om dem som inte fattade 😉

    1. Jag vet vem jag tycker känns som vinnare in din klass 🙂
      Åh, om du gillar Roald Dahl måste du bara läsa Walliams!

    1. Åh, Doktor Proktor är helt underbar! Alla Doktor Proktor-böckerna har varit älskad högläsning hemma hos oss. Det är böcker jag brukar rekommendera föräldrar som vill ha rolig högläsning till sina barn, för som högläsning är de faktiskt helt suveräna.

Comments are closed.