Konsten att skriva lättläst

Man skulle kunna tro att det borde vara enkelt att “slänga ihop” en lättläst bok. Den är ju vanligtvis tunn och innehåller inte så många ord per rad och sida. Men vår erfarenhet är att det verkligen är en konst att skriva en riktigt bra lättläst bok, och att det är en konst att läsa den. Det knepiga är att språket ska vara enkelt men att berättelsen inte får vara det. Enkelt berättade historier med komplext djup är det som behövs, och det säger sig självt att det inte är så lätt att få till.

Helena: Jag har märkt att Bali Rai är väldigt populär på mitt bibliotek, på såväl svenska som engelska, så jag blev nyfiken på hans böcker och testläste Rysningar och Sprickan. Och jag måste säga att jag förstår varför hans böcker är så lästa. Det finns ett väldigt driv i språket och samtidigt som det är lättläst har han inte gjort avkall på den där detaljrikedomen som ger djup åt miljöer och historia. Det väjs inte heller för sluten och också de mest eländiga böcker kan avslutas ännu eländigare. Sånt gillas.

Linda: Jag gillade Sprickan ganska mycket, men reagerade på att den något förenklade historien, vilket det självklart lätt blir när en bok är kort. Samtidigt är det viktigt att ämnen som rasism tas upp i lättlästa böcker. Vi och dom är en annan av hans lättlästa böcker, som också tar upp motsättningar och handlar om en kille som börjar i en skola där han är i princip den enda vita eleven.

Helena: Jag håller med, lite tunn i historien är den allt, men viktig i och med ämnet. En riktigt bra bok som jag läst tidigare är Chris Woodings Färglös. Den är lättläst men går samtidigt på djupet med frågor om främlingsfientlighet och tillhörighet i ett förfärligt dystopiskt samhälle. Den boken är inte “bra för att vara lättläst”, den är bra på riktigt.

Linda:  Bra på riktigt är ett bra betyg. Det är svårt att skriva riktigt bra, lättlästa böcker, då de måste vara just lättlästa. Ibland går det lite väl snabbt och blir väldigt förenklat, men en bra lättläst bok kan vara minst lika bra som andra böcker. Nigel Hinton skriver  bra och spännande lättlästa, till exempel Utpekad, som handlar om Nathan vars pappa blir misstänkt för mord.

Jag läste just Sofia Nordins lättlästa bok Snöstormen om tre syskon som blir insnöade i en stuga utanför Åre. Pappan har åkt för att hämta sin flickvän vid bussen och kommer inte tillbaka. Riktigt spännande. Jag kände igen känslan av övergivenhet, som finns i hennes dystopiska serie om Hedvig.

Även Christina Wahldén har skrivit en rad lättlästa böcker för Nypon förlag. I Det här är privat tar hon upp den viktiga frågan om vad som kan publiceras på nätet. Huvudpersonen Jojo låter sin pojkvän ta nakenbilder på henne och upptäcker sedan att han lagt ut dem på instagram.

Ibland kan jag dock känna att det är lite väl tunga ämnen i lättlästa böcker för unga. Därför blev jag så glad när jag läste Annelie Drewsens Spring, Amina!, som helt klart har en allvarlig underton, men som skildrar en ensamkommande invandrarflicka som en ganska så vanlig tjej trots allt. Det är skönt. Boken är dessutom spännande, då Amina är med i en löpartävling. I höst kommer fortsättningen som heter Kom igen, Amina!

Helena & Linda: Lättläst är alltså inte alls så lätt som man kan förvilla sig att tro. Lättlästa böcker behöver naturligtvis ha ett tillgängligt språk, men inte på bekostnad av djup i berättelsen. Dessutom vill vi gärna ha engagerande historier, detaljer och varierade ämnen. Det är inga små krav att ställa, men så är det förstås med all litteratur – lättläst eller inte, alla vill ha det som är bra. Det finns mycket bra att läsa bland de lättlästa böckerna, och vi vill ha ännu mer!