Kulturkollo möter Åsa Ekström – Sveriges mangadrottning

anna-top omslag (2)Åsa Ekström är svensk mangatecknare bosatt i Tokyo och just nu aktuell med sin första japanska bok Hokuoujyoshi. På svenska finns serien om Sayonara September i tre delar och Åsa har också illustrerat de mycket populära barnböckerna om Tam av Jo Salmson.  

Vårt tema den här veckan heter “I soluppgångens land”. Vad har du och Japan för relation?

Jag upptäckte japansk manga och anime via Sailor Moon som gick på TV4 i slutet av 90-talet och blev på så sätt intresserad av manga och började rita manga själv. Sen jag besökte Japan som 19åring för första gången och nu är det sjunde gången jag är här. Sen 2011 bor jag i Tokyo.

Berätta! Hur lyckas en svensk tjej bli en hyllad manga-skapare i Japan?

Tur! Massor med tur och ett bra koncept. Först jobbade jag som mangatecknare och illustratör i Sverige i många år (Främst med min egna mangaserie Sayonara September i 3 delar, och som illustratör för Jo Salmsons serier Drakriddare och Maros resa). Sen flyttade jag till Japan och pluggade japanska och grafisk design i 3 år. Medan jag pluggade ställde jag ut på en mangamässa och fick kontakt med förlaget KADOKAWA. Som test började jag lägga upp mina strippserier på en blogg och helt plötsligt i Januari i år exploderade den med som mest 1miljon 500 besökare på en dag och när bloggen sen kom ut som boken Hokuoujyoshi no Åsa ga mitsuketa nihon no fushigi (“Skandinaviska tjejen Åsas märkliga upptäckter i Japan”, typ) sålde den bra. Eftersom den sålde bra var ett annat förlag intresserade av att ge ut Sayonara September på japanska vilket dom gjorde, och det blev även att jag ritade bok 2 av Hokuoujyoshi för KADOKAWA (kommer ut om en månad här i Japan). Men allt detta hände för att idén med strippserierna jag ritade var “Hur ser en utlänning på Japan”, ett tema som japanerna är väldigt intresserade av. Det är dessutom en serie som inte japanerna själva kan skriva, och det är vad man bör satsa på som utländsk mangatecknare i Japan; en story som bara du som utlänning kan göra.

Ursäkta en manga-novis, men kan man i ditt sätt att teckna se att du har en västerländsk bakgrund? Uppskattas det av den japanska publiken?

Haha, ja det kan man verkligen säga att det syns! Med Sayonara September tecknade jag tex första boken för många år sen, så den serien är verkligen inte på japansk nivå rent bildmässigt. Men med mina strippserier Hokuoujyoshi är det mest japanskan som står ut. Den är inte alls korrekt, men det verkar japanerna tycka är charmigt så även om min redaktör rättar min japanska JÄTTEMYCKET rättar han inte allt. Sen sådant som ljudeffekter i rutorna på japanska, där blir det också ofta fel.

Finns där fler mangaskapare som har en annan bakgrund än den japanska, eller är du den enda?

Det finns flera. Jag är varken den första eller den enda. Men det är fortfarande ovanligt. Det är också ökänt svårt att få visum för konstnärliga aktiviteter i Japan, vilket är väldigt synd för det tar bort mycket potential.

När jag var på turistbesök i Japan så förundrades jag över hur det sparsmakade, genomdesignade och mycket organiserade fanns sida vid sida med så mycket som vi svenskar uppfattar som kitsch och extrem populärkultur. Vad jag förstår så bygger din serie bland annat på de kulturkrockar som en svensk tjej upplever i Tokyo, har du några exempel på sådana krockar som blir till tacksamt stoff till dina serier?

Verkligen! Japansk design är som så mycket annat i det japanska samhället, två extremer. Antingen superclean eller en explosion av kitsch. Och just dom kulturkrockarna är som sagt vad mina strippserier bygger på och det finns mycket material! Men samtidigt ju längre jag bor här desto mer vänjer jag mig och blir lite “blind” för vad som är märkligt och annorlunda. Men för att ge exempel på kutlurkrockar… tja, allt ifrån små saker som att i Japan är det hövligt att sänka rösten medan i Sverige är det snarare ohövligt att prata tyst. Att det är helt okej att killarna i klassen ska vara i skolan och städa upp efter en utställning för att tjejerna inte anses orka flytta bord och får vara lediga. Att alla utlänningar tror japaner har munskydd för att dom har bacillskräck medan dom har den för att inte sprida sin förkylning till andra. Hur det finns vendning machines för allt; öl och ciggaretter tex som aldrig skulle funka i Sverige. Mycket finns det… Men som Svensk är genustänket (eller snarare bristen på det) och arbetskulturen (Japanerna jobbar för mycket) dom två största kulturkrockarna här. Dom kommer jag aldrig att vänja mig vid.

I Sverige finns det en stor grupp kvinnliga serietecknare som har ett tydligt feministiskt budskap där könsroller och maktstrukturer i samhället utmanas och diskuteras. Har du påverkats av det i ditt serieskapande?

Ja! Där är Sverige fantastiskt! Det är först när man får perspektiv utifrån som man förstår hur långt före vi är många andra länder vad gäller vilken diskussion som förs kring detta och hur vi ifrågasätter könsroller och maktstrukturer, och där serier ligger i den absoluta framkanten. Det påverkar mig enormt, även om jag inte själv gör politiska serier. Som feminist är det alltid något jag brottas med i att jag kommer från mangahållet; en genre som -visserligen med lysande undantag – i stort har väldigt traditionella könsroller och är väldigt könssegrigerad. Killserier för killar är på ett visst sätt, tjejserier för tjejer på ett annat. Om jag inte koncentrerar mig medvetet hela tiden är det lätt att jag faller in i att teckna “som jag lärde sig” dvs manga med väldigt traditionella roller. I Sayonara September håller jag balansen ganska bra tycker jag, men Natalia Batista som också tecknar Svensk manga har lyckats vända helt på mangans könsroller i sin serie Sword Princess Amaltea, den borde komma ut i Japan! Men Japan ÄR väldigt långt ifrån Sverige när det kommer till jämställdhet, konkret jobbar man på lika lön mellan könen osv, och det går framåt, men att tex ifrågasätta objektifiering, hur man uppfostrar flickor och pojkar olika, den typen av diskussioner förs inte vad jag kan vet. Så man får ta det med myrsteg, tyvärr.

I Jo Salmsons fantasyböcker om t ex Tam så är du den som illustrerar Jos text. Böckerna är oerhört populära bland barn som just har lärt sig läsa, reflekterar du över att du har ett stort inflytande på hur läsarna uppfattar texten (och i förlängningen omvärlden)?

Jag hoppas det, det vore fantastiskt! Jag minns fortfarande  bokillustrationerna jag älskade som barn och vilket intryck dom hade på mig och att tänka att ens egna illustrationer kanske har liknande intryck för någon som läser böckerna nu är ju svindlande. Jag är så väldigt glad att böckerna uppskattas och läses av så många. Men hur stor del av det illustrationerna har vet jag inte; Jo’s berättelser är det fantastiska.

De första bilderna som jag minns från min barndom som var inspirerade av japansk konst var nog illustrationerna till Mio min Mio av Ilon Wikland. Har du några bilder/illustrationer från din barndom som hänger kvar i ditt minne och kanske till och med inspirerar dig i ditt arbete?

Jag älskade Tomtar och Troll; speciellt John Bauer och Hans Arnolds illustrationer! Men Prins hatt under jorden illustrerad av Hans Johannesson var min favorit, både historien och bilderna. En dag skulle jag verkligen vilja teckna en manga som drar inspiration från vår folktro, sagovärld och trolska natur.

Kan du berätta lite om hur du går till väga när du ska illustrera en text. Hur är din arbetsgång?

Jag får boken “grovsatt” dvs texten ungefärligt uppdelad på varje sida så jag ser hur mycket plats det finns för bilden. Sen på min begäran också anvisningar vad författaren vill ha illustrerat (oftast i alla fall). Detta för att passa ihop med vad författaren vill understryka i berättelsen och för att minimera ändringar. Sen går jag såklart ifrån anvisningar ibland. Utifrån det gör jag en skiss som jag skickar och får feedback på det; om allt är okej går jag vidare och tuschar alltså fyller i svart. Om där är gråskalor eller färg gör jag det i datorn och sen skickar jag allt klart material.

Slutligen – kan du tipsa en manganybörjare. Vilka tre böcker ska man läsa för att få ett litet hum om genren?

Oj! Jättesvårt! Det beror helt på ålder, förstås. Men en fantastisk vacker filosofisk manga tonåringar och uppåt är Hayao Miyazakis “Nausicaä of the Valley of the Wind” (mangan inte bara filmen!). Den är rätt lik västerländsk manga i sitt berättande, så tror den kan vara ganska lättillgänglig om man kommer från västerländska serier. Sen dom stora generna som kommer hit är Shonen manga (killserier) och Shojo manga (tjejserier). Där rekommenderar jag Rumiko Takahashis Inuyashi som visserligen har några år på nacken men funkar för både tjejer och killar. Shojo manga definitivt Ai Yazawas Nana. Den är oavslutad, men första volymen är nog min absoluta favorit av all manga, tror jag. / Åsa Ekström