Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Om tvillingar

Linda
Det är något som fascinerar med tvillingar, speciellt enäggstvillingar. Två personer med identiskt DNA, med ändå med skillnader. Den senaste boken om tvillingar jag läste var Istvillingarna av S. K. Tremayne, där Lydia och Kirstie är två, men ändå en. Vi vet att en av dem är död, men länge är vi osäkra på vem. Obehagligt. Nästan lika obehagligt som tvillingarna i The Shining, trots att varken Ellie eller Lydia egentligen gjort något farligt. Eller?

I Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger står faktiskt två tvillingpar i centrum. Ett syskonpar som inte setts på mycket länge och ett som är döttrar till den ena systern och står varandra nära. När en av de äldre systrarna Elspeth dör i cancer testamenterar hon sin lägenhet till sina systerdöttrar Valentina och Julia. De senare är ett av de mest mystiska tvillingpar jag läst om.

Just att leka med identiteter är tacksamt helt klart. Ibland ser andra på tvillingar som en enhet, som om de vore en person. Tvillingarna i Christin Ljungqvist Kaninhjärta är så sammanfogande att de fått ett gemensamt namn, de heter Mary och Anne men blir Maryanne. Anne som ser spöken och Mary som låter dem låna hennes kropp för att få ut sin röst. Så magiska som tvillingar kan bli. Varför finns det så ofta något mystiskt och svårmodigt med tvillingpar i litteraturen?

Vi får inte heller glömma de hemliga tvillingarna, som ingen tidigare vetat om. I långköraren Rederiet förlorar Reidar Dahlén sin fru Ellinor och sedan dyker hennes tvillingsyster Beatrice upp och blir sedermera hans nya fru. När döden skiljer tvillingar åt blir det annars ofta extra sorgligt, som i Jag saknar dig, jag saknar dig, Peter Pohls bok som också filmatiserats. Att förlora ett syskon är alltid svårt, men för tvillingar verkar det vara som att förlora en del av sig själv.

Alla tvillingar är inte lika, vissa försöker tvärtom att bli så olika som möjligt. Det gäller till exempel tvillingarna Violet och Daisy i Curtis Sittenfelds Systerland. Vi får följa dem i nutid då Violet kallas Vi och jobbar som medium, medan Daisy bytt namn till Kate, är lyckligt gift och hemma med sina två barn. Nu är de kanske inte så olika som man luras att tro, men utåt sätt har de gjort väldigt olika val.

Och så de lite lustiga tvillingarna, som de hoppande brorsorna Jedward på bilden ovan, som sjungit i Eurovision. Kanske kan även Fred och George Weasley kvala in i den här kategorin, även om de mognade en hel del under seriens gång. Till de charmigaste hör kanske Mary-Kate och Ashley Olsen som Michelle Tanner i Huset fullt.  Sedan har det kanske inte gått direkt lysande för dem, men söta var de helt klart. Tydligen ska nya avsnitt spelas in av serien, men vad jag förstår kommer systrarna Olsen inte att vara med då.

Slutligen finns ju faktiskt tvillingar som inte alls är identiska, utan till och med har olika kön. De kan ändå vara väldigt nära och Jude och Noah är kanske det par jag vill lyfta fram mest. De är huvudpersonerna i Jandy Nelsons fantastiska Jag ger dig solen och är exempel på tvillingar som tror sig ha tappat kontakten, men ändå har en nästan telepatisk närhet.  Kehinde och Taiwo i Taiye Selasis fantastiska debut Komma och gå har verkligen kommit ifrån varandra och ses efter många år på sin fars begravning. De har delat hemska upplevelser och inte riktigt lyckats bearbeta dem tillsammans. I Donna Tartts moderna klassiker Den hemliga historien finns också ett tvillingpar, Camilla och Charles Macaulay, som har en obehaglig närhet som går över flera gränser. De är den nära syskonrelationen personifierad, men det är ingen hälsosam sådan. Å andra sidan kan inte alla vara lika klämkäcka som Brandon och Brenda.

Har du några favorittvillingar från kulturens värld?

 

Photo by Joel Muniz on Unsplash

Av Linda

Storläsare från Göteborg som gärna läser inom många olika genrer. Föredrar dock ganska så svarta samtidsskildringar för gamla och unga, gärna skrivna av kvinnor och gärna från Sverige, Storbritannien eller Frankrike.

2 svar på ”Om tvillingar”

Mina favorittvillingar är de vilda Emmeline och Adeline i Den trettonde historien av Diane Setterfield. Älskade verkligen den boken. Hittade att BBC gjort en film av boken, men det fick mig bara att bli mer sugen på att läsa om den trots att den är bäst första gången pga saker jag inte kan skriva här 🙂

Stängt för kommentering.