Den 13e september skulle Roald Dahl fyllt 100 år om han fått leva så länge. Det firar Rabén och Sjögren med att ge ut nio av hans älskade böcker i nyutgåva. Redan i mars kom Herr och fru Slusk, Matilda och SVJ, i juni är det dags för Kalle och chokladfabriken, Den fantastiska räven och Häxorna. Lagom till födelsedagen släpps ytterligare tre titlar: James och jättepersikan, Jojjes ljuvliga medicin och Naddap Dlöks.
Eftersom det handlar om barnböcker och högläsning den här veckan passar vi på att hylla en favoritförfattare, som skapat många fina högläsningsstunder.
Linda: Mina barndomsfavoriter var Kalle och Chokladfabriken och Häxorna. Jag minns fortfarande hur jag lyssnade på när Ernst-Hugo Järegård läste om Kalles äventyr i den fantastiska chokladfabriken. Jag förfasades av alla hemska saker som hände de elaka barnen, men någonstans kändes det ändå lite rätt åt dem. Jag hade riktigt roligt när jag läste Kalle och Chokladfabriken högt för grabbarna O, trots att det innebar att jag behövde improvisera fram sångerna som ompalompierna sjöng. Det är ett vansinnigt tempo och för mig som älskar att läsa med olika röster fick verkligen leva ut totalt. Vi läste också den ganska okända fortsättningen Kalle och glashissen, som också var mycket rolig och om möjligt ännu galnare. Häxorna har vi faktiskt inte läst tillsammans, för den läste en av ungarnas lärare och när SVJ och Matilda skulle läsas vann maken, till min stora besvikelse.
Anna: Brallknall, jag säger bara brallknall! Som eleverna älskar när man läser SVJ högt för dem och de bara njuter av alla påhitteord som man helt och fullt förstår fastän man inte hört dem förut. Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om Roald Dahls böcker men jag vill också puffa för berättelsen om Roald själv och hur han gick till väga när han skrev. De allra flesta barn brukar bli mycket intresserade när de får se bilder på hans fåtölj, skrivbok och det lilla trädgårdsskjulet. Kika gärna in och läs mer!
Ulrica: Jag har ännu inte fått läsa Roald Dahls böcker högt för mina barn. Jag har fina utgåvor av böckerna som väntar i hyllan och jag föreslår att vi ska läsa dem med jämna mellanrum. Förgäves ännu så länge … Men jag bidar min tid och hoppas på att få introducera en författare som gett mig själv så mycket läsglädje. Allra mest ser jag fram emot att få läsa om den intelligenta, boktokiga och mycket brådmogna tjejen Matilda för dem.
Carolina: Som jag älskar Roald Dahls böcker! Jag har läst allihop för mina barn, och eftersom vi nog är rätt ondskefulla av oss har vi allra mest gillat alla de elaka och dumma karaktärerna han briljerar i. Matildas föräldrar, rektorn på hennes skola, alla de där skräniga skalliga häxorna… men framför allt Herr och fru Slusk. De är ju så omöjligt vedervärdigt elaka och äckliga så det finns ingen hejd på det… fantastiskt! Och fantastiskt just därför att Roald Dahl alltid låter de små och snälla få en gruvlig hämnd på de som är så där vedervärdigt elaka. Herr och fru Slusk är inte bara min högläsningsfavorit – den är även den bok jag allra, allra mest bokpratar om för skolelever på jobbet. Fatta hur kul det är att visa bilderna i början av boken, på vad man kan hitta i herr Slusks skägg! Och att visa bilden på fågelpajen, som de äter varje onsdag, med alla de där små fågelbenen som sticker upp… ständig succé, kan jag lova.
Viktoria: Min personliga favorit är naturligtvis Häxorna. Som jag älskade den boken när jag var liten. Humor OCH skräck och häxor på en och samma gång? Att det ens gick? Som den lille minigothare jag var så slukade jag allt med häxor och övernaturligheter men det var nog först i Häxorna som det liksom även blev… ja, roligt. Det är också en av de böcker som läses mest på skolan där jag jobbar för det brukar oftast bli den eleverna väljer när det ska vara Roald Dahl-tema. Den och Herr och Fru Slusk beroende på ålder… Det verkligt speciella med Roald Dahl tycker jag är att hans är så åldersöverskridande. Man kan läsa hans böcker högt i de yngre åren och eleverna på högstadiet läser med glädje hans böcker själva här på engelska också. Det är lätt att låta honom följa med ända från 1:a klass till i alla fall 7:an/8:an om man vill. I de äldre åren kanske inte så mycket för spänningens skull men definitivt för humorn.
Jag har aldrig tänkt på Roald Dahl som barnboksförfattare. För mig är han en ”skräckförfattare”. Mångsidig kille 😉