Norma – en roman om hår (och en hel del annat)

anna-top

Vi har förfest här på bloggen och då är det klart att vi vill skriva några rader om en av mässans internationella stjärnor. Hon är färgstark som få, figurerar på seminariekatalogens omslag och hon är aktuell med en ny roman på svenska. Jag pratar förstås om Sofi Oksanen.

Jag har lyssnat på hennes nya roman Norma  i uppläsning av Katarina Ewerlöf och troligen så var det så att Ewerlöf i det här fallet kom mellan mig och texten … Jag gillar inte hennes uppläsningar (så var det sagt) men nu var det en gång så att jag inget läseex fick av Bonniers och då får man nöja sig med det som finns på Storytel. Troligen var det alltså så att jag hade gillat den här boken mycket mer om jag läst den, men vem vet? Norma är en kvinna som fötts med en alldeles speciell gåva, hon har ett hår som växer ofantligt snabbt och dessutom kan hon genom sitt hår känna vad andra människor känner.

Hennes mor Anita, frisörskan, har i hela Normas liv skyddat sin dotter från att bli sedd som ett freak men när romanen börjar så har modern just dött. Modern har hoppat framför ett tåg och ingen som kände henne trodde att hon någonsin skulle lämna Norma kvar, ensam, utan beskydd. För att komma sin mors minne nära börjar Norma arbeta i samma frisörsalong som sin döda mor och i salongen så handlas det med både löshår och annat.

I sin nya roman skriver Sofi Oksanen om samtiden på ett sätt som inte riktigt engagerar mig. Det är något som gör att jag inte blir särdeles intresserad av Norma och vad som hänt hennes mor. Någonstans ligger där ett spänningstema där och skvalpar i den här boken som jag inte tycker är tillräckligt intressant. Oksanen använder kvinnans hår som symbol för kvinnlighet och fertilitet och där finns snygga blinkningar till sagans Rapunzel och bibelns Simson. Just hårtemat har ju varit aktuellt i många diskussioner de senaste åren. Chimamanda Ngozi Adichies senaste roman Americanah satte håret i fokus och debatten fördes också här i Sverige till exempel i antologin Svart Kvinna av Fanna Ndow Norrby. I romanen letar håråterförsäljaren hela tiden efter ukrainskt hår, det är det allra bästa som löshår och betalar så bra att det är värt att döda för, eller?

Samtiden med sitt eviga sökande efter skönhet skildras i Norma, en dotter som blir ensam kvar skildras i Norma och den globala handeln med hår skildras i Norma. Gott så, men jag hittar inge riktig människa där i boken som jag kan känna med, känna för. Det är rasande skickligt författat som alltid men jag saknar kött och blod. Lite för distanserat, lite för betraktande lite för snyggt. En lite för snygg bok om skönhetens möjligheter och skönhetens pris.

Läs en fin intervju med Sofi Oksanen i DN.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Norma
Originaltitel: Norma
Författare: Sofi Oksanen
Översättning: Janina Orlov
Förlag: Albert Bonniers Förlag AB
Utgivningsår: 2016[/box]

 

 

 

4 comments Add yours
  1. Jag lyssnade på Norma på Storytel efter ditt inlägg. Jag förstår din reservation. Tilltalet påminner mer om en publik högläsningsstund än om den stillsamma och intima bokupplevelse jag föredrar i mina hörlurar. En del tycker säkert om att få en riktig läs-happening i örat, men jag satsar nog på en pappersbok istället.

Lämna ett svar till Hanna Frost Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.