Välkommen till Syrien

För några år sedan visste jag ingenting om Syrien. Jag kunde ungefär peka ut landet på en karta och jag visste att huvudstaden hette Damaskus. Det var ungefär allt. Jag kände ingen från Syrien. Nu har jag ett stort antal bekanta och några mycket goda vänner som alla flytt sitt hemland, färdats i gummibåt över Medelhavet, korsat landgränser till fots, för att slutligen hamna i Sverige.

Jag har lärt mig mycket genom de här människorna. Först och främst att vi är ganska lika, vi människor. Oavsett vilken bakgrund eller religion vi har, rik eller fattig, ung eller gammal, så är vi i grund och botten ganska lika. Vi strävar efter samma saker och vi skrattar och gråter åt samma saker. Jag har också lärt mig att många av de saker jag tar för givna och ser som självklarheter inte är särskilt självklara för alla. Jag har lärt mig en del om krigets fasor, och om splittrade familjer. Men jag har också lärt mig en del om Syrien som land, om syrisk kultur, musik, traditioner –  och inte minst om den härliga maten.

I veckan ska vi försöka utforska Syrien, bortom kriget. Det går ju inte en dag utan att vi matas med otäcka scener och rapporter från Syrien i olika nyhetskanaler, men min förhoppning är att vi ska kunna landa i andra saker än krig och oroligheter. Jag är i alla fall säker på att det kommer att bli en spännande och lärorik vecka.

Jag tänkte inleda veckan med att berätta om Maryana Marrash. Hon föddes 1848 i Aleppo, i dåvarande Osmanska riket. Hennes familj hade det gott ställt, och faderns bibliotek var välfyllt med arabisk litteratur. Maryana och hennes två bröder fick gå i skola hos de franska missionärerna och lärde sig franska, italienska och engelska såväl som matematik och naturvetenskap.

Även om Aleppo vid den här tiden var ett intellektuellt centrum som samlade många tänkare och författare så var det inte vanligt att flickor utbildade sig. Maryana utmanade rådande normer. I tjugoårsåldern började hon skriva artiklar och dikter i olika tidningar. Hon kritiserade den arabiska kvinnans roll i samhället och uppmanade kvinnor att, oavsett religion, söka sig utbildning och att uttrycka sig fritt. Hon var den första arabiska kvinna som publicerade en diktsamling, och troligen den första kvinna som publicerats i en arabisk tidning.

Maryana är också känd för att hon öppnade en litterär salong i sitt hem. Här samlades framstående män och kvinnor – politiker, diplomater och intellektuella. Här flödade litterära samtal, man sjöng och spelade, och tävlade i poesi.

Maryana dog 1919. Jag vet inte hur Aleppo såg ut då, eller vad Maryana trodde om framtiden för sitt land. Men jag vet att idag är 6,6 miljoner syrier på flykt i sitt eget land. 4,8 miljoner syrier har flytt landet. Jag vet också att staden Aleppo är svårt skadad av kriget. Den historiska bebyggelsen, den gamla stadskärnan med basarkvarter, souker, citadellet, 4000 år gamla tempel… Allt är ödelagt eller skadat. Byggnader som stått på samma plats i tusentals år, som överlevt krig efter krig har nu gett vika. Och det mänskliga lidandet, det går inte ens att mäta.

Foto Aleppo av Craig Jenkins – http://www.flickr.com/photos/craigjenkins/6447421813/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=30756000