Kategorier
Kulturkoll

Vilka artister är stora i Syrien?

helena-top

När förslaget om ett Syrien-tema dök upp här på kollot så kändes det så självklart, men ju närmare vi kom veckan, ju svårare blev det. Vad känner jag till om Syrien? Krig. Vad känner jag till om arabisk och syriansk kultur? Väldigt begränsat. Hur kan vi undvika att hela veckan kommer att handla om krig, död och flykt? Genom att fråga, undersöka och söka runt detta, tänker jag.

Krig och flykt kommer säkerligen att beröras här ändå under veckan – det är liksom ofrånkomligt. Jag ville dock försöka hitta en annan ingång till temat. Så jag frågade en vän. Jag frågade en vän från Syrien om musik. Vad lyssnar man på? Vilka artister är stora där nu? Några av artisterna som nämndes var Amr Diab, Diana Haddad, Najwa Karam, Assala, Ehab Tawffiq, Rageb Alameh, Nawal Al Zogby, Fadel Shaker, Saber El Robaai, Wael Kfory och Assi El Hellani. Av dessa har jag själv valt ut nedan klipp (jag hoppas att jag har valt representativa klipp från några av dessa artister):

 

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Välkommen till Syrien

Lotta

För några år sedan visste jag ingenting om Syrien. Jag kunde ungefär peka ut landet på en karta och jag visste att huvudstaden hette Damaskus. Det var ungefär allt. Jag kände ingen från Syrien. Nu har jag ett stort antal bekanta och några mycket goda vänner som alla flytt sitt hemland, färdats i gummibåt över Medelhavet, korsat landgränser till fots, för att slutligen hamna i Sverige.

Jag har lärt mig mycket genom de här människorna. Först och främst att vi är ganska lika, vi människor. Oavsett vilken bakgrund eller religion vi har, rik eller fattig, ung eller gammal, så är vi i grund och botten ganska lika. Vi strävar efter samma saker och vi skrattar och gråter åt samma saker. Jag har också lärt mig att många av de saker jag tar för givna och ser som självklarheter inte är särskilt självklara för alla. Jag har lärt mig en del om krigets fasor, och om splittrade familjer. Men jag har också lärt mig en del om Syrien som land, om syrisk kultur, musik, traditioner –  och inte minst om den härliga maten.

I veckan ska vi försöka utforska Syrien, bortom kriget. Det går ju inte en dag utan att vi matas med otäcka scener och rapporter från Syrien i olika nyhetskanaler, men min förhoppning är att vi ska kunna landa i andra saker än krig och oroligheter. Jag är i alla fall säker på att det kommer att bli en spännande och lärorik vecka.

photograph_of_maryana_marrash2Jag tänkte inleda veckan med att berätta om Maryana Marrash. Hon föddes 1848 i Aleppo, i dåvarande Osmanska riket. Hennes familj hade det gott ställt, och faderns bibliotek var välfyllt med arabisk litteratur. Maryana och hennes två bröder fick gå i skola hos de franska missionärerna och lärde sig franska, italienska och engelska såväl som matematik och naturvetenskap.

Även om Aleppo vid den här tiden var ett intellektuellt centrum som samlade många tänkare och författare så var det inte vanligt att flickor utbildade sig. Maryana utmanade rådande normer. I tjugoårsåldern började hon skriva artiklar och dikter i olika tidningar. Hon kritiserade den arabiska kvinnans roll i samhället och uppmanade kvinnor att, oavsett religion, söka sig utbildning och att uttrycka sig fritt. Hon var den första arabiska kvinna som publicerade en diktsamling, och troligen den första kvinna som publicerats i en arabisk tidning.

Maryana är också känd för att hon öppnade en litterär salong i sitt hem. Här samlades framstående män och kvinnor – politiker, diplomater och intellektuella. Här flödade litterära samtal, man sjöng och spelade, och tävlade i poesi.

Maryana dog 1919. Jag vet inte hur Aleppo såg ut då, eller vad Maryana trodde om framtiden för sitt land. Men jag vet att idag är 6,6 miljoner syrier på flykt i sitt eget land. 4,8 miljoner syrier har flytt landet. Jag vet också att staden Aleppo är svårt skadad av kriget. Den historiska bebyggelsen, den gamla stadskärnan med basarkvarter, souker, citadellet, 4000 år gamla tempel… Allt är ödelagt eller skadat. Byggnader som stått på samma plats i tusentals år, som överlevt krig efter krig har nu gett vika. Och det mänskliga lidandet, det går inte ens att mäta.

 

Foto Aleppo av Craig Jenkinshttp://www.flickr.com/photos/craigjenkins/6447421813/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=30756000

Kategorier
Kulturkoll

Vinnare av feel good-böcker!

carolina-top

Vår vecka med drömmar, fluff och längtan inleddes med en tävling där priset var två böcker: Mindfulness for losers av Christoffer Holst och På andra sidan gatan av Anne Liljeroth.

Nu är tävlingen avgjord, och vinnaren blev: Hanna (Den läsande Kaninen)! Grattis! Maila din postadress till carolina (at) kulturkollo.se så kommer böckerna till dig med posten.

Tack till er som deltog med feel good-tips! och till er som hängt med på vår drömresa under veckan! I morgon kraschar vi tillbaka in i verkligheten igen.

 

Kategorier
Romankoll

Mary Balogh och jag

carolina-top

Hon vet inte om det, men vi har inlett ett troligtvis livslångt förhållande Mary Balogh och jag. Hon började skriva böcker redan 1983, och jag som inte upptäckte hennes böcker förrän 2015 har väl ungefär ett badkar fullt av Balogh-historisk-romance att ta mig igenom innan jag är ikapp henne eftersom denna walesiska dam (boende i Canada) är så oerhört produktiv.

För läsa allt av henne ska jag. Jag älskar att läsa historisk romance, och särskilt den som utspelar sig i brittisk regency-tid, och alldeles särskilt alltså den som Mary Balogh skriver. Hon är min egen biljett till drömland och hennes böcker är mitt bästa vardagsfluff.

Att läsa Mary Balogh är lite som att ge sig av på en snitslad bana som gör att man bara måste läsa nästa, och nästa, och nästa bok. Inte bara för att de är bra, men för att de hänger löst ihop i serier. Alla böcker kan förvisso läsas fristående (de är alltid avslutade, och paret får förstås alltid varandra i slutet) – men nästa bok i serien handlar kanske om förra huvudpersonens syster, eller väninna, eller någon annan bekantskap som nu lyfts upp och får sin egen story. Och i nästkommande böcker får man alltid träffa tidigare böckers personer igen, få glimtar av deras happily-ever-after-liv och massor av ”vad hände sen med den och den”. Jag älskar det där!

Kategorier
Barnbokskoll

Dagdrömmarna och dagdrömmaren

helena-top

Jag och en mig mycket närstående person är världsmästare i dagdrömmeri. På riktigt. Just nu varvar vi dagdrömmandet med läsning av den här för oss helt fantastiskt bra lämpade handboken, Dagdrömmaren av Ian McEwan:

dagdrommaren

Vi har inte läst färdigt boken än, vi måste ju ta det långsamt så vi hinner kontemplera och fantisera lite också. Men så här står det allra sist i prologen:

Och Peter själv lärde sig så småningom, att eftersom folk inte kan se vad som händer inne i ens huvud, så är det bäst att man talar om det för dem, om man vill att de ska förstå en. Så han började skriva ner en del av det som hände honom, när han tittade ut genom fönstret eller låg på rygg och tittade upp i himlen. När han blev stor blev han uppfinnare och författare och levde ett lyckligt liv.

Älsk! Anse er tipsade alla fellow dagdrömmare!

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 40 2016

linje-kulturkollo

Den senaste veckan har Lotta varit en hockeymorsa i Björnstad, en judisk båtflykting under andra världskriget, en sjuttonårig föräldralös strippa och en femtioårig operadiva. Vi andra har också läst och drömt oss iväg i fantasin och overkligheten (och ibland i verkligheten). Det här har vi recenserat på våra egna bloggar:

Breven från ön av Jessica Brockmole (Ulrica)

Bruno 3000 – Tvillingarna av Åsa Anderberg Strollo & Julia Thorell (Carolina)

Den lilla världen av Johan Blomgren (Ulrica)

Det är inte värst sådär i början, Sjunde våningen, Ett familjealbum och cynisk romantiker av Åsa Grennvall (Helena)

Efter festen av Lisa Jewell (Carolina)

En sol bland döda klot av Anneli Furmark (Anna)

Entry Island av Peter May (Anna)

Farväl Eritrea av Samuel Brhane (Ulrica)

Gloria av Åsa Hellberg (Lotta)

I det yttersta av Viktoria Myrén (Ulrica)

Jag ger dig solen av Jandy Nelson (Ulrica)

Miira av Eija Heteivi Olsson (Anna)

Några rader till Svartåns finaste krokodil av PeKå Englund (Anna)

Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood (Carolina)

Paradise av Nanna Johansson (Fanny)

Se mörkret av Elizabeth Hand (Fanny)

Tala är guld av Cammie McGovern (Ulrica)

Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew (Anna)

Tårar i havet av Ruta Sepety (Ulrica)

When beauty tamed the beast av Eloisa James (Helena)

Kategorier
Kulturkoll

Sweet dreams

linje-ulrica

Jag längtar efter fika!
Inte bara fika som i goda kakor och bakverk – även om det så klart är en viktigt del.
Jag tänker mer på hela konceptet fika som en väldigt trevlig umgängesform.
Det fikas alldeles för lite nuförtiden. Ja, i alla fall i mitt liv just nu.

Visst fikar jag, rent tekniskt, varje dag. Ibland flera gånger om jag har tur att jobbet tillåter kaffepaus på både förmiddag och eftermiddag. Men en kopp kaffe i personalmatsalen räknas inte riktigt. Jag fikar med min familj på helgen, men det är oftast en ganska snabbt avklarad stund eftersom barnen springer iväg så fort de svalt sista tuggan, så det räknas inte riktigt heller.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Hösten är inte min tid

Linda
Jag vet att det nästan är lag på att som bokbloggare älska hösten, men jag är troligen undantaget som bekräftar regeln. Visst kan jag rent objektivt förstå att hösten är vacker och visst kan även jag uppskatta en solig oktoberdag. Det är bara det att höst här på västkusten inte sällan betyder horisontellt regn och det är sisådär mysigt. Ännu värre är det om regnet fryser under natten och skapar rejäl frustration på morgonen när bilrutorna ska skrapas. Möjligen är den mörka, kalla tiden på året okej om man får vara inomhus, men hösten och då speciellt oktober och november är galet intensiva i skolans värld och det finns ingen tid för läsmys och tända ljus. Sedan kommer den dubbelt hysteriska december och då om inte förr, är min längtan efter sol och värme helt orimligt stark.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo läser Frankenstein

linje-kulturkollo

frankensteinHär går det undan må ni tro. Knappt har vi hunnit avsluta bokcirklandet kring Kim Thúys Vi förrän det är dags att presentera nästa cirkelbok. Den här gången hugger vi in på en riktigt klassisk skräckskildring. Lagom till mörkare tider och Halloween plockar vi fram Frankenstein, skriven av Mary Shelley. Boken kom först ut redan år 1818 och har således nästan 200 år på nacken, ändå kommer den i nytryck gång på gång. En verklig klassiker med andra ord. Vi börjar samtalet v 44 så rusa till närmaste bibliotek eller leta i bokhandeln för nu skräckläser vi ända fram till dess.

Kategorier
Kulturkoll

Vad jag gör när ingen ser

helena-top

Lotta skrev häromdagen ett så “spot on” inlägg om läsning och verklighetsflykt, som vi får lov att göra genom litteraturen. Precis så känner jag. Läsning ger mig möjlighet till att känna all världens känslor, segla på alla haven och genomlida den första tonårsförälskelsen och dumpet utan att behöva genomleva det (igen!). Ibland läser jag också för att känna igen mig själv och mina känslor, men det är en annan historia – en annan vecka. Lotta är så pass “spot on” så jag låter det vara där. Jag ska inte skriva ett till inlägg om fantasins kraft.

Inte heller är jag en fluffig person (vill hon i alla fall framhålla) – jag läser i stort sett aldrig s.k. fluff, jag tittar sällan på fluffig film (trots att det är undertecknad som skrivit listan med kärleksfilmer som fortfarande når nya läsare), men ibland, ibland så behöver ju också denna arma människa lite bomull, lite lättsmält rosa tugg och som vi här väljer att kalla det fluff. Vad gör då hon när persiennerna är nedrullade, sambon utflugen och barnen klistrade vid sina skärmar? Jo, då tittar hon på dansfilmer. Jag älskar dans! Jag älskar So do you think you can dance och alla dessa filmer som har kommit i dess eftersvall. Oftast har de en tarvlig handling, med tarvliga karaktärer och följer samma grundprincip: någon får inte dansa för någon, en yttre konflikt hotar gruppen/staden/huset, dansen är förlösande och konflikten är löst och alla får dansa. Och jädrar vad mitt inre jag dansar! Jag dansar med Channing Tatum i Step up, kryper på golvet med Patric Swayze i Dirty dancing, jag är Alex som både kan svetsa och dansa i Flashdance och sen har jag street dansat i både Step up 2, 3 och Step up revolution och senast i helgen dansade jag loss i den högreligiösa sydstatsbyn i Footloose från 2011 (kass, men vad gör väl det!).
Sån är jag! footloose-022