Kategorier
Kulturkoll

“När jag blir pensionär…”

Lotta

I veckan har jag tänkt mycket på Edla och Gun-Britt. Den som inte följer norrbottnisk mediarapportering (dvs majoriteten av Sverige) vet kanske inte så noga vilka Edla och Gun-Britt är. Men jag ska berätta. De är två av mina förebilder.

Gun-Britt Mäkitalo är 70 år, Edla Lantto är 74. Civil olydnad är något de är väl bekanta med. För två år sedan tog de sig in på flygbasen F21 i Luleå för att protestera mot övningen Arctic Challenge Exercise, en övning där Sverige lekte krig med Nato. De blev åtalade och har nu dömts för olaga intrång. Och ja, det är väl i lagens mening rätt. Det är emot lagen, hur fredlig protesten än är, och hur illa man än tycker om nato-övningar och krigslekar. (Men heja er Edla och Gun-Britt!)

Det finns mycket jag gillar med Edla och Gun-Britt. Jag gillar att de gör modiga saker, sånt de flesta av oss inte skulle orka eller våga. Jag gillar att de som äldre kvinnor, pensionärer,  tanter, är mer aktiva och modiga än någonsin. Istället för att slå sig till ro så vaknar de till liv. Jag gillar att de är olydiga och bryter mot lagen. Och de är inte ens ångerfulla – de ångrar ingenting och skulle göra om samma sak igen. Jag brukar ofta tänka att när jag blir pensionär, då ska jag bli precis den här typen av tant.

Men så, i den här intervjun efter rättegången, säger Edla något som får mig att stanna till. Hon säger att hon ångrar att hon inte började med liknande aktioner tidigare. Hon har varit för feg.

Och det där fastnade hos mig. Jag tänker att jag måste sluta tänka i termer som “när jag blir pensionär”. Det kanske inte är då jag ska stå på barrikaderna? Det kanske inte är då jag ska måla tavlor och dricka vin i Provence? Jag kanske ska börja tänka lite mer NU istället för SEN. I alla fall börja tänka lite mer IMORGON istället för SEN. Åtminstone NÄSTA MÅNAD eller till och med NÄSTA ÅR. Jag lovar att jag ska försöka.

(Faksimil Norrbottens-Kuriren, läs artikeln här)

 

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 12 2017

Att förändra världen är ett stort begrepp, men kanske är det så att de flesta romaner handlar om att förändra världen – i alla fall ur det personliga perspektivet. Om böckerna som recenseras nedan berör veckans ämne låter vi här vara osagt, men du kan själv klicka dig in och läsa mer. Det här har vi läst och recenserat om under veckan:

Avanti! – en satir om en utvecklingsdirektör och en kommun i sönderfall av Christer Hermansson (Linda)

Beppe testar: 15 godisexperiment av Beppe Singer (Ulrica)

Det finns råttor överallt utom på Antarktis av Sara Beischer (Carolina)

Det tysta köket av Lars Lerin (Anna)

Draksången av Jo Salmson (Carolina)

En enda risk av Simona Ahrnstedt (Helena)

Ett bräckligt liv av Göran Redin (Anna)

Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling (Carolina)

Poesi i ljudboksform av Kerstin Thorvall, Elisabet Hermodsson och Tomas Tranströmer (Helena)

Regnet luktar inte här av Duraid al- Khamisi (Anna)

Skuggljusen (Solhjärtats hemlighet #4) av Pär Sahlin (Ulrica)

Striden i skogen (Hallahem #3) av Susanne Trydal och Daniel Åhlin (Ulrica)

Tiden är inte än av Elin Boardy (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

Att bokstavligt talat förändra världen

Jag är medveten om att det här inlägget förmodligen hade passat bättre förra veckan, under rubriken ”overklighet”. Nu är det dock så att jag just är mitt i andra säsongen av filmatiseringen av Lev Grossmans böcker om Brakebills och jag behöver prata lite om den. Därför tänker jag helt sonika hävda att det här inlägget passar lika bra här, då magikerna i serien ju ”förändrar” världen med hjälp av magi. Sådär, då var kopplingen klar.

Nu till ”The Magicians” magiska värld. Har ni läst Grossmans böcker? Jag har bara läst första boken, tyckte den var riktigt bra men kom mig aldrig för att läsa nästa. Förmodligen för att första boken tog så enormt lång tid då jag läste den i excess-format. Ni vet de där pytteböckerna med bibeltunna sidor?

Kategorier
Romankoll

När världen förändras – om Tiden är inte än av Elin Boardy

helena-top

Att förändra världen är en sak, svår sak, viktig sak. Men tänk när världen förändras inför och runt en. När riktigt stora omvälvningar drabbar, som krig, naturkatastrofer och sjukdomsutbrott. Eller digerdöden. I Elin Boardys senaste roman, Tiden är inte än, är det digerdöden som drabbar. Som tvingar människor att förändra om inte hela världen så i alla fall sin egen.

I centrum för berättelsen finns en människa. Alla namn hen bär, alla identiteter. Ibland färdas hon som kvinna, ibland är han en man. Och just det leder till många tankar om kön, identitet och vad vi egentligen förväntar oss och får. Det blir så väldigt tydligt att mannen bemöts på ett helt annat sätt än kvinnan, då som nu.

Men jag har nog fel, det är inte människan som är huvudperson, det är människorna, de som utgör samhället. De som drabbats och drabbas av pesten och som tvingas bygga sina liv utifrån de nya förutsättningarna. Det är gycklare, bödlar och beginer, kvinnor som förlorat sina barn, gamla som förlorat allt de levt sig till, barn som saknar framtid. Och världen formar sig runt dem efter att de formats av den till synes sönderfallande världen.

En av mina bästa delar av boken är den med tiden. Hur då och sen och nu vävs ihop, knyts ihop i trådar som inte kan trasslas isär för att de är ett och detsamma. Det fascinerar och slänger mig ut i tankar om stora, stora saker.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Personer, saker & händelser som förändrade världen

Linda

Veckans utmaningar handlar om personer, saker och händelser som förändrade världen, eller som kanske kommer att förändra den framöver. Jag presenterar flera uppgifter och ni väljer att besvara precis hur många ni vill.

Nu kör vi!

  • Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig.
  • Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller “bara” sitt eget.
  • Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas.
  • Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig.
  • Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?
  • Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut?

 

Svara i din blogg, i en kommentar eller varför inte genom att dela en bild på instagram. Tagga eller länka, så att vi kan hitta dina svar och bilder.

 

Bild:  “Cameleon Madagascar” av Jean-Louis Vandevivère CC BY-SA 2.0

Kategorier
Kulturkoll

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar  är Johannes Anyurus tredje roman och som den dramatiska titeln förebådar så är det här en text med mycket dramatik inbyggd. Den skildrar en förändrad värld, en framtid som vi människor har skapat och där den demokrati som vi tar för givet är borta. Berättelsen börjar i nutiden, vi är i en svensk stad där en känd karikatyrtecknare skall framträda i en bokhandel. Tre unga människor förbereder sig i en annan del av staden, de hänger på sig bombbälten, laddar sina vapen och sin mobilkamera. De ska visa världen att det inte ostraffat går att förnedra profeten och allt som de gör skall sändas live ut över världen. När attentatet väl är igångsatt och gisslan tagen så inser flickan, som kallas Nour att de begår ett misstag. De borde inte vara där, hon som kommer från framtiden borde talat om det i tid.

I framtiden har nämligen Sverige förändrats till en stat där alla får skriva på medborgarintyg om att de delar svenska värderingar, alla ska bära sin pass och de som inte  vill skriva på förpassas till avgränsade reservat där fattigdom och misär råder.

Kategorier
Kulturkoll

Att förändra världen

Linda

Världen förändras ständigt, ibland är förändringen planerad och efterlängtad, ibland är den slumpartad och ovälkommen. Vissa förändringar är bra för en del, medan den innebär en katastrof för någon annan. Den här veckan kommer vi att ägna åt det eller de som förändrat världen och de som kommer att göra det i framtiden. En liten tråd från förra vecka finns kvar, då alla förändringar faktiskt inte måste ske i verkligheten. 

Kategorier
Kulturkoll

Jag är en tåfjuttare

helena-top
En del av tjusningen med att tillhöra det här kollektivet är att vi alla är, läser och gillar olika. Några eller i alla fall någon av oss är en all-in-fantasy-nörd – ja Carolina jag tittar på dig! Om jag inte visste hur bra du trivs där hemma i mysbyxorna, så hade jag helt klart kunnat se dig springa utklädd på diverse konvent och cosplays. Jag gillar särskilt denna vecka hur Anna, som i lässmak delvis är Carolinas motsats, vågade sig på att läsa fantasy och – tro det eller ej – hon verkade verkligen gilla att vara i overkligheten en stund. Själv är jag den där som börjat doppa tån i overkligheten, men befinner mig helst uppe på torra land. Jag tåfjuttar fantasy.

Magisk realism har jag helt klart blivit kompis med – om och då den används sparsamt och hjälper till att berätta historien, snarare än att vara den. En författare som verkligen kan balansera denna fina linje mellan verkligheten och overkligheten är Toni Morrison, som i sin senaste Gud hjälpe barnet använder magisk realism för att symbolisera en resa i en flickas inre. I Älskade är det magiska inslaget mer påtagligt då ett spöke materialiseras i romanen. Ett spöke som får symbolisera huvudpersonens ångest och skam. Men med Morrisons språk köpte jag även det. Kanske jag tycker att det är okej att doppa hela foten emellanåt. Jag får citera Anna: “Jag är inte alls konsekvent. Inte alls.”

Veckan får rundas av genom booktubern Ariel Bissett där hon försöker att reda ut det här med magisk realism.

Kategorier
Kulturkoll

Böckernas behändiga verklighet

carolina-top

Jag läser ju gärna böcker som är rejäl verklighetsflykt – fantasy, romance, historiska romaner… Inte för att mitt liv är ett särskilt dåligt liv på något sätt, nej, för jag har det bra med världens bästa familj, ett jobb som ger mig pengar, ett litet hus som går att bo i och till och med en trädgård att sätta ut en solstol i om vädret tillåter. Men ibland blir vardagen liksom för… vardaglig? Måstena för många och överväldigande? Februari har 147 dagar? Då dykar jag ner och bort i böckernas verklighet som är så väldigt långt från min egen.

Men böckernas värld är ju så behändigt anpassad. Jag tänker inte bara på de där lösspringande rika hertigarna i lagom ålder med muskulösa bringor, fantastiska gods och ”boyish grins” som alla verkar gifta sig med i mina romanceböcker och leva lyckliga för alltid med. Eller på hur det dräller av praktiska magiska ringar och svärd och profetior i mina fantasyböcker. Nej, jag tänker mer på allt det där som skulle kunna hända i min värld, men som aldrig gör det så där behändigt som det gör i böckerna.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 11 2017

linje-kulturkollo

Jorå. Visst är det vår! I alla fall i den norra delen av landet har vi kunnat njuta av strålande sol, takdropp och perfekt “åka-ut-på-isen-väder” i veckan. Det är ljust på morgnarna, det är ljust på kvällarna, fåglarna har börjat sjunga – det finns hopp om livet! Det här är vad vi har läst och recenserat under veckan som gått.

En skärva av hopp av Göran Redin (Anna)

Everything, Everything av Nicola Yoon (Linda)

Glöm det av Eward St Aubyn (Anna)

Judas barn av Markus Heitz (Carolina)

Lögnernas träd av Frances Hardinge (Carolina)

Se mig, Medusa av Torkil Damhaug (Lotta)

Syndafloder av Kristina Ohlsson (Anna)

The Escape av Mary Balogh (Carolina)

Wild swans av Jessica Spotswood (Helena)