Att nå ut med sitt budskap

Den här veckan lyfter vi fram författare, illustratörer, böcker och förlag som kanske inte får så mycket uppmärksamhet. De är otroligt viktiga, men mitt inlägg kommer istället handla om författare, illustratörer, böcker och förlag som får en massa uppmärksamhet och utnyttjar denna till att föra fram ett vettigt och normkritiskt budskap.  På topplistorna eller på nomineringslistorna, men bortom normen. Om våra barn ska få en chans att utvecklas till öppna och toleranta individer är det också viktigt hur storsäljarna ser ut. De små förlagen tar ofta stort ansvar, men jättarna måste också bidra. Vi behöver inte fler tjejtjusare eller bråkiga småbröder, inte heller flickor som ”bara” är söta och definitivt inte bara heteronormativa kärnfamiljer. Nu ser utgivningen från de stora förlagen inte bara ut så, inte längre. Faktiskt har det blivit mer mångfald bland böcker för barn bara de senaste åren, men när jag surfar runt bland internetbokhandlarnas topplistor är det ändå få udda böcker som verkar sälja bra. Tur då att även andra böcker ges ut av de som faktiskt har förutsättningar att nå många. Böcker som kan leda till viktiga samtal om viktiga ämnen.

Veckan före barnbidraget av Elin Johansson och Ellen Ek handlar om hur pengarna inte alltid räcker så länge som de borde. När man får korv och makaroner till middag, fast utan korv och silvertejp på trasiga stövlar då det inte går att köpa nya. Jag tvekade lite under läsningen om det verkligen var ett ämne för barn, men samtidigt så är det ingen misär som beskrivs och trots att sådan definitivt existrerar är det kanske bra.

Så här skrev jag på enligt O:

Veckan före barnbidraget är absolut ingen nattsvart bok. Den är socialrealistisk och snygg, men också roligt och varmt. Mamman finns där och det finns en mormor som kan bjuda på pannkakor och där det går att sova över ibland. Kanske är det ändå en bra bok att läsa tillsammans med barn, oavsett om de upplevt en fattig vecka före barnbidraget eller inte.

Just det här att få besöka olika hem och bli medveten om att förutsättningarna inte ser lika ut för alla barn är något skönlitteraturen låter oss göra. I boken Tilly som trodde att av Eva Staaf, men illustrationer av Emma Adbåge får vi tillsammans med Tilly kika in i olika hem. När jag läste den för mina barn pratade vi mycket om regler som kan vara olika i olika familjer och hur de märkte det när de hälsade på sina kompisar. Det var både spännande och intressant.

Matilda Ruta är en nyupptäckt favorit. Jag har dels läst fina Åka buss av Henrik Wallnäs om att fly, som hon illustrerat och sorgliga Ninna och sjukhusfåglarna om Ninna som är jättesjuk. Starka ämnen, viktiga ämnen och en blandning av sorg och hopp.

Och så några (snart) klassiker som mina barn älskade:

Prinsessor är klassiska i barnböcker och kanske älskade jag Per Gustavssons böcker mer för att jag har söner, än jag hade gjort om jag haft döttrar. Jag ville verkligen uppmuntra deras ”rosa sida” och få dem att förstå att flickor inte behöver vara passiva. I Så gör prinsessor finns ett uppslag med prinsessans överdådiga garderob och där stannade vi alltid länge för att vi alla skulle få välja passande kläder. Även pappa självklart.

Vem bestämmer? av Stina Wirsén var en barnbok som jag verkligen behövde. Kanske mer än mina barn. En bok där stora nallen är en totalt misslyckad förälder på många sätt, precis som jag (och säkert många med mig) kan vara på morgonen (och annars också för den delen).

På samma sätt var det skönt att läsa När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum, en författare som jag tycker är en mästare på att förmedla viktiga och ibland svåra budskap med en stor dos humor. Åkes mamma orkar inte gå till jobbet och mår helt klart väldigt dåligt. Ändå är detta ingen deprimerande bok.

En annan favorit av just Lindenbaum är Lill-Zlatan och morbror Raring som vi läste ofta, ofta.

BIld av Ulrike Leone från Pixabay