av 
Jag har helt ärligt lite svårt att förstå att 2017 snart är slut och därmed väldigt svårt att sammanfatta året som gått. Någon slags lista har det ännu blivit och som vanligt gick det lättare efter ett tag. Här är min sammanfattning av 2017.
Årets mest oväntade: Att jag faktiskt hann läsa mycket mer än jag planerat, trots att året varit hektiskt.
Årets klassiker: Jag blev överraskad över hur relevant och bra Aldous Huxleys Du sköna nya värld var (är), trots att den kom ut 1932. Annars är nog årets klassiker (som så många andra år) Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, som skulle fyllt 100 år i år.
Årets kvinnokamp: Den kamp som både Lila och Elena i Elena Ferrantes böcker för på olika sätt. Jag läste den andra delen i serien i år och ska definitivt läsa vidare så snart jag får läsro.
Årets knock out: Året präglades av #metoo och även om jag inte var överraskad skrämdes jag av det massiva kvinnohat som finns i världen på de mest oväntade ställen. Jag ser fram emot de böcker som skrivs i andan av denna tsunami som är så mycket mer än en hashtag.
Årets dystopi: Familjen O har plöjt tv-serien The 100 som utspelar sig nästan 100 år efter att jorden förstörts i ett kärnvapenkrig. Brutal och spännande serie, där karaktärerna inte går att lita på alls.
Årets gråtfest: Utan tvekan Hanya Yanagiharas Ett litet liv som jag läste under semestern och nästan skrämde vettt ur familjen genom att fulgråta på den soliga balkongen. Egentligen skulle den kunna finnas med i hur många kategorier som helst, som årets huvudperson, biperson, kyss, par, obehagligaste, tegelsten och säkert några till, men det hade blivit en ganska tråkig lista.
Årets gapflabb: Jag skrattade så att jag grät åt både AVANTI! av Christer Hermansson och Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell. Oväntat, då jag sällan skrattar åt böcker.
Årets historiska: Jag läser ju typ aldrig något historiskt, men tyckte mycket om Vända hem av Yaa Gyasi, som spänner över flera hundra år.
Årets obehagligaste: Den krypande spänningen i Hemmet, Mats Strandberg fick mig att önska att jag aldrig ska behöva bli gammal och senil.
Årets dystopi: Jag läste om 1984 av George Orwell och slogs av hur mycket av den som faktiskt genomförts idag med alla ”fejk-news” och omskrivningar av historien. Jag förstår att boken ökat i försäljning sedan Trump blev president.
Årets grafiska: Få lästa i denna kategorin i år, men det betyder inte att Synd av Elin Lucassi är mindre bra. Lysande satir över samtiden.
Årets nya bekantskap: Det har blivit många nya bekantskaper, men en synnerligen trevlig är Lina Bengtsdotter, vars Annabelle var en riktigt bra bok och som dessutom var så himla charmig under Crimetime Gotland.
Årets tegelsten: Jo men det måste ju vara Ett litet liv det, även om den redan fått en plats på listan. Andra tegelstenen är Den nya dagen gryr av Johan Svedjedal om Karin Boye, som jag gärna hade velat läsa om den inte varit så förbenat tjock. Det får bli nästa semester.
Årets ögonöppnare: När jag läste Hampus Nessvolds bok Ta det som en man insåg jag att livet för mina söner kommer att bli svårare än jag förstått. Mansrollen är trång, men Nessvold försöker vidga den.
Årets återseende: Jag har inte läst något av Agatha Christie sedan jag var tonåring, men i år både såg och läste jag Orientexpressen. Både bok och film var bra.
Årets huvudpersoner: Jag tyckte mycket om berättelsen om Grace och Tippi, de siamesiska tvillingarna i Sarah Crossans prosalyriska bok Vi är en.
Årets kyss: Måste bli den mellan Oliver och Juan i Christoffer Holsts För oss är natten ljus.
Årets trend: Jag har läst flera böcker som handlar om människor med märkliga sjukdomar. Maddy i Ingenting och allting, Jack i Holding up the Universe av Jennifer Niven, Jubilee i Inte för nära av Colleen Oakley och Olivia i Seven days of Us av Francesca Hornak.
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan är Bokmässan är Bokmässan och ja, det är en höjdpunkt. På många sätt gillar jag dock Stockholm Literature mer, men nja, det blir nog dött lopp. Bokmässans styrka och svaghet ligger i storleken och detsamma gäller för Stockholm Literature.
Årets möte: På Bokmässan intervjuade jag och Fanny Jennifer Niven och det var verkligen ett fantastiskt möte. Vilken trevlig människa!
Årets lyckopiller: Jag absolut älskade både Here’s looking at you av Mhairi McFarlane och Mitt (inte så) perfekta liv av Sophie Kinsella. Charmiga och välskrivna.
Årets läskigaste: Jag slukade Samuel Bjørks två deckare och hans debut Det hänger en ängel ensam i skogen kan vara det läskigaste jag läst i år.
Årets debut: Svårt. Det finns många att välja mellan, men jag bestämde mig för Ordbrodösen av Anna Arvidsson, som är både annorlunda och välskriven.
Årets citat: ”Om du är mycket rik, bör du vara mycket snäll”, sa Petter Stordalen i programmet Min sanning. Ett motto jag önskar att fler levde efter.
Årets skandal: Det måste väl ändå vara turerna kring Svenska Akademien eller rättare sagt den tystnadskultur som tycks råda. Inte okej. Eller så var årets skandal att julvärdarna på Svt inte tände ljuset live inför Kalle Anka och hans väner. Same, same but different.
Årets pristagare: Johannes Anyuru tilldelades Aniarapriset, P O Enquists pris som delades ut på Stockholm Literature och senare under hösten även Augustpriset. Dessutom lyssnade jag till honom både på jobbet och i Stockholm, så han blir nästan årets författare för mig.
Årets tvåa: Malin Persson Giolito vann inte priset för Årets bok på Bokmässan. Mycket märkligt. Däremot vann hon andra priser och det var väl tur. Annars var hon en väldigt underhållande förlorare och höll det mest fyndiga och troligtvis bittraste förlorartal ever.
Årets författarsamtal: Det finns så många att välja mellan, men under Stockholm Literature lyssnade jag på flera fantastiskt bra. Bäst var nog det med Petina Gappah och Jason Diakité.
Årets scen: Laleh i Trädgårdsföreningen i Göteborg var en fin konsertupplevelse!
Årets TV-serie: This is Us är så himla bra! Just nu ser jag andra säsongen och jag gillar den skarpt.
Årets titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Fantastisk titel, fantastisk bok!
