Kategorier
Kulturkoll

Vänligen Akta Baksidestexten!

helena-top
Det här är en liten betraktelse över en del av boken som man ska vara väldigt försiktig med. Det är inte riktigt så allvarligt, möjligt förödande eller enkelt som med förordet (det bör man alltid betrakta som ett efterord och ta efter läsningen, alltid, utan undantag). Nej, det här är lite mer komplicerat. Det handlar om baksidestexten och den behövs ju oftast för att ge lagom guidning till läsning. I alla fall läser jag tvångsmässigt baksidestexter när jag ska bestämma om en bok är värd att köpa eller låna. Och ibland blir följderna katastrofala.

Jag vet egentligen inte vad som är värst, baksidestexter som avslöjar för mycket eller såna som är felaktiga. Jag som är rätt spoilerokänslig lutar nog åt det senare varianten. Att vänta på något som aldrig kommer är sjukt irriterande.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Vad vårdar du?

linje-ulrica

Vi har kallat veckans tema för VAB, den traditionella förkortningen för vård av barn – något som är mycket vanligt just nu när vi börjar närma oss februari. Det är inte för inte som månaden fått öknamnet “vabruari”. Självklart är det inte roligt att barnen blir sjuka (och det är för all del inte heller kul att bli sjuk själv – en vanlig följdeffekt av vab), men när det där mest akut sjuka har ebbat av och man själv har insett att det inte är något idé att ha panik över sakerna man missar på jobbet, så kan det vara ganska skönt att krypa upp i soffan och läsa eller kolla på massor av film tillsammans.

Kanske finns det anledning att ägna lite tid i februari åt att vårda lite olika saker, inte bara sina sjuka barn. Själv borde jag ägna mig åt “vård av blogg” då min egen bokblogg behöver lite kärlek. Vi håller också på att ägna oss åt “vård av badrum” som man lite välvilligt skulle kunna kalla det renoveringskaos som råder här hemma just nu. I helgen tillbringade jag en trevlig stund tillsammans med en god vän som jag inte träffat på länge – det kanske man kan kalla “vård av bästis”?

Ni förstår säkert vad detta leder till. Jo, veckoutmaningen, som denna vecka lyder:

Vad vårdar du i februari?

Berätta för oss vad du ska vårda, vad du borde vårda eller vad du skulle vilja vårda. Självklart blir det extra guldstjärna för fyndiga varianter av förkortningen VAB (“vård av b …?”)

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Bild: pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll

VAB? Högläsningstips!

carolina-top

Är du hemma och tar hand om ditt sjuka barn? Vill du ha några högläsningstips så att ni bägge glömmer bort det snoriga eller febriga (eller vad det nu är för jobbigt som härjar) för en liten stund? Här är några böcker som passar väldigt bra för högläsning, för barn i lite olika storlekar (och för den vuxne som läser).

Mango & Bambang – Absolut ingen gris av Polly Faber (illustrationer av Clara Vulliamy) är alldeles rykande nyutgiven, och dessutom alldeles förträffligt bra! Förutom att det är en mycket snyggt formgiven bok (allt är lila, svart eller vitt) med fina bilder så är Mango och hennes vän tapiren Bambang roliga att läsa om. Ingen lyfter på ögonbrynen åt att det har kommit en tapir trampandes hela vägen från djungeln, eller att den kan prata. Men om den stoppar trafiken, mitt i morgonrusningen? Det får den inte göra, då ropas det i megafon åt den. Tur att Mango räddar Bambang, tar hem honom och bjuder på bananplättar. Tapirer gillar bananer. Läs den här! Då får du också uppleva nöjet av att se en tapir iförd lila badmössa med blommor.
Högläsning för ca 5-8 år

Kategorier
Kulturkoll

VAB

linje-ulrica

Då har vi snart klarat oss igenom den långa, grå, kalla, fattiga januari. Skönt!

Men vad står näst på tur? Jo, vi håller andan lite och laddar för att ta oss igenom februari a.k.a vabruari.
Japp – det är säsong för influensa, magsjuka och så lite vanlig hederlig snuva. Jag läste någonstans att februari är den månad då flest föräldrar är hemma för vård av barn (VAB), och att det har varit så de senaste 18 åren. De där snoriga små liven man stannar hemma för att ta hand om har ju också en tendens att dela med sig av sina baciller och innan man hinner säga “prosit” så ligger man själv där omgiven av ett hav av pappersnäsdukar.

För rättvisans skull är det inte endast de som ha barn få allt roligt. Nej, många är vi som helst skulle vilja klä in oss helt i plast för att slippa löpa gatlopp mellan hostande människor i kollektivtrafiken och ducka för nysande kollegor i kontorslandskapet. Och många är vi som nästan oundvikligen får ägna oss åt vård av bihåleinflammation eller något i den stilen i just februari.

Men vänta nu, det där låter ju ganska trist. Oroa er inte. Kulturkollo finns här för att uppmuntra er, hålla er sällskap och tipsa om förströelse. Och kanske till och med presentera en och annan alternativ tolkning av vad VAB kan vara.

Välkommen till en ny temavecka!

Bild: Vabruari av Lattefarsan/Flickr/Creative Commons

Kategorier
Kulturkoll

Vi har nått slutet av Nittonhundrasextioåtta

helena-top
1968 är på många sätt ett mytomspunnet år, vilket inte är så konstigt då många saker hände eller tog sin början detta år. Du har kunnat läsa om såväl Artur Lindkvist, Johnny Cash50-åringens kulturella liv som Apornas planet. I veckoutmaningen blev vi också påminda om Zodiacmördaren, Grupp 8 och Jimi Hendrix.

Mycket musik har smugit sig in i flera inlägg under veckan, så jag avrundar veckan med de tio bäst placerade låtar som hamnade på Billboard Year-End Hot 100 singles of 1968. Missa inte chansen att ta a promenad down the memory lane, med nedan spellista – musiken från 1968 är i flertalet fall tidlös.

Ha en fortsatt lugn och skön söndag, så sparkar vi igång ett nytt tema imorgon.

Plats 10 “Tighten Up” med Archie Bell & the Drells

Plats 9 “Mrs. Robinson” med Simon & Garfunkel

Plats 8 “The Good, the Bad and the Ugly” med Hugo Montenegro

Plats 7 “This Guy’s in Love With You” med Herb Alpert

Plats 6 “Sunshine of Your Love” med Cream

Plats 5 “People Got to Be Free” med The Rascals

Plats 4 “(Sittin’ On) The Dock of the Bay” med Otis Redding

Plats 3 “Honey” med Bobby Goldsboro

Plats 2 “Love is Blue” med Paul Mauriat

Plats 1 Hey Jude med The Beatles

 

Kategorier
Kulturkoll

Apans år


Lotta

Jag har haft lite inläggsångest inför den här veckan. Om man ska skriva om 1968 känns det som att man ska skriva något smart, något politiskt, något feministiskt, något om allt det stora som hände med vänstervåg och revolter eller Grupp 8. Men jag kan inget om allt det där.

Allt jag tänker på är apor. 1968 kom nämligen filmen Apornas planet med det bästa filmslutet genom tiderna. Jag ryser fortfarande bara jag tänker på det. (Och nej, det är ingen spoiler för man kan inte spoila saker som är 50 år gamla.) Och när 1968 dessutom visar sig vara Apans år enligt den kinesiska kalendern så är valet givet att mitt inlägg ska handla om apor.

Jag minns så väl känslan när jag såg Apornas planet för första gången. Jag var inte gammal – alldeles för liten för att förstå allt – men jag minns hur slutet vände upp och ner på allt och jag har aldrig igen upplevt något liknande.

Handlingen är förmodligen välkänd för de flesta – ett par astronauter kraschlandar på en främmande planet som styrs av apor. Aporna är intelligenta och de kan prata. De människor som finns på planeten lever som på stenåldern, och de har inget tal.

Apornas samhälle är hierarkiskt och uppdelat. Gorillorna är de tuffa och starka militärerna och poliserna. Orangutanger är politiker och advokater. Schimpanser är intellektuella och vetenskapsmän. Människorna ses som lågt stående varelser, antingen förslavade eller så jagas de och dödas.

Taylor, som är den ende överlevande astronauten, tillfångatas men lyckas så småningom fly, in i den förbjudna zonen. När han rider där längs stranden, tillsammans med sin nya människovän Nova, får han plötsligt syn på toppen av frihetsgudinnan som sticker upp ur sanden. Han inser då att planeten han kommit till är jorden, långt in i framtiden. Slutscenen är så snyggt gjord, det är så starkt och.. hopplöst. Hela vår civilisation utplånad.

Apornas planet speglar 60-talet och tiden runt 1968 – med rasism, sexism, upplopp, krigshets och fördomar, och twistar det in i framtiden. Men temat är lika aktuellt 2018. I filmen är det apor som ställs mot människor men i slutändan handlar det om hur vi behandlar de som är annorlunda från oss själva. Och det är svårt att inte se den bildliga liknelsen med dagens USA, som ju fortsätter att sjunka allt djupare ner i sanden.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 4, 2018

 

1968 på Kulturkollo men på våra andra bloggar är det mer fokus på 2018. Men som vanligt hittar även några äldre titlar in i blandningen. Det här är vad vi läst och recenserat under veckan som gått:

Allt du kan se när du saktar ner av Haemin Sunim (Linda)

Battle av Maja Lunde (Carolina)

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs (Anna)

Den fjärde pakten av Kristina Appelqvist (Anna)

Den stora utställningen av Marie Hermanson (Anna)

Entry island av Peter May (Fanny)

Höstdåd av Anders de la Motte (Lotta)

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff (Helena)

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Jane, Unlimited av Kristin Cashore (Carolina)

Koka björn av Mikael Niemi (Carolina)

Mango & Bambang: Absolut ingen gris av Polly Faber (Carolina)

Titta Hamlet av Barbro Lindgren (Helena)

Vi hade ju bara en paus av Lindsey Kelk (Lotta)

Tända lampan – en jättemörk historia av Ola och Evalotta Belin (Ulrica)

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe (Linda)

Kategorier
Kulturkoll

Artur Lundkvist – en av de aderton 1968

linje-ulrica

Vissa teman är svårare än andra att skriva om och det är väl ganska naturligt att det är så. Vi har olika intressen och olika erfarenheter med oss och det är det som är styrkan med vårt lilla kollektiv. En bra sak är också att vi ibland tar oss utanför vår bekvämlighets-zon och kanske upptäcker man då något helt nytt!  Denna vecka utforskar vi året 1968 och det temat kändes klurigt för mig. 1968 känns som protest, strid och politik och jag är (tyvärr) inte speciellt intresserad av politik.

Istället tittar jag, som jag brukar, om jag kan hitta någon litteraturvinkel på -68. Vem var det till exempel som fick Nobelpriset i litteratur det året?
Jag googlar och hittar namnet Yasunari Kawabata. Det är en japansk författare som jag aldrig har hört talas om. Har du? Helt bortglömd är han kanske ändå inte för de böcker som fanns av honom på mitt bibliotek var utlånade och ett par titlar (romanen Skönhet och sorg samt novellerna Danserskan på Izu och Varmbadhusen) gavs ut i ny utgåva så sent som förra året. Jag blir dock inte jättesugen på att utforska det författarskapet just nu utan letar vidare bland litterära händelser under 1968.

Jag läser att Artur Lundkvist väljs in i Svenska Akademien det här året. Han efterträder Gunnar Ekelöf på stol nummer 18 och blir kollega med till exempel Pär Lagerkvist, Harry Martinsson och Eyvind Johnsson (ingen stol innehas av en kvinna detta år). Akademins ledamöter består av författare, språkvetare, historiker och andra akademiker och väljs sannolikt i första hand in på sina akademiska eller litterära meriter, men Artur Lundkvist känns också som en man i tiden då -68, med ett starkt engagemang för världsfred och politik samt ett stort intresse för sin omvärld. Jag spekulerar vilt här nu, men kanske bidrar det till att han blir invald.

Ja, men då jag kan ju skriva något om Artur Lundkvist! Bra idé!

Kategorier
Kulturkoll

Folsom prison blues – om Johnny Cash och mörkret

helena-top

När jag såg På spåret härom veckan, precis efter att ha läst på lite inför den här texten, hoppades jag att Johnny Cash-frågan skulle lyda “Vilket år gjorde Johnny Cash sin kända spelning i Folsom prison” så att jag triumfatoriskt kunde ha fått ropa “1968!” till min då naturligtvis helt oerhört imponerade familj. Istället efterfrågades det svenska fängelse Johnny Cash besökte (Österåkeranstalten) och jag fick lära mig något nytt.

Jag är märkligt förtjust i country-musik. Eller märkligt och märkligt, jag har det förstås hemifrån. Där fanns Kenny Rogers, vars röst fortfarande är det tryggaste jag kan svepa in mig i (med konkurrens enbart av Elvis). Där fanns Mannen i svart, Johnny Cash, som naturligtvis har en mycket speciell plats i mitt svarta hjärta sen dess.

Johnny Cash fascinerar mig, jag kan lyssna på hans fantastiska American-skivor tills de tårtrötta ögonen nästan blöder, jag kan försjunka i hans berättelser om död, sorg, ånger och uppgiven tro hur mycket som helst. Det är fasansfullt smärtsamt, för att det är på riktigt.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Året var 1968

helena-top

Undertecknad var inte född – inte ens påtänkt – 1968. Ändå så är årtalet något magiskt i min värld. Studenterna – ungdomarna – syntes, protesterade och ockuperade. Världen demonstrerade mot Vietnamkriget och till och med vår egen utbildningsminister visade högt och tydligt sitt missnöje med det stora landet i väster. Jag tänker också på Janis Joplin, på The Rolling Stones, Bob Dylan och inte minst vår egen Cornelis Vreeswijk.

Vad tänker du på när du hör Året var 1968?

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.