av 
2016 fick Han Kang det Internationella ManBooker-priset för sin roman Vegetarianen och för precis ett år sedan läste jag den översatt till svenska. Någonstans är det en roman som man aldrig glömmer, har man upplevt den så sitter den fast i kroppsminnet. Så smärtsam är den. Brutal i sin kompromisslöshet och i sitt bildspråk. På gränsen till utmattande om jag ska vara riktigt ärlig. I romanen är det det återkommande våldsamma drömmar om blod och död som driver kvinnan Yeong-hye att ändra sitt liv. Hon använder sin diet till att göra motstånd, revolt i sitt äktenskap och markera att hon tar kontroll över sitt liv. Omgivningen provoceras, attraheras eller oroas av hennes radikala förändring och jag som läser känner mig som en smygtittande observatör och får egentligen inte några större känslor för någon av karaktärerna. Ändå minns jag de tre texterna som bildar romanen som om de vore lästa igår. Det handlar inte längre om maten, utan om att skapa det där egna rummet med intellektuell frihet och revolt mot traditionerna.
Han Kang är en utmanande författare, hon signalerar att jag som läsare måste anstränga mig och ge texterna full koncentration. Handlingen är på många sätt provocerande, språket är precist och detaljerat och berättelsen försigår lika mycket mellan och bortom raden som på den. Jag läste någonstans att i Sydkorea är novellkonsten upphöjd på ett annat sätt än i västvärlden och närmast en egen genre är den där tre noveller kommenterar varandra och bildar en helhet. Som sådan är Vegetarianens form och innehåll perfekt, snyggt komponerat men krävande. Inför dagens inlägg hittade jag också romanen filmatiserad. Om man skulle vara sugen på en sydkoreansk film så kommer den här. Mycket nöje!
