Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Alla älskar Lena utom jag?!

Linda
Rent objektivt förstår jag att Lena Andersson tillhör våra största samtida skribenter. Hon har vunnit priser som såväl journalist och författare och med boken Egenmäktigt förfarande fick hon stor uppmärksamhet och tilldelades bland annat Augustpriset och SvD:s Litteraturpris. En stor författare och en bra bok alltså. Eller?

Jag fattade inte grejen. Varken Egenmäktigt förfarande eller uppföljaren Utan personligt ansvar tilltalade mig. Sanningen är den att jag troligen inte läst någon av dem om inte Egenmäktigt förfarande fått så mycket uppmärksamhet. Jag märkte nämligen reda då jag läste Var det bra så? att Lena Andersson troligen inte var min grej. Vissa författare får dock mer än en chans och Andersson fick det för att jag hoppades fatta grejen i det så många andra hyllade. Så blev det inte. Jag ska försöka reda ut varför.

Språket är en sak. Många älskar, men jag skrev så här om Egenmäktigt förfarande: “Jag upplever en bok med så mycket språkliga krumbukter som först imponerar, men snart gör mig matt.” helt enkelt för mycket för att det ska kännas snyggt eller speciellt bra. Språket ska flyta, inte snärjas in i onödiga formuleringar som inte fyller någon funktion. Less is more.

Och så var det Ester. Vilken otroligt irriterande huvudperson. Det faktum att jag hade så svårt för henne gjorde troligen läsningen svårare. Visst är det nyttigt att möta karaktärer som man inte gillar, men Ester var för mycket.Hur kan så många älska en kvinnlig huvudkaraktär som helt går upp i en man, eller rättare sagt hans intellekt. Det är som att just det är ursäkten, att Hugo Rask är en aktad, intellektuell man. Ändå läste jag vidare om henne i Utan personligt ansvar och det blev definitivt inte bättre.

Ändå vill jag av någon konstig anledning läsa nya boken Sveas son, trots att jag inser att det enda som kommer hända är att jag blir provocerad av Anderssons syn på världen. Det hade kunnat vara uppfriskande och annorlunda, men jag blir bara arg. Även Anderssons krönikor provocerar mig. Inte bara för att vi tycker så olika, det kan jag ta, utan också för att hon står för en världsbild som jag har svårt att förstå att en så intellektuell och framgångsrik person kan stå för. Senast skrev hon om Svenska Akademien och att kritiken mot Horace Engdahl handlar om avundsjuka. De som kritiserar hans kvinnosyn och uppenbara maktmissbruk är i själva verket avundsjuka för att han är så begåvad. Läs bara här:

Horace Engdahl är, det vet alla, en av svenska språkets största vältalare. Den blodtörstiga förföljelsen av honom kommer inte enbart ur vårt samhälles populistiska förakt för meriter, bildning och auktoriteter; till inte ringa del kommer den ur simpel avund.

 

På riktigt.

Kanske vill Andersson bara provocera, men min känsla är att hon helt ärligt tycker så här. Inte ett ord om det budskap som Engdahls vackra ord bär med sig, bara en syn på pöbeln som avundsjuk. Många brukar hävda att Andersson är rapp i sin argumentation. Jag kan hålla med i vissa fall, men allt som oftast framstår hon bara som arrogant och plump.

Nu borde jag å andra sidan kunna skilja författaren från hens böcker, men det är svårt. Speciellt som de genomsyras av en märklig människosyn som jag mår rätt dåligt av. Men hjälp mig gärna genom att förklara vad jag har missat. Så många Lena Andersson-älskare kan ändå inte ha fel. Eller?

 

Kategorier
Kulturkoll

Jag fattar inte grejen

Lotta

Du vet de där böckerna som alla älskar utom du? Filmerna som får andra att köa till biograferna men själv lägger du benen på ryggen? Idolerna som får dig att ta fram skämskudden? Artisterna som gör succé för utsålda hus, men du skulle inte gå dit om du så fick betalt?  Författarna som hyllas och prisas av alla och du sitter som ett frågetecken?

Ibland känns det verkligen som att jag befinner mig i ett helt annat universum, och fattar inte alls vad andra håller på med. Jag fattar bara inte grejen. Och det är precis det som är veckans tema. Nu får vi chansen att bekänna allt det där som vi inte fattar. Ventilera våra åsikter, och kanske få mothugg eller hitta likasinnade.

En sak som jag verkligen verkligen inte fattar är Fifty shades-hypen och alla kvinnor som blev, och fortfarande blir, helt galna av Christian Grey. Jag ska i och för sig inte dissa böckerna då jag inte har läst dem, jag har däremot tittat på första filmen och jag fattade verkligen ingenting. Hon är dum i huvet och han är en psykopat och deras relation är så störd att jag orkar inte. Och ändå fortsätter folk att titta och läsa i jag vet inte hur många uppföljare som helst.

Sen har vi de där böckerna som jag aldrig någonsin fattade. Som Liv efter liv av Kate Atkinson. Hyllad av så många, men jag fattade verkligen ingenting. Att läsa om Ursula var en plågsam resa och trots att hon lever så många liv är hon en blodfattig och livlös karaktär i alla sina versioner. För att vara en bok som heter Liv efter liv så innehåller den förvånansvärt lite liv.

Eller hela Harry Potter-grejen. Vad är det som gör att vuxna människor går i spinn över en barnboksserie? (Okej jag fattar Alan Rickman som Snape men inget annat fattar jag).

Men ännu större frågetecken är Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Som jag avskyr den boken och som jag ogillar Ester och Hugo. Faktiskt ogillar jag Ester mest. Jag tycker inte om hennes personlighet. Maratonlöpandet. Dumheten. Besattheten. Vi kommer från helt skilda planeter. Boken har undertiteln “en roman om kärlek”, och jag fattar verkligen inte det. Är det ironiskt menat eller menar Lena Andersson verkligen att det handlar om kärlek? Här finns ingen kärleksrelation. De ses några gånger. Ester är besatt. Men det är knappast kärlek. Jag kan inte alls relatera, både Ester och Hugo är så långt ifrån min värld. Deras samtal! Pratar folk på det här högtravande och korrekta sättet med varandra? Vem då? Var då? Är det också ironiskt menat? Jag fattar verkligen inte.

Och så har vi Jonathan Franzen. Som jag aldrig tyckt om, och det är väl lite taskigt att inte gilla någon baserat på hur han ser ut men jag erkänner att det var så det började. Sen har han ju sagt och gjort ett antal mindre smarta saker som ännu mer bekräftat min negativa inställning till honom. Men hur det nu kom sig så blev jag ändå lite sugen på att läsa Frihet, ett familjeepos (som jag brukar gilla), och den hyllades av så många. Men den var SÅ dålig. Jag tycker inte om Franzens sätt att skriva. Det är krångligt och pompöst, och rent ut sagt tråkigt. Karaktärerna är också ointressanta och blir helt osynliga bakom Franzen som bara maler och maler, maler och maler. Jag ser honom framför mig hela tiden, och det går bara inte. Jag ser inte Patty. Jag ser Franzen. Jag ser inte Walter. Jag ser Franzen. Och han bara maler, maler, maler. Tänk att blunda och allt du ser är Jonathan Franzen. *ryyys*. Jag kommer aldrig aldrig att läsa honom igen.

Välkommen till en vecka full av “jag fattar inte grejen”-grejer!

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo läser Finna sig – vi lottar ut fem exemplar!

Visst vill ni samtala om en bok tillsammans med oss också i maj? Vi läser Agnes Lidbecks Finna sig och pratet sätter fart inne i vår FB-grupp Kulturkollo läser måndagen den 21 maj. Läs, ansök till gruppen och var med och diskutera! Det brukar vara mycket spännande och väldigt roligt!

Som extra morot så har förlaget varit vänliga att skänka oss fem exemplar av den nyutkomna pocketen. Vill du vara med och få en alldeles egen bok så kommentera här i inlägget innan kl 24 den 2 maj. Om man får en bok så förväntas man att deltaga aktivt i samtalet i bokcirkeln. Boken finns förstås också att låna på biblioteken, på olika strömningstjänster och som både e-bok och ljudbok så vi hoppas att alla som har lust att vara med passar på! 

Kategorier
Kulturkoll

Fler tips på böcker som hjälper dig att upptäcka världen

linje-kulturkollo

Den här veckan har vi skrivit om böcker och resor på olika sätt. Böcker som hjälper dig att upptäcka nya världar, både verkliga och fiktiva.  Böcker som lär dig mer om platser du reser till och böcker som gör att du slipper resa rent fysiskt. Många boktips har det blivit och det finns ännu fler i Kulturkollos arkiv.

Några listor:

Anna listar afrikanska romaner

Anna listar asiatiska romaner

Anna listar fem afrikanska novellsamlingar du inte får missa

Anna listar lästips från Samväldet

Kulturkollo listar lästips jorden runt på FN-dagen

 

Och teman från olika delar av världen:

Jorden runt på sju dagar

Så in i Norden

Kanada

 Afrika – en kontinent

Nederländerna

 Berlin

Över sundet, Danmark

Syrien

Italien

Stockholm

Den gröna ön

Korea

Våren i Paris

 

 

Photo by Damian Patkowski on Unsplash

Kategorier
Romankoll

Jag stannar hellre här…

helena-top
En märklig sak som hänt med mig under årens gång är att min från början rätt stora aversion mot att resa blivit större, samtidigt som min önskan att utforska nya platser genom litteraturen ökat lavinartat.

Den fysiska värld där jag helst rör mig är geografiskt sett väldigt liten. Jag trivs bäst hemma, med min lilla valda klan, i mitt bo. Sen kan jag göra små utflykter, med klanen eller med andra utvalda eller ensam, men jag gillar egentligen inte alls att resa. Förutom i läsfåtöljen då alltså, nuförtiden.

Ganska länge var jag lite avigt inställd till att resa också med böcker, jag stannade gärna hemma och speglade mig i det välbekanta. Läste om andra tider, men sällan om avlägsna platser. Sen kom väl någon sorts mognad och en längtan efter att vidga mina läsvyer.

Mina bästa fiktiva utlandsresor måste jag nog säga har fört mig till Afrika. I sällskap av Chimamanda Ngozi Adichie och Chinua Achebe som talade till mitt historieintresse (läs mitt inlägg om hur de hör ihop här). Och tillsammans med Petina Gappah som lärt mig väldigt mycket om Zimbabwe och om att vara människa var som helst. När jag var i Asien var det nog Haruki Murakami som fascinerade mest, men inte på något oproblematiskt sätt, jag litar inte riktigt på honom utan vill läsa mer och andra om exempelvis Japan. Den där litterära resvärlden är förstås precis lika oändlig som den fysiska, man blir aldrig klar och färdigläst/rest. Och det är väl det som är lite av tjusningen tänker jag.

Ni får gärna tipsa mig om lämpliga läsfåtöljsresmål i kommentarerna nedan. Har ni konkreta fysiska restips kan ni ta dem också i kommentarerna, sinsemellan, så tittar jag åt ett annat håll så länge 😉

Bild från Pixabay

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 17 2018

linje-kulturkollo

Den här veckan reser Kulturkollo runt i världen och upplever saker. Trots allt detta kringflackande hinner vi läsa och skriva om böcker på våra egna bloggar också, på något magiskt vis. Här hittar du alla länkar:

Alena av Kim W. Andersson (Helena)

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan (Linda)

Another Brooklyn av Jacqueline Woodson (Anna)

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck (Linda)

Eldsystrar av Susanne Boll (Anna)

En modern familj av Helga Flatland (Anna)

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström (Linda)

Hur man gör succé på dårhus av Emmy Abrahamson (Lotta)

I kroppen min av Kristian Gidlund (Anna)

Judas av Amos Oz (Helena)

Kåda av Ane Riel (Anna)

Mannen i mitt liv av Jane Green (Anna)

Selection Day av Aravind Adiga (Anna)

Själasörjaren av Christine Falkenland (Helena)

Starlings av Erinna Mettler (Linda)

The Dragon’s Path (The Dagger and the Coin 1) av Daniel Abraham (Carolina)

The Zig zag girl av Elly Griffiths (Linda)

Vem bryr sig? av Therése Lindgren (Linda)

Vända hem av Yaa Gyasi (Fanny)

Ögonvittnet av Anna Bågstam (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

Att läsa mig till andra världar

helena-top

När jag som elvaåring föreställde mig själv som vuxen så skulle jag bli en sådan som reste jorden runt. Så blev det inte riktigt. Ni vet: brist på mod och andra vardagliga ting som kommer i vägen. Jag utmanar inte heller min läsning så mycket som jag skulle vilja (och ibland tror att jag gör). Tittar jag på lästa böcker 2018 så är det endast ett par som kan räknas till utanför den anglosaxiska bubblan. En snabb scanning av böckerna visar dock att jag reser hela tiden.

Med Yaa Gyasis Vända hem har jag fått resa såväl tillbaka tre hundra år som till två världsdelar. Med fjorton olika berättarröster skildrar Gyasi 1700-talets slavhandel och dess konsekvenser för de generationer som följer fram till nutid i både Ghana och USA. Med Emily Fridlund har jag fått besöka Minnesotas djupa skogar  i Vargarnas historia. Jag får följa med in i ensamhet, får se och försöka förstå fanatism och om säregna familjeband. I Margaret Atwoods Hjärtat stannar sist får jag också möta fanatism och ensamhet fast i en alternativ dystopisk parallellvärld till vår egen.

Med tre andra böcker har jag fått träda in i en klaustrofobisk värld. I Emma Donoghues Room får jag genom femåriga Jack möta hela hans värld, som består av drygt tio kvadratmeter och hans mamma. Det ljudisolerade rummet är deras fängelse, med mammans kidnappare som fångvaktare. I de två andra böckenar har jag fått träda in i ett mer “frivilligt” (d v s konsekvens av eget agerande) fängelse. I Memorys bok av Petina Gappah har jag besök en dödscell i kvinnofängelset i Harare, Zimbabwe. Jag har genom Memory själv fått ta del av familjehemligheter, om utanförskap och om att växa upp som albino i ett samhälle där folktron fortfarande är högst närvarande.

Avslutningsvis har jag i Curtis Dawkins novellsamling Det gråhotellet fått följa livet i ett amerikanskt fängelse. Jag får känna av ledan och det ständigt närvarande våldet och inte minst hur de intagna försöker hitta vägen till andra världar genom TV:n eller genom sina telefonsamtal.

Så trots att jag inte är den globetrotter som jag en gång drömde om, så reser jag hela tiden.

Foto: “Backpackers” av Travel Manitoba

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

När läsandet blir en del av resan

Linda
Det går att resa till okända platser med hjälp av skönlitteratur, men det går också att förbereda en resa genom att läsa, eller förstärka upplevelsen av resan genom att läsa på plats, eller varför inte minnas resan lite längre genom att läsa vidare om platsen man just besökt. För mig är läsandet en del av resan såväl inför, under som efter och det här inlägget blir därför ett slags svar på veckans utmaning.

I vår var jag för första gången på nästan 25 år i Brighton. Jag hade mina minnen, men förberedda mig ändå genom att läsa flera böcker inför resan som utspelade sig i staden vid havet. Jag använde kartor för att se var karaktärerna i böckerna bodde och levde. Letade viktiga platser med hjälp av sidan The Booktrail och försökte redan innan jag satte min fot i staden återuppleva dess atmosfär.

Under resan följde jag i deras fotspår, ibland bokstavligen, ibland även nu med hjälp av kartan. Little Golds hus vid Preston Park kändes lite väl långt bort och jag hälsade inte heller på Roy Grace på polishuset. Inte heller lyckades jag hitta den hemliga sandstranden som en av karaktärerna i Starlings hittat. Det var ändå speciellt att återse pirerna, strandpromenaden, The Lanes och alla andra centrala platser som många karaktärer besöker. Read on Location är fantastiskt, även om det kanske egentligen inte är supersmart att läsa just deckare som jag bland annat gjorde.

Nu är jag hemma igen, men ändå inte. Jag läser vidare om Georgie som följer med sin pojkvän till Brighton när han får ett jobberbjudande. Hon bor på 11 Dukes Square, en fiktiv adress i Brighton, men vid ett för staden typiskt regency square med hus runt och en gräsmatta i mitten, i The House of new beginnings. Ganska likt det riktiga Regency Square där jag bodde under resan.

I sommar drar familjen O till Korsika och jag blev därför lite extra glad när jag såg att Forum ger ut Emma Piazzas Huset på Cap Corse som utspelar sig just där. Jag har också köpt Napoleon Bonapartes romantiska novella Clisson et Eugénie från 1795, dock ej på originalspråk. Kanske läser jag också The Island escape av Kerry Fischer som utspelar sig på Korsika och den italienska grannön Sardinien. Andra läser guideböcker. Jag håller mig gärna till skönlitteraturen.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Vi ser oss om världen

Det är semesterplaneringstider för många av oss och veckans utmaning handlar helt enkelt om huruvida ni förbereder er resa genom att nosa lite extra på kultur från resmålet.

Kort eller långväga resa spelar ingen roll, vi ser fram emot att läsa om böcker, konst, film, musik eller dans som passar bra ihop med ett valfritt resmål. Tipsa oss på era bloggar, på FB eller på Instagram och tagga med #viserossomivärlden och #kulturkollo så hittar vi varandras inlägg. Länkar i kommentarsfältet underlättar förstås för oss att hitta till varandras tips.

Häng med så ser vi oss om i världen med hjälp av kultur!

Kategorier
Romankoll

Att resa med böcker

Lotta

Att resa hemma i läsfåtöljen är ett bekvämt sätt att resa. Är boken bra känns det som att man förflyttar sig i både tid och rum när man läser. Man besöker andra kontinenter eller andra tidsåldrar utan att fysiskt förflytta sig. Just den egenskapen finns bara hos böcker. Jag får inte alls samma känsla om jag tittar på film eller tv. Böcker är magiska.

Något annat som jag märkt är att mina läsminnen ofta går att koppla ihop med var jag befann mig när jag läste boken. Det räcker att jag sveper med blicken över bokhyllan för att olika minnen ska triggas igång. Jag minns på vilken plats jag befann mig när jag läste en viss bok, under vilka omständigheter, och väldigt ofta under vilken resa det var.

Ken Folletts Giganternas kamp läste jag på ett halvsunkigt hotellrum i Dublin där jag såg mitt livs första silverfiskar. Jag läste Eleanor Browns Weird Sisters under en härlig bokresa till Syninge, utomhus i vårsolens första värmande strålar. Innan jag somnar av SJ Watson läste jag under en flygresa ner till Prag. En annan flygresa ner till Stockholm rann tårarna till Calle Brunells Brev från en bruten horisont. Åh så många böcker jag fulgråtit till på flygplan. Och förra sommarens bilsemester genom Norrbotten och Nordnorge ackompanjerades av Arne Dahls Inland som ljudbok.

Otaliga böcker minns jag att läste ute på min altan, andra läste jag i min svarta läsfåtölj, andra läste jag i den gröna. Men nästan alltid handlar mina platsminnen om fysiska böcker. E-böcker skapar inte samma minnen. Det blir inte samma känsla.

Tack alla mina kära böcker för att ni är ett sådant förträffligt resesällskap. Både i läsfåtöljen, passagerarsätet i bilen eller i flygplansstolen. Att resa utan er vore en omöjlighet.