Kategorier
Kulturkoll Romankoll

När jag tänker på Ryssland

helena-top

Under min gymnasietid för miljoners miljoner år sedan väcktes mitt intresse för rysk litteratur (intresset är dock inte lika starkt idag). Den bok eller rättare sagt långnovell som öppnade mina ögon var En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn. Jag blev djupt fascinerad av med den avskalade stil (enkel, rättfram och befriad från värdeord) som Solzjenitsyn beskrev en dag i ett sovjetiskt arbetsläger – ett så kallat Gulag. Du får följa Ivan Denisovitj, även kallad Sjuchov, under en dag där gråhet, terror och omänskligheten är högst närvarande. Det som mest fascinerade mig var dock den påverkan som novellen hade på sin samtid.

En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades i Sovjetunionen 1962 och slog ner som en bomb. Det var först nu som allmänheten i väst fick kunskap om Gulaglägren och under de miserabla förhållanden som fångarna tvingades leva. Det var först nu som Stalins terror mot det ryska folket avslöjades.

Gulag – eller “Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger” som det egentligen hette – var det sovjetiska system av koncentrationsläger, som påbörjades under Lenins tid och som sedan byggdes ut i stor omfattning under Josef Stalins ledning. Under 1930-talets utrensningar och efter andra världskriget fylldes läger med miljontals fångar. Det fanns tre olika typer av gulag – en del var endast för kvinnor och barn, andra betecknades som mentalsjukhus och den tredje formen gick under namnet dödsläger på grund av det hårda arbetstempot och extrema förhållandena som rådde runt ishavsområdet eller i Centralasien. Syftet var inte bara att tränga undan politiska motståndare utan att skapa ett jämnt flöde av slavarbetskraft.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur. Efter publicering av GULAG-arkipelagen i december 1973 tvingades han i exil och bodde fram till 1994 i Vermont, USA.

När jag tänker på Ryssland idag så har jag svårt att tänka på något annat än hur de mänskliga rättigheterna allt jämnt försämras. Människor fängslas och förföljs för att de älskar “fel” och för att de kämpar för allas lika värde och mänskliga rättigheter. År 2013 införde Putin ”anti-gay propaganda law”, för att skydda ryska barn och ungdomar från material som visar homosexualitet i samhället. Samma år beslutades det också att samkönade par inte får adoptera barn från Ryssland, med argument som för att skydda barnen från “complexes, emotional suffering and stress.” Det är – tyvärr – vad jag tänker på när jag tänker på Ryssland.

Kategorier
Kulturkoll

Ryssland med ett romantiskt skimmer

Linda
När jag växte upp var Sovjetunionen något skrämmande och under Kalla kriget var jag så otroligt rädd för att de eller huvudfienden USA skulle inleda ett kärnvapenkrig. Det fanns dock också ett annat land, ett Ryssland som stod för något romantiskt och storartat. Det var den sortens kultur jag konsumerade då.

Visserligen såg jag filmatiseringen av Lev Tolstojs Krig och fred från 1956 med bland andra Audrey Hepburn och fick såväl romantiskt skimmer, som en rysk klassiker med stil. Brittiska BBC gjorde 2017 en ny miniserie där Lily James (känd från bland annat Downton Abbey) gör rollen som Natasha Rostova. Just nu går den att se på SvtPlay.

Jag frossade också i böcker om prinsessan Anastasia som enligt sägen (men inte forskare) överlevde när resten av familjen avrättades. Jag såg också något tv-drama där familjen verkligen framstod som offer, vilket de helt klart kan ses som, men de hade ändå levt ett gott liv på andras bekostnad. Just barnen fascinerade mig dock och det är svårt att se på dem som onda människor. Snarare är de ett offer för omständighterna. Det finns mycket skrivet om dem och jag är lite extra nyfiken på Four Sistersav Helen Rappaport.

Sedan läste jag Zoyaav Danielle Steel om och om igen. Berättelsen om den vackra (självklart) unga kvinnan, som var en ung kusin till tsar Nikolaj II och självklart rik, men nu var en fattig flykting. I Paris börjar hon dansa balett, träffar hon en amerikansk soldat som krigar i första världskriget och flyttar med honom till USA.

Det är en fascinerande tid ändå, den efter första världskriget när en ny värld formas på gott och ont. Kanske är Danielle Steel inte den som kan berätta bäst om den. Har ni andra tips på skönlitterära böcker som ger information om Ryssland och Sovjetunionen, utan att vara allt för tunga och tradiga?

 

Photo by Jaunt and Joy on Unsplash

Kategorier
Novellkoll

Vill du vinna fyra ryska klassiker?

Känns de ryska klassikerna lite för tjocka, lite för tunga att bära med sig i handväskan? Då har du chansen nu att läsa Dostojevskij, Gogol, Tjechov och Bulgakov i ett litet behändigt novellformat. Novellix fina box med ryska klassiker är packad med spännande läsning och  och sådan tur har vi nu att Kulturkollos läsare har möjlighet att vinna ett exemplar av den den.

Fyra noveller förpackade i en mycket snygg formgivning – perfekta att läsa mellan fotbollsmatcherna i VM eller i hängmattan eller precis var som helst. Om du vill vinna den här asken så ska du kommentera här i inlägget innan söndag den 24 juni klockan 12.00. Berätta vem du är och varför du vill vinna!

Väl mött!

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Mina ryska favoriter

Veckans tema handlar om det stora landet i öster, det som under en period hette Sovjetunionen och nu igen heter Ryssland. Utmaningen är kort och gott: Vad tänker du på när du tänker på Ryssland? Dela med dig av dina tankar, böcker, bilder, musik eller annat!

För att vi ska hitta till varandra så kommentera gärna här med en länk till din blogg eller tagga #kulturkollo på FB, Twitter eller Instagram.

Добро пожаловать!

Kategorier
Kulturkoll

Ryska klassiker – i flytande form

Lotta

Ryska klassiker för mig är inte direkt Tolstoj, Dostojevskij eller Gogol – nej det är snarare Stolichnaya, Smirnoff och Sovetskoje šampanskoje (rysk champagne). I ungdomsåren kunde man ofta köpa “smuggelsprit” från de ryska båtarna som lade till i hamnen. Billig vodka, champagne och cigaretter bytte ägare i de ruffiga plåtförråden i hamnen eller nere under däck, noga tajmat mellan väktarnas rundor.
Har jag hört.

Här kommer några klassiska ryskklingande drycker, med och utan vodka. För exakta proportioner får ni googla fram recept, annars går det bra att smaka sig fram till rätta mixen.

Moscow Mule

Enligt traditionen skapades drinken på 1940-talet, på grund av ett stort förråd Smirnoff och ett stort förråd ginger beer som inte gick att sälja. Drinken blev snabbt populär i Hollywood och serveras traditionellt i en kopparmugg.

Ingredienser

  • vodka
  • lime
  • ginger beer
  • is

Skär lime i klyftor, mosa dem i glaset. Fyll på med is och vodka, och fyll upp med ginger beer. Toppa med lite lime. Klart!

 

White Russian

White Russian har fått sitt namn efter den ryska vodkan som traditionellt används i drinken. Här finns också syskonvarianten Black Russian (utan mjölk).

Ingredienser

  • vodka
  • Kahlúa (eller annan kaffelikör)
  • mjölk
  • is

Fyll ett glas med is, häll i Kahlúa och vodka. Toppa med mjölk (ev lite grädde).

 

Kvass

Kvass är en gammal traditionell rysk dryck, lätt fermenterad och från början gjord på malt, rågmjöl och vatten som fick jäsa. Påminner en del om vår svagdricka. På Mathem.se finns ett recept på en modernare och fruktigare variant, men som bygger på det ursprungliga sättet att fermentera dryck, vilket ger ett lätt kolsyrat smaksatt vatten.

Ingredienser

  • persikor
  • jordgubbar
  • citron
  • honung
  • ingefära
  • vatten

 

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll

I Österled, i Österled

Klockan 14 idag så är det avspark för Sverige i fotbolls-VM och jag blev så glad när jag hörde att matcherna skulle spelas i Novgorod – en stad med stark anknytning till vikingafärderna och som jag använt som exempel i undervisningen år efter år. Kunde det bli bättre? Eller inte. Tur man kollar upp saker och inte bara antar. Det finns alltså fler än ett Novgorod, matcherna spelas ju öster om Moskva, inte nordväst om som jag antog. Håll ändå med om att vikingakopplingen skulle varit en snygg inramning till en av årets största sporthändelser och ni ser rubrikerna: Holmgång i Holmgård …

Nu blir kulturkopplingen ändå snyggare med Nizjnij Novgorod eftersom staden under nästan 60 år hette Gorkij efter den socialistiske sovjetiske författaren Maksim Gorkij. Maksim Gorkij som egentligen hette Aleksej Maksimovitj Pesjkov men som tog sig författarnamnet Gorkij – som betyder “den bittre”. Blev det onödigt rörigt nu?

Ursäkta, men den typen av trivia är perfekt att slänga sig med om man vill verka hänga med …

Hur som haver, idag hejar vi på Sverige och hela veckan kommer vi här på Kulturkollo ägna åt tema Ryssland. Detta enorma land med natur och historia som man bara inte kan låta bli att fascineras av. För att inte tala om litteraturen, arkitekturen, konsten, baletten och musiken. Säger jag Ryssland så kanske du mest av allt tänker tjocka klassiker eller så tänker du politik eller så tänker du på vodka eller varför inte just fotbolls-VM? Vad vi kulturkollare tänker på presenterar vi under veckan som kommer.

Välkommen med i österled. Vi far till Ryssland!

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Gästbloggaren: Om öliv, litteratur och fiskmåsar

Denna vecka har vi lämnat fastlandet här på Kulturkollo, dock mest i tanken. En person som däremot gjorde slag i saken och faktiskt flyttade ut i havet är Therese Widenfjord på Bläcklilja Textproduktion. Therese har gästbloggat här hos oss tidigare och när vi nu skulle ha tema kring öar kändes det självklart att höra från en verklig öbo hur livet faktiskt kan te sig i skärgårdsidyllen.

Kvinna går igenom livskris, flyttar till ett nytt ställe (gärna avlägset) där hon inte känner någon. Hennes gamla vänner oroar sig för hur det ska gå, men den lilla ortens invånare visar sig vara synnerligen charmiga, udda och älskvärda. Kvinnan börjar ett nytt roligare liv och möter även en ny spännande man.”

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

10 böcker att ta med till en trist, karg och vindpinad ö

carolina-top

Jag tycker inte alls om att läsa böcker som utspelar sig på öar, om det inte handlar om stora öar som Gotland eller så. Men de där karga, trånga, vindpinade platserna som till exempel Kollo-Lotta vill resa till från sin läsfåtölj… nä, dem tycker jag inte alls om. Hade jag varit tvungen att vara på en sådan plats hade det fått vara i sällskap med riktigt många böcker som i stället tog mig bort därifrån. Därför tänker jag tolka veckans ö-tema lite tvärtom: om jag nu hade hamnat på en sådan där trist, vindpinad ö? Och dessutom en ö utan bibliotek eller bokhandel? Och utan nätverk så att nya e-böcker och ljudböcker gick bort? Och min Kindle hade gått sönder?

(*paus för rysningar*)

Och om jag till denna mardröms-ö hade fått ta med mig 10 böcker? Vilka hade jag valt då?

Det hade ju fått vara böcker som höll för en omläsning. Eller fjorton omläsningar. Eller så skulle de vara nya för mig men väääldigt tjocka.

Kanske de här? Två av dem finns ännu inte att köpa pga är ej färdigskrivna än, men vi tänker oss min ofrivilliga ö-vistelse något år eller två in i framtiden, OK?

  1. Jane Austens samlade verk. Jag äger redan en sådan bok – den är verkligen megabautatjock, texten är liten, och läser jag en Austen så väljer jag definitivt en av dem i ett vanligt band, med större text, eller läser som e-bok i min Kindle. Men den här är så himla fin att ha i bokhyllan, OK?
  2. I Zizou Corders Nabus bok finns en magisk bok som först ser ut att ha blanka sidor, men som sedan förvandlar sig till att innehålla den berättelse läsaren vill ha. Den tar jag med mig. Det är förstås fusk (men det är å andra sidan inte schysst att slänga ut mig på den där jämra ön). Lite som en magi-Kindle.
  3. Senaste utgåvan av FASS. Tråkigt så att klockorna stannar, men den lär ju hålla länge. Och bara tänk så mycket farmakologi jag kommer att lära mig?
  4. En riktigt tjock lyriksamling. Poesi är bra att läsa om och om igen, men jag skulle ha svårt att välja en författare, så vill ha med någon sådan där mastodontsamling jag skaffade mig för länge sedan när jag läste litteraturvetenskap.
  5. Eftersom jag nu redan tillåtit mig att ha med magiska böcker bland de tio, så vill jag så klart ha med Den oändliga historien, alltså själva boken som Bastian sitter och läser i Michael Endes klassiker med samma namn. Spelar ju ingen roll om jag sitter på en trist ö, när boken bokstavligen tar mig med till en annan värld?
  6. Nä, det finns mig veterligt ingen samlingsutgåva med Astrid Lindgrens samlade verk… men OM det funnits så hade jag tagit med den. Att läsa om, och om, och om igen.
  7. Inte heller finns ännu Stormlight Archives 4 av Brandon Sanderson mer än inuti hans huvud, men jag får som sagt förlägga min ö-vistelse till när jag kan hålla denna efterlängtade tegelsten i min hand.
  8. Precis som jag får vänta på nionde boken i Outlander-serien av Diana Gabaldon. Den är dock lite närmare tillblivelse än föregående punkt – enligt Gabaldons hemsida kommer den att heta Go Tell the Bees That I Am Gone och vara färdigskriven vid slutet av 2018. Vi får väl se. Med till min ö ska den, i alla fall.
  9. Men den här mastodontboken finns i alla fall sedan länge, och jag har tänkt att läsa den nästan lika länge men ännu inte kommit till skott pga… äh, vet inte, och i min tio-hög platsar den utmärkt: Flickan från ingenstans av Justin Cronin.
  10. Och likadant för den här: har funnits ett tag och jag har ännu inte hunnit pga himla tjock: Den eviga elden av Ken Follett. Jag har ju läst de två första i Katedralserien, så någon gång ska det ske.

 

Bild: Lonely Island av Robert Breckenridge (CC BY-NC-ND 2.0)

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 24 2018

linje-kulturkollo

Så här i skolavslutnings- och studenttider har Kulturkollot ägnat sig åt öar. Delar av kollot gick all-in och åkte faktiskt iväg till en ö långt bort från all ära och redlighet (nu kommer Lotta aldrig att förlåta mig) bara för att känna in stämningen ordentligt för veckotemat. De yvdes över midnattssolen, såg på utsikter och fyrar, och… så läste de. Läste de böcker som utspelade sig på öar, tro? Läste vi andra kollomedlemmar ö-relaterade böcker? Eller höll vi oss kvar på fastlandet? Här är veckans recensionsskörd, in och kolla på våra bloggar vad vi har läst:

Always and forever, Lara Jean av Jenny Han (Helena)

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt (Ulrica)

Felsteg av Maria Adolfsson (Lotta)

Framtiden arab av Riad Sattouf (Helena)

Inlandet av Elin Willows (Anna)

Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg (Ulrica)

Muralgranskaren av David Nessle (Carolina)

PS I still love you av Jenny Han (Helena)

PS. Jag gillar dig fortfarande av Jenny Han (Ulrica)

Silvervägen av Stina Jackson (Anna)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Bästa ö-böckerna

Lotta

Det är något alldeles speciellt med öar, vi är många som vittnar om det. Det är något som lockar och drar med det svårtillgängliga, utsatta, isolerade, och med det skummande havet som alltid är lite opålitligt och farligt. Jag älskar också det karga och vindpinade, där inget växer högre än manshöjd och allt är lite krumt och kantigt. Det är precis den sortens öar som jag är allra mest förtjust i. Om det dessutom finns en fyr på ön, ja då går lyckobarometern i taket.

Så det är inte så konstigt att ö-böcker också ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Här kommer några av mina favoritöar i litteraturen.

  1. Shetlandsöarna
    Ann Cleeves fantastiska Shetlandssvit med min favoritkriminalkommisarie Jimmy Perez är the mother of all ö-litteratur för mig. Jag har sällan gått igång så mycket på en miljö och en karaktär som här. Tv-serien kan ni glömma, det är böckerna som gäller. Vill man nörda ner sig lite ytterligare i Shetlandsöarna så finns det på Booktrail guider till alla böcker i serien med miljöbilder och kartor. I september kommer åttonde och allra sista delen i serien: Wild Fire. Jag både längtar och inte längtar, jag vill inte ta farväl av Jimmy Perez.
  2. Isle of Lewis och Harris
    Yttre Hebriderna är något alldeles extra. Peter Mays miljöskildringar i Lewistrilogin och Coffin Road är magiska. Det spektakulära landskapet, vädret, och befolkningen som är sådär speciell som man bara blir när man växer upp på en isolerad plats. Jag gillar också beskrivningarna av den lokala historien och kulturen, hantverkstraditionerna, religionen, fisket och så vidare. Och Fin Macleod är inte att förglömma. Det är nästan Jimmy Perez-klass på honom.
  3. Doggerland
    Denna fiktiva ö någonstans i Nordatlanten, mellan Sverige och Danmark, är en plats jag gärna skulle besöka. Jag tycker mycket om de miljöer som Maria Adolfsson skapat i Felsteg. Det är lite Shetlandsöarna-känsla över det hela, och det är inte fel. Jag ser fram emot kommande delar.
  4. Ellesmere Island
    Ellesmereön öster om Grönland hör till Kanada, är till ytan lika stor som Storbritannien men befolkas bara av ett hundratal personer. En av dem är halvinuiten, isbjörnsjägaren och vildmarksguiden Edie Kiglatuk, en tuff kvinna och minnesvärd karaktär i Melanie (MJ) McGraths deckarserie. Miljöerna, lokalbefolkningen, alla inuitiska sedvänjor och de detaljerade beskrivningarna av livet i Arktis är fenomenala.
  5. Grönland
    Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden som utspelar sig på Grönland är inget annat än lysande. Jag har sällan stött på en sådan vidrig karaktär som prästen Morten Falck, men han är också oförglömlig. Miljöskildringarna är även de oförglömliga. Det här är en stor läsupplevelse.
  6. Falklandsöarna
    Sharon Boltons Små svarta lögner utspelar sig på Falklandsöarna, och så vitt jag kan minnas är det här det enda bok jag läst som utspelar sig på den lilla ögruppen utanför Argentinas kust. Även här är det miljöskildringarna som sticker ut – själva mysteriet hamnar i skymundan.
  7. Spetsbergen
    Vill man ha en riktigt ryslig öupplevelse ska man läsa Michelle Pavers Evig natt som utspelar sig i den lilla havsviken Gruhuken på ögruppen Spetsbergen. Polarskräck när det är som allra bäst.
  8. Island
    Är Island en ö? Nja. Jag vet inte om jag egentligen klassar landet som en ö, men visst, en ö är det ju. Här utspelar sig Arnaldur Indridasons fenomenala deckarserie om Erlendur Sveinsson. En älskad karaktär hos mig, men det är framförallt Indridasons miljöbeskrivningar som gör avtryck. Hans sätt att måla upp landskapet och hans lågmälda, melankoliska berättande är bäst i klassen.
  9. Tara
    Tara är en fiktiv ö utanför Irlands västkust, och precis den sortens ö jag vill bosätta mig på. Här sker inga mord, nej i Ali McNamaras Breakfast at Darcy’s handlar det om att förvandla den karga och avbefolkade ön till ett levande samhälle. Ett drömprojekt!
  10. Sandhamn
    Jag avslutar min lista med något svenskt och somrigt. Viveca Stens Sandhamnsdeckare är klassisk solstolsläsning för mig – jag läser alltid en Sandhamnare under sommaren. Det här är snabblästa och spännande trivseldeckare i härlig skärgårdsmiljö.