Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.35

Det var väldigt så snabbt hösten kom till oss, det har regnat och varit mycket grått i många delar av landet och således perfekt läsväder. Ni vet de där ganska varma, mörka kvällarna då man kan sitta på verandan eller i uterummet med filt, ljuslyktor och en bra bok? En sån vecka har det varit och en sån helg verkar det bli. Vi har som alltid skrivit om vår läsning på våra bloggar, kanske hittar du läsning du blir sugen på!

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Linda)

Ett förbud mot mord av Louise Penny (Helena)

How to stop time av Matt Haig (Helena)

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson (Helena)

Katharinakoden av Jörn Lier Horst (Anna)

Kvinnan i fönstret av A.J. Finn (Carolina)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Anna)

Små bitar av lycka av Anne Østby (Linda)

The Broken Eye av Brent Weeks (Carolina)

The Goblin Emperor av Katherine Addison (Carolina)

The trouble with flirting av Claire Lazebnik (Helena)

Tusen bitar av Marcus Jarl (Lotta)

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Välkommen på bokcirkel med Maggie O’Farrell!

 

 

Om en knapp månad är det bokmässa i Göteborg igen och vi är så glada att kunna ordna en bokcirkel tillsammans med den fantastiska författaren Maggie O’Farrell. Klockan 8 på lördagen den 29 september så ses alla som har lust att diskutera hennes senaste roman Ett hjärtslag från döden. Vi kommer förstås också att samtala om hennes andra romaner och kanske allmänt om läsande och skrivande. Alla är hjärtligt välkomna, för att deltaga behöver vi en anmälan via mail till anna@kulturkollo.se

Vi är så glada att i samarbete med Sekwa förlag ordna ett event som kan bli en av mässans riktiga höjdare. Med hopp om att många vill ses på en mysig början på lördagens mässdag, förlaget bjuder på kaffe/te, jos och en fralla. Vi behöver också gå in tillsammans eftersom det är innan mässan öppnar (det blir lugnast så … ) Anmälan är därför bindande.

Sprid ordet, läs boken och anmäl er på studs!

Kategorier
Kulturkoll

Barnprogramsnostalgi

linje-ulrica
Det är svårt att inte bli nostalgisk när man börjar prata om gamla barnprogram. I somras frågade mina barn vad jag tittade på när jag var liten och de här programmen poppade upp i minnet. Vilka var dina favoritprogram?

Kategorier
Kulturkoll

Ingen nostalgiker [-al´giker] här

helena-top

Nostalgi kan definieras som ett melankoliskt själstillstånd, en vemodig längtan hem eller tillbaka till något förlorat. Melankoli och vemod är mina ständiga följeslagare, men någon längtan tillbaka finns inte och har aldrig funnits. Den där eländiga tonårstiden – där varje dag var en kamp, där tankar om livet, döden och jävligheten däremellan var oupphörligen närvarande – skapade ett slag av känslomässigt vakuum. Inte kan jag någonsin längta tillbaka till det. Såklart fanns det ljusa stunder även under den tiden i mitt liv, men det mörka, det svarta, det då oförklarliga gjorde så jävla ont i tonårssjälen att det på något sätt har överskuggat allt och jag undviker således att tänka tillbaka.

Så klart överrumplas också jag av nostalgi emellanåt. När jag ser sommarens första rabarber komma upp så tänker jag osökt på barfotalöpning på grus och nyskördad rabarber som doppades i sockerkopp. Emellanåt när jag kokar frukostäggen tänker jag på vintermörker, pirrig jullängtan och äggtoddy (utan alkohol bör tilläggas). Stuvade makaroner får mig att tänka på farmor, femkronor och hennes ryggtavla som jag studerade från hennes köksbord. Marmeladgodis får mig att minnas mormor, morfar och godismonstret i skafferiet som man fick beveka genom att knacka på dörren och endast morfar kunde höra dess svar. Och ja, alla minnen är från tidig barndom.

Jag är också tämligen ambivalent till gammal musik då det obönhörligen alltid dyker upp någon smärtsam låt från tonårsmörkret. Musik från åttiotalet kan dock få mig att tänka på rosa skipants, näthandskar och trähalsband. Det är stört omöjligt att inte tänka på mellanstadiedisco när jag hör “Take on me” med Aha, Modern Talkings “You’re My Heart, You’re My Soul” eller “The Power of Love” av Jennifer Rush.

Så jag slutar väl där. Mitt i ett inlägg som dryper av nostalgi samtidigt som undertecknad försöker förneka nostalgikern i sig.

 

 

Kategorier
Kulturkoll

En veckoutmaning att minnas

carolina-top

Veckans utmaning handlar förstås om minnen eftersom vi pratar nostalgi den här veckan. Och nu vill jag att ni delar med er av era egna kulturella minnen. Ta en titt på listan nedan och välj ut vilka du vill svara på. Alla eller en – du väljer själv! Svara i kommentarsfälten nedan eller på egen blogg (men länka nedan så vi andra hittar till dina svar).

Dina tre bästa låtar att gråta ut till efter att det tagit slut med pojk/flickvännen?

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Favoritdoft schampo/deo

Godnattsagan som lästes tusen gånger

Bokserien du läst om och om igen

Det här godiset minns jag!

TV-serien du fortfarande vill se om

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den

Färger på badrummets inredning där hemma när du var barn?

 

Bild: Miserable Old Box av txinkman (CC BY-NC 2.0)

Kategorier
Romankoll

Med nostalgiskt svårmod

helena-top
Carolina skriver i veckans inledningsinlägg att hon brukar vara den av oss i kollektivet som dras mot det nostalgiska, den som ägnar inlägg åt att minnas en barndomsfavorit och så. Hon skriver också att veckan kommer bli spretig. Och ja, nu tänker jag redan börja spreta. Min specialitet på Kulturkollo är nämligen mer att mörka till saker och hitta tragedi i det ulliga (jag sätter en viss stolthet i att till och med ha kunnat svärta ner den där 80-talsveckan). Så jag klampar på och ser vart vi hamnar.

Nostalgi ska betyda längtan efter någon sorts idealiserat förflutet. Så varför drabbas jag ofta så här års av en i kroppen kännbar längtan efter att en tidig, med hög luft begåvad, morgon i säg september plocka vinteräpplen i mina föräldrars trädgård? Längtan/nostalgin är ofta så stark att den tar andan ur mig. Och den enda tiden i livet jag faktiskt plockade de där äpplena var när jag var synnerligen olycklig, sommarlovet var över, skolan hade börjat, jag tänkte och tänkte på döden och hur fan man överlever en dag till. Inte alls särskilt idylliskt, och inte ens när känslan, längtet, drabbar mig är jag glömsk för smärtan som bodde i min kropp när jag sträckte mig efter de där äpplena.

Nu i sommar har jag också insett hur mycket björkarnas sus så som det låter hemma hos mig påminner om liknande, kravlösa, dagar hemma hos farmor, på hennes veranda. Doften av morgonkaffe får mig alltid att tänka på mormor och morfar och förmiddagsfikorna hemma hos dem (på uteplatsen vid huset som för några veckor sen blev någon annans). Det är lite mer begripliga nostalgiska längtor som slår till, från stunder som var perfekta i all sin vardaglighet. Bitterljuvt…

Jag läste Matt Haigs Historieläraren i sommar och där finns ytterst lite nostalgi vilket är väldigt intressant eftersom bokens huvudperson har levt så länge (över 400 år) att han har gott om händelser och perioder att idyllisera. Men jag antar att det är svårt när man får perspektiv, när man förlorar och dras mer mot döden än livet. För mig som är en rätt nostalgisk person (jag kan ju uppenbarligen bli nostalgisk också över sånt som inte alls var bra) är Haigs skildring av ickeförsjunkande i minnestankar ytterst främmande, intressant och lärorik.

Efter några veckors ältande av det här med Haigs huvudpersons ovilja att hänge sig åt minnena (alltså han berättar dem ju för oss, men han vill inte vara i dem, inte förbättra dem, inte sjunka i dem) inser jag att det ju förstås är för att han har så många. De ger honom till och med huvudvärk. Nostalgin som för mig ibland kan kännas tung och svårmanövrerad (minnen av älskade människor som inte finns med mig men vars liv gjort outplånliga och återkommande intryck) blir ju för honom ohanterligt stor, har jag tio sådana människor har han hundra. Om han tillät nostalgin att flöda skulle den dränka honom. Jag försöker lära mig lite av honom trots allt. Det finns en tid för nostalgi och en tid för att vara i stunden, hur svårt det än må vara.

Min poäng? Ja, att nostalgi är komplicerade grejer kanske, svårt att hantera ibland och definitivt svårt att förstå sig på. Men jag har förstås också såna där mer okomplicerade och rena nostalgiupplevelser, främst med musik tror jag. Spela Queen, Kenny Rogers eller Van Morrison för mig och jag förflyttas omedelbart till om inte en annan plats så i alla fall en speciell känsla. En lätt och bubblande känsla, men också en sorglig. Nostalgi är ju trots allt längtan efter något vi inte kan få (men som kanske har varit), smärtan måste förstås alltid finnas där som evig påminnelse om vår dödlighet och vår oförmåga att fysiskt resa i tiden. Tack och lov ändå för sinnenas förmåga!

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

“Den minns jag!”- vecka

carolina-top

När vi på kollot skriver inlägg om olika teman så brukar mina tendera att dra iväg åt nostalgi-hållet. Jag minns den ena gamla barnboken efter den andra, hästboksserier eller stjärnögda beskrivningar av saltkråkeskärgård, jag yrar om hur rädd jag var för Mårran i sjuttiotalsteveserien eller om Staffan Westerbergs darriga händer som gav läskiga sockor liv. När jag ser tillbaka på mina egna inlägg undrar jag ibland om jag helt har börjat leva mitt eget liv i det förgångna och inte tillför något nytt alls eller ser framåt överhuvudtaget? Men i stället för att se det som ett problem så gör jag tvärtom: när jag nu är temageneral så går jag all in och låter hela veckan bli en nostalgivecka. Här ska pratas kulturella ting från förr! Jag tänker att mina kollegor ska bjuda oss på sina finaste film-bok-tv-kläder-minnen, och så ska vi säga ”Ja! Just det! Den minns jag!”

Detta kan eventuellt bli den spretigaste veckan i Kulturkollos historia, särskilt om man betänker att jag kommer att bjuda in er alla att vara nostalgiska i veckoutmaningen i morgon. Men också den roligaste! Visst är väl favorit-GB-glassar kultur? Aprikosfärgade plastörhängen och rosa kilar insydda i de blekta pösjeansen? Familjen Macahan och huruvida man fick stanna uppe sent på kvällen och se dem eller inte? Omhuldade Kitty-böcker eller en fullständig uppsättning Dante-böcker? Gamla bokomslag? Tracksettorna med Kaj Kindvalls intron och outron?

Vi ska bli nostalgiska. Vi ska minnas kultur som betytt saker för oss, och varför. Och dela med oss av våra minnen! Välkommen till en nostalgisk minnesvecka!

Kategorier
Lyrikkoll

Av höstpoeter ha vi nog, Gud frälse oss från flere

Lotta

Många har diktat och skrivit sånger om hösten. Kanske för många om ni frågar Verner von Heidenstam.

Är väl gardinen nere
vem sörjer för en gulnad skog?
Av höstpoeter ha vi nog.
Gud frälse oss från flere.
– Ur Höstsång, Verner von Heidenstam

Men inte för många om ni frågar mig. Här kommer något av det bästa som skrivits om hösten.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.
-Ur Storm, Tomas Tranströmer

Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
– Ur Höstens dagar, Edith Södergran

Fall, leaves, fall; die, flowers, away;
Lengthen night and shorten day;
Every leaf speaks bliss to me,
Fluttering from the autumn tree.
I shall smile when wreaths of snow
Blossom where the rose should grow;
I shall sing when night’s decay
Ushers in a drearier day.
– Fall, Leaves, Fall, Emily Brontë

För mig personligen finns det ingen som definierar hösten så mycket som Lars Winnerbäck. Hela han är höst.

Persiennerna dras ner
Det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer
En nattlig promenad
I en höstmörk stad;
Jag kan inte önska mig nåt mer.
– Ur Höst på min planet, Lars Winnerbäck

Gråvita skyar
Tandläkarväder
– Ur Söndermarken, Lars Winnerbäck

Han är tandläkarväder, brustna hjärtan och min ständige melankoliska vemodskavaljer.

Men det allra vackraste som någon skrivit om hösten, det måste vara Tove Janssons Höstvisa, fint tonsatt av Erna Tauro. Texten och musiken i kombination är helt perfekt.

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.

Jag märkte aldrig förut
att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker
jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter någonting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Something old, something new..

Höstnytt, var det ja. Det går egentligen stick i stäv med min tillvaro tillfället. I våras lovade jag mig själv att läsa mer poesi och mer klassiker i år, gå mindre på det som kommer nytt. Det gick sådär, jag jobbar ju ändå med litteratur för barn- och unga och kan behöva ha i alla fall lite koll på vad som kommer nytt. Sedan blev det en del poesi och klassiker ändå. I höst är jag föräldraledig. Det är en omställning att vara mamma till tre och på hela sommaren har det inte blivit många sidor vuxenlitteratur för min del. Jag läste Elena Ferrantes Plågsam kärlek i början av sommaren och påbörjade ungdomsboken Comedy Queen av Jenny Jägerfeld men kom inte så långt. Det har helt enkelt varit väldigt mycket annat och så kommer det vara även i höst. Lite nya barnböcker har vi däremot betat av och i höst ser jag bl a fram emot nästa bok om Olle och Bolle av Charlotta Lannebo. Olle och Bolle handlar. Känns som att det kommer vara mitt i prick på var jag är just nu så kanske igenkänning för hela familjen. Olle och Bole är Bröder bjöd definitivt på det och “mamma djupandas” är numera ett uttryck här hemma som kommer därifrån…

Kategorier
Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 34 2018

Den här veckan har vi gottat ner oss ordentligt i höstens alla nyheter men har det märkts i vår läsning? Ja, in på våra andra bloggar och kika så får ni se. Kanske kan ni hitta ännu mera tips inför mörka höstkvällar i soffan och pendelbussläsning.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs (Linda)

Bonjour Tristesse av Françoise Sagan (Linda)

Bottenskrap av Jørn Lier Horst (Linda)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson (Linda)

Englands historia från forntid till 1600 av Dick Harrison (Helena)

Förälskad i trubbel av Sarah Title (Lotta)

Julia och Jack av Anna Lönnqvist (Linda)

När inget annat återstår av Mats Ahlstedt (Anna)

Processen av Malin Persson Giolito

Rött stoft av Ann Cleeves (Helena)

Som om du inte fanns av Kate Eberlen (Linda)

Syskonen av Tessa Hadley (Linda)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Anna)

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst (Lotta)

The Beach Café av Lucy Diamond (Linda)

The Dagger and the Coin bok 3, 4 och 5 av Daniel Abraham (Carolina)

Vaggvisa av Leïla Slimani (Linda)

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret (Helena)

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir (Linda)