The soundtrack of my blog: Helena på Kulturkollo och Fiktiviteter

helena-top

För att beskriva mitt bloggande här på Kulturkollo och på mitt egna hemvist Fiktiviteter krävs en låt med några specifika ingredienser. Den ska innehålla tillsammansskap (eftersom bloggandet i mångt och mycket handlar om att skapa upplevelser tillsammans), vemod (för att det är ett tillstånd jag ofta befinner mig i vilket måste visa sig i bloggandet) och långsamhet (för att jag är väldigt seg/eftertänksam i mitt skrivande, jag är nästan aldrig aktuell och skriver mina bokbetraktelser över några veckor så de får mogna, då är jag som bäst). Och så bör det förstås vara en låt jag tycker om.

Om jag skulle skriva en egen låttext om Fiktiviteter (och säkert också det jag skriver här på Kulturkollo) skulle den definitivt innehålla en rad om att utforska mörkret tillsammans och hålla varandras händer för att inte gå sönder längs vägen. Bloggandet handlar för mig främst om att dela upplevelser, dela läsningar, böcker och kulturglädje. Glädjen och lusten är nycklar, men det är också sorgen (aha, vemodet igen!). Det viktigaste är att kunna dela både det vackra och det svåra så att allt blir lite lättare att bära.

Nu var ju inte uppgiften att skriva en egen låttext, utan att hitta någon som redan finns. Valet föll på Van Morrisons Moondance. Den är vemodig (allt med månen är vemodigt per automatik, dansen kan vara lite både ock), i alla fall lite långsam och eftertänksam, och så experimenterar den en del med orden och formen och det gillar jag också att göra. Ett stort plus dessutom för att jag tycker så förtvivlat mycket om Van Morrison, hade glömt bort honom lite, men nu har laddat ner en oändlig spellista i telefonen igen så att jag kan få sällskap av honom på mina (ibland månupplysta) promenader.

Bild från Pixabay

6 comments Add yours
  1. Moondance är en riktig favorit även för mig. Min pappa spelade ofta Van Morrison hemma och vi var på en konsert med honom tillsammans i Slottsskogen i Göteborg, långt innan Way out West var påtänkt. En stor upplevelse.

    1. Det förstår jag verkligen! Det är något visst med de där artisterna man delar med någon, Van Morrison var en gemensam kärlek för mig och min mamma.

    1. Den är så väldigt fin, det första jag hörde av Van Morrisson för länge, länge sen så den öppnade också vägen in i hans musik för mig och det är också rätt fantastiskt.

Lämna ett svar till Ulrica Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.