Ulrike efter kriget

linje-ulrica

När det här temat kom på tal tänkte jag på en gång på en roman som är en av mina starkaste läsupplevelser. Jag pratar om Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Handlingen i boken tar plats i Tyskland under och efter andra världskriget. Jag har läst en hel del böcker om andra världskriget och om förintelsen, men den här boken var den första jag läste om hur det var för de vanliga tyska medborgarna under kriget. Hur de först lockades att engagera sig i det nationalsocialistiska partiet och sedan kanske inte vågade annat. Jag kommer ihåg skildringarna av hur svårt livet var för befolkningen under kriget, speciellt i de belägrade städerna, med bombningar och svält – men det som sitter kvar i minnet allra mest var den fruktansvärda skildringen av hur det var efter kriget. Hur den vanliga befolkningen straffades av  segrarna, att många kvinnor våldtogs eller tvingades till prostitution och människor levde i svält i ruinerna av de sönderbombade städerna. Att den här boken har satt sig så fast i minnet beror så klart på att det är en väldigt bra roman, men också för att det för första gången blev riktigt klart för mig att Tyskland under andra världskrigen inte bara bestod av kallblodiga nazistsoldater, utan att civilbefolkningen i Tyskland också var offer.

Vibeke Holst skriver om samma tema i ungdomsromanerna Ulrike och kriget och Ulrike och freden. Jag vet faktiskt inte varför jag inte kommit mig för att läsa de här två böckerna tidigare, men nu blev det i alla fall av. I den första boken är den unga Ulrike stolt medlem av partiet och beundrar Hitler väldigt mycket. Hon har svalt krigspropagandan med hull och hår och är stolt över att det tyska folket ska gå ut i krig. Mellan raderna förstår man att hennes föräldrar inte delar hennes syn på kriget och landets ledare, men de säger inget om hennes starka engagemang i Hitlerjugends flickavdelning.

Men den bild Ulrike har av sig själv och sitt land, som hon indoktrineras till under många år, krackelerar allt mer. I den andra boken har Ulrike svårt att hantera sina tankar och känslor när krigets fula sidor blir allt mer uppenbara för henne. Det här är stark läsning och speciellt boken Ulrike och freden berör. Då tvingas Ulrike till förnedring och hon har i stort sett förlorat allt.

Vibeke Olsson beskriver skickligt en efterkrigsvardag som är skrämmande och svår att greppa. Hennes böcker gör det plågsamt tydligt att det inte finns något solklart ont eller gott i krig,och att även om kriget tar slut så är lidandet långt ifrån över.

    

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.