Staden av Camilla Sten

Jag tänker inte inleda den här recensionen med att skriva att jag inte läser skräck, vilket jag gjort flertalet gånger tidigare. Det är bara att inse faktum: jag läser skräck. På Bokmässan så lyssnade jag på ett seminarium med titeln ”Att leka med spänningsgenren” där bland annat Camilla Sten och Mats Strandberg deltog. Sten framhöll att många säger att skräck inte är en stil för dem, men samma personer gärna ser på Stranger things. Strandberg jämför detta påstående med alla som hävdar att de inte läser fantasy, men älskar Game of Thrones.

Onekligen känner jag igen mig i de här beskrivningarna, men jag ser snarare min mer frisinnade streamingsmak som en trigger till att även börja läsa dessa genrer. Eller ja, fantasy är månne fortfarande inte min kopp te, men till skräcken har jag hittat.

Under detta seminarium diskuterades gränslandet mellan spännings- och skräcklitteratur. Var går gränsen? Måste det finnas en gräns? Jag blev där och då väldigt nyfiken på Camilla Stens Staden och tänker nu i retroperspektiv att den romanen är ett lysande exempel på när genrer möts och blandas. Staden är både en rysare, en skräckroman och samtidigt är det ett mysterium som ska lösas och således något av en deckarroman.

Alice är en dokumentärfilmare som vill söka sanningen bakom mysteriet då hela befolkningen – 900 personer – försvann spårlöst på 1950-talet i Silvertjärn. Den lilla gruvstaden Silvertjärn ligger otillgängligt gömd och övergiven och få har varit där sedan det stora försvinnandet. Tanken är att Alice och hennes team ska spendera fem dagar i Silvertjärn och samla material till dokumentärfilmen. Vi förstår också ganska snart att Alice har anknytning till staden då hennes mormor en gång bodde där.

Det är något med hela sceneriet som lockar och som bygger den rysliga spänningen i romanen. Övergivna platser, hus och hela städer triggar fantasin och jag kan med stor fascination bygga hela världar utifrån ett foto. Det finns flertalet konton att följa på Instagram om man som jag fängslas av detta. Vilka var det som bodde där? Varför övergavs stället? Och inte minst: finns det någon som har bosatt sig där i efterhand? Samma tankar väcks i Stens Staden.

I samma stund som teamet rullar in på torget så inträder känslan av klaustrofobi och obehag. Det är något spöklikt med alla tomma hus, söndriga fönster, naturen som tagit över staden och tystnaden – tystnaden som är så påtaglig. Men vad är det som sker i mörkret? Kommer staden till liv eller spelar författaren bara oss ett spratt?

Parallellt med Alice historia i nutid får vi följa Elsas i dåtid. Elsa bodde i staden innan och under försvinnandet. Sakta smyger sig sanningen på dig och du får sakta men säkert svar på dina frågor. Du får också ta del av vardagslivet i en liten stad på femtiotalet och hur beroende hela staden är av gruvan. Vad händer ett brukssamhälle när den stora (i vissa fall enda) inkomstkällan – i detta fall gruvan – stängs? Camilla Sten lyckas verkligen väva ihop de båda historierna till en helhet och det är en ryslig historia som kommer till liv.

Staden har ett högt tempo, korta kapitel och är filmisk i sitt berättande och således blir boken stört omöjlig att lägga ifrån sig. Du bara måste veta. Vad väntar dig i Silvertjärn?

Titel: Staden
Författare: Camilla Sten
Bokomslag: Miroslav Sokcic
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019
Författarporträtt: Kajsa Göransson