av 
Jag skrev en gång ett inlägg här på Kulturkollo om alla sorters pappor som finns här i världen. Och nu när vi har familjer och relationer under lupp här på kollot så vill jag återknyta lite till de där papporna, till det där myllret av olika pappor. Men nu gör jag det genom de barnfilmer jag själv älskat och älskar och fortfarande ser om då och då:
Mofasa
Simbas pappa Mofasa i Lejonkungen – den där fantastiske pappan som kan allt. Men som dör. Och det är utan konkurrens den sorgligaste filmscen jag vet – jag gråter varje gång (och ja, jag har sett den många gånger).
Maurice
Belles pappa i Skönheten och odjuret – finurlige och förvirrade uppfinnarpappan som uppfinner grejer som funkar ibland (men till vad?) och exploderar för det mesta.
Melker
Melker Melkersson, en Maurice på ”riktigt”, som i Vi på Saltkråkan uppfinner metoder för att torka disk och annat som väl inte lyckas så bra, som behöver Malin lika mycket som Maurice behöver Belle, som inte har rätta knycket för att få igång en utombordsmotor – men som lär sina barn (och mig) att se det underbara i världen. Och att matbordet ska lyftas med ett ”grrrrr-bom!” innan man äter maten.
Zeus
Herkules gudomlige fader, som är pappan som verkligen kan allt men som ändå är ett typiskt exempel på frånvarande förälder och behöver en hel film på sig att öppet erkänna sin son.
Efraim Långstrump
Ett annat exempel på frånvarande förälder. Jo, men jag seglar väl iväg lite ut på världens hav, här har du lite pengar och så kan du kanske komma och hälsa på mig lite nångång om du har lust?
Mattis
Ronjas pappa i Ronja Rövardotter. En hyfsat känslostyrd herre, kan vi väl säga. Är han arg ska alla vara arga (och gärna på samma sak som honom), är han glad ska alla vara glada. Och är han på dåligt humör, så blir livet i Mattisborgen rätt trist. Länge.
Anton
Emils pappa. Om vi nu är inne på ilskeutbrott. Alltså – det tog många år innan min son hade någon som helst lust att kolla på Emil i Lönneberga-filmerna pga den där arge och skrikande pappan som är med där.
Marlin
Nemos pappa i Hitta Nemo måste vara den närvarande och mycket ansvarsfulle föräldern. Tusen förmaningar till sonen inför första skoldagen – ändå försvinner ungen! Och inte någon liten bit heller! Men Marlin ger sig inte. Han simmar, och simmar och letar, och letar.
Konungen
Ja, för vad heter han egentligen, Mios pappa? Alltid beskriver han honom som ”min fader konungen”, och han är allt det där bästa pappan i världen är. Klok, snäll, gillar att gå och fiska, sätter märken på väggen som mäter hur långt barnet har vuxit, bor i ett slott, gillar att höra barn som väsnas och skrattar. Den drömda idealpappan.
Bob Parr
Pappan i Superhjältarna, Mr Incredible. Han, som jobbar på försäkringsbolag och drömmer tillbaka om sin ungdom då han var såååå vältränad och oövervinnerlig, och så klart han fortfarande skulle kunna vara det – om han bara hade lite tid att gå till gymmet, tid att förverkliga sig själv?
Bild: (återanvänd från förra pappainlägget pga jag älskar den) dad and son av Gill (CC BY-NC-ND 2.0)
