För länge sedan – den förflutna verkligheten

helena-top

Det är dags att gå in i en ny temaperiod. Vi har under de senaste veckorna fördjupat oss i relationer och vad som kan hända i spänningsfältet mellan människor. Nu ska vi i stället blicka bakåt, men så klart kommer även detta handlar om relationer. Vi är några i kollot som är extra intresserade av historia, men det är kanske inte alla av oss som läser historiska skildringar. Eller gör det med sådan vördnad som Helena gör. Helenas läsning och omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda är en näst intill religiös upplevelse.

historia (latin, av grekiska historiʹa ’vetande’, ’kunskap’, ’forskning’, ’berättelse’, till hiʹstōr ’kunnig’)dels den förflutna verkligheten, dels beskrivningen och utforskningen av denna verklighet. Säreget för historia är att den verklighet som skall utforskas inte direkt kan iakttas eller nås genom experiment utan måste utforskas genom de spår människor i det förgångna lämnat efter sig. (Källa: ne.se)

Det som gör att jag många gånger fastnar lite extra för historiska romaner – helt eller delvis “based on a true story” – är att läsningen kan växa till så mycket mer. Om jag fastnar riktigt rejält i den berättande historien finner jag mig själv sökandes efter mer information. Jag vill veta mer. Jag behöver veta mer. Jag kan inte riktigt släppa taget. Och visst är det så att mina texter om böckerna blir fördjupande och månne mer intressanta att läsa. Så med det sagt kan vi konstatera att emellanåt kan läsningen bli som allra bäst efteråt, när jag har fördjupat mig i verklighetens historia och hela boken får ett nytt liv och blir på så sätt oförglömlig. Jag ska ge er några exempel.

Emma Clines Flickorna är en sådan bok. Bakgrundshistorien är lika känd och skrämmande. Det handlar om Charles Manson och hans ”familj”, hans flickor, hans sekt och det som kommer att leda fram till det s.k. Tate-LaBianca-morden (då bl a den gravida skådespelaren Sharon Tate som var gift med regissören Roman Polanski mördades).

Termen picture bride (postoderbrudar) härrör från 1920-talets USA då arbetsinvandringen från Japan och Korea var tämligen stor. Det var främst män som emigrerade och som sedan via någon form av mäklarfirma kunde välja brudar (genom att urvalsmetoden: fotografier) från sina respektive hemländer. Den som introducerade mig till denna del av historien var Julie Otsuka i romanen Vi kom över havet.

Johanna Holmstöm fick mig att fördjupa mig i Själö hospitals – Finlands första mentalsjukhus – historia. Det uppfördes 1622 och var då ett sjukhus för spetälskesjuka, men redan då fanns där ett avskilt dårhus. I slutet av 1700-talet försvann den sista spetälskesjuke och Själö hospital blev ett sjukhus för mentalt sjuka. I slutet av 1800-talet flyttades alla män från Själö och sjukhuset blev enkom ägnat kvinnliga patienter. I Holmstöms Själarnas ö får vi läsa om några av alla de kvinnor som bodde där:  “De lama, de lytta, de oligofrena, de epileptiska, de blinda, de döva, de monomana, de stumma, de morbida, melankolikerna och neurastenikerna.
Imbecillitas. Idioti. Dementia praecox.”

Avslutningsvis vill jag också lyfta Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om medellösa familjer som under tidigt 1900-tal bodde på Mississippi i sina husbåtar och som tvingades i ständig rörelse för att inte bli bortkörda. Samhället betraktade dessa människor som mindre önskvärda och jag drar inte helt osökt trådar till hur vi i Sverige behandlade dem som vi då kallade tattare (resandefolk, romer) och hur vi tvingade dem till tvångssterilisering och omhändertog deras barn. Rill, Queenie och Briny och resten av familjen Foss är sprungna ur författarens fantasi, men barnhemmet och den hemska ökända skandalen som du kommer att bli varse i boken är sann. Georgia Tann, som var föreståndare för Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society), kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet.

För övrigt är fotot som är utvald bild till detta inlägg kopplat till just Lisa Wingate. När Wingate såg detta foto började personerna och historien i Innan ni tog oss få liv. “From this photo, Rill and her five siblings sprang magically to life. They arrived with names and ages and personalities. Four girls and a boy—Rill, Camellia, Lark, Fern, and Gabion. Little stairsteps of twelve, ten, seven, four, and two years old, free-floating down the wide, muddy river, their lives controlled only by water, and wind, and seasons.” Visst är det spännande!

Nu är det dags för Kulturkollo att fokuserar extra på den förflutna verkligheten – den som var för länge sedan. Välkommen in till vårt nya tema – för länge sedan! 

2 comments Add yours

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.