Anastasia Romanova

I lördags lyssnade jag på Vetenskapsradion Historia i P1. Programmet handlade till största delen om Anastasia Romanova och den kvinna som i februari för 100 år sedan och hittades i Berlin. Det var med anledning av ”100-årsjubileet” som man gjorde programmet och man intervjuade Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet.

Anastasia föddes 1901 och enligt rådande historieskrivning dog hon 1918 när hela tsarfamiljen mördades. Enligt Klas-Göran Karlsson delades familjen upp och begravdes i två olika gravar och det är bla det som gett upphov till osäkerheten och mytbildningen kring Anastasias eventuella överlevnad. Det i kombination med ett önsketänkande från mångas sida. 1920 hittades så den kvinna som kallades Anna Anderson och som hade tappat minnet och hamnade på mentalsjukhus. Hon hade många likheter med Anastasia och hävdade så småningom att hon var den överlevande tsardottern. Modern teknik har dock kunnat visa på att hon var en försvunnen polsk fabriksarbeterska, men hon fick ju helt klart ett annat liv som den förlorade tsarprinsessan än som fabriksarbetare i Polen. Anna Anderson dog 1984 och fick själv aldrig uppleva den definitiva bevisningen emot henne.

Senare har man också hittat och kunat identifiera tsarfamiljens gravar och det är bara drygt 10 år sedan man med hjälp av dna-testning säger sig ha kunnat identifiera även Anastasias kvarlevor. Det är alltså helt säkert att hon dog med resten av sin familj och inte överlevde och bosatte sig i Tyskland.

Programmet var intressant av många anledningar. Under tiden jag lyssnade så googlade jag en del på mobilen och fick flera träffar på Anna Anderson som inte avfärdade henne som Anastasia, tvärt om. En övning i källkritik alltså. Karlsson berättade också att man än idag ger ut flera böcker om året, bara i Ryssland, om Anastasia och Tsarfamiljen. Det är en historia som fascinerar, om och om igen.

Själv kommer jag naturligtvis att tänka på filmen med Ingrid Bergman från 1956. 50-talet älskade att fläska på med färg, juveler och klänningar så historien om Tsarfamiljen erbjöd ju verkligen material så det räckte.

Min andra association är den udda tecknade musikalfilmen Anastasia från 1997. Många trodde att det var en Disneyfilm men var i själva verket producerad av 20th Century Fox. Här reduceras hela ryska revolutionen till en bihändelse men så är det ju en barnfilm också.

När jag söker vidare efter litteratur hittar jag två intressanta titlar som jag funderar på. Bl a Simon Sebag-Montefiores ”Romanov” om ättens 300-åriga styre. Utgiven på Norstedt 2017. Den andra är en självbiografi av Olga Romanoff, barnbarn till systern till Nikolaj II. Då det är en självbiografi ska man naturligtvis ta texten med en nypa salt och se den för vad den är. Boken heter i alla fall Prinsessan Romanoff. Har ni fler tips? Vad tänker ni på när ni hör talas om Tsarfamiljen och Anastasias öde? Rasputin kanske? Skriv gärna en kommentar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.