Kategorier
Kulturkoll

Vardagslunk

Lotta

Det är många som upplever en helt annan vardag än för en månad sedan. För min del rullar det mesta på som vanligt, än så länge. Jag jobbar ibland hemifrån, men oftast åker jag in till  kontoret som är lugnt och tyst (och virusfritt) med bara en handfull kollegor. Resten jobbar hemma.

Jag får mer gjort, har bättre skrivbord, flera skärmar, och glass i frysen. Hemmet lockar visserligen med en söt hund, men också med hemmavarande tonåringar som äter upp all eventuell glass som skulle kunna finnas.

Så check på jobbet. Den delen flyter på som förut, inga större störningar, inga kundtapp eller permitteringar, business as usual. Bra det.

Men efter jobbet då? Läsningen och tv-tittandet är fortsatt i virus mode. Är det inte presskonferenser, virusdebatter eller konspirationsteorier så är det nästan inte intressant. Skriva ett blogginlägg? Har noll inspiration.

Jag har inget fokus på något annat än virus. Det funkar inte att läsa böcker – förutom Hanne Vibeke Holsts Som pesten som jag  just nu läser och inte kan slita mig ifrån. Så om jag nu inte kan bryta virusvågen så får jag väl surfa vidare på den. Omfamna den. Grotta ner mig tills allt är över.

Så ge mig gärna era bästa tips på virusläsning eller virusfilmer!

Kategorier
Kulturkoll

Vardagen som statlig köksbordstjänsteman

linje-ulrica

Sedan ett drygt år tillbaka arbetar jag som talboksspecialist på Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, som nyligen omlokaliserat från Stockholm till Malmö. Precis när vi efter ett år av pendlande hade fått flytta in i våra nya lokaler och laddade för en storslagen invigningsfest med kulturministern som gäst, fick alla planer ändras på grund av ett elakt virus.

Jag brukar inte skriva så mycket om mitt arbete här på bloggen, men tänkte göra ett undantag nu och berätta lite om hur vardagen på myndigheten kan te sig för tillfället när verksamheten i stor del bedrivs från olika köksbord och hemmakontor, men också för de människor som använder de produkter och tjänster som vi arbetar med.

“Min” myndighet tillhör kanske inte den mest samhällskritiska verksamheten, men i uppdraget ingår att göra litteratur och samhällsinformation tillgänglig för personer med olika typer av läs- eller funktionsnedsättning, och det vi gör är till stor hjälp för många personer runt om i landet.

Under myndighetens paraply ligger till exempel nyhetstidningen 8sidor. Det är en tidning som är specialiserad på lättlästa nyheter och många i tidningens målgrupp har den som sin enda nyhetskälla. Det har verkligen blivit tydligt i dessa oroliga tider och antalet besök på tidningens webbsida är rekordhöga och inte minst den sida som på ett tydligt sätt med ett enkelt språk svarar på frågor om Corona-viruset. Redaktionen är den enda del av myndigheten som fortfarande finns i Stockholm och just nu är vi extra måna om kollegorna där.
Att se till att dagstidningar omvandlas från papperstidning till taltidning är ett annat viktigt uppdrag, där andra kollegor arbetar hårt med att hålla ställningarna. Än så länge är de flesta medarbetare friska och jobbar på hemifrån, men vi måste parallellt arbeta med kunskapsöverföring på distans så att det finns fler av oss som kan samma arbetsuppgift om sjukdom drabbar.

Runt om i landet finns också en grupp fantastiska läsombud som arbetar med lässtöd som en del av sitt vanliga arbete inom LSS- och äldreomsorg, och frivilliga högläsare som besöker äldreboenden, dagverksamheter och privatpersoner. Den här verksamheten har av naturliga skäl fått stå tillbaka en hel del eftersom flera av de som vanligtvis tar del av verksamheten tillhör riskgruppen, men vi har förstått att det är många som saknar just den här aktiviteten och som känner sig ännu lite mer isolerade just nu.

Talböckerna jag arbetar med används till största delen av studenter som behöver sin kurslitteratur inläst för att kunna tillgodogöra sig sin utbildning. Troligen kan vi få fler inläsningsförslag när ännu mer utbildning sker på distans. De som vi anlitar som inläsare är en väldigt viktigt kugge i det maskineriet som ni förstår, och för tillfället befinner sig alla våra talboksleverantörer och deras inläsare i Stockholm – som ju är ett av de mest drabbade områdena. Och visst påverkar den här märkliga vardagen våra inläsare. Vårvintern och vabruari är inte snälla i vanliga fall. En vanlig förkylning är nog så besvärligt för den som har sin röst som arbetsredskap och ett virus som ger hosta gör inte saken lättare. Men vi har fantastiska samarbetspartners och väldigt förstående användare som gör uppdraget lättare.

Det finns många fler verksamheter som arbetar med t.ex. punktskrift, taktila material samt utbildning och information som alla är värda att nämnas, men det här börjar nästan likna ett sponsorinlägg för tillgängliga medier. Men jag är väldigt uppfylld av uppdraget och stolt över mina kollegor som både har användarnas bästa för ögonen och som ställer upp för sina arbetskamrater på alla möjliga sätt. Krisplaner och beredskapsdokument i all ära, men det är ändå stödet från kollegor och ledning som känns tryggast.

Jag inser också hur otroligt förmånligt det är att ha ett arbete som till stora delar kan skötas nästan lika bra på distans och som också ge mig möjlighet att vara hemma med mina barn om det skulle behövas. Jag må sakna mina kollegor, svära över att det buggar med Teams-uppkopplingen och muttra lite över att köksbordet inte är det bekvämaste arbetsplatsen – men det är när allt kommer omkring lyxproblem just nu.

Bild: pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Att längta efter trängsel och tysta människor

carolina-top

Helena skrev i måndags om hur hon älskar och längtar efter de vanliga vardagarnas rutiner och allmänna förutsägbarhet. Åh, vad jag kan instämma i denna längtan och detta älsk! För, nä, det är inte tjolahoppsan när telefonens alarmfunktion sätter igång med sitt hetsiga kvittrande (ja, jag har någon signal där som låter som en Aggressiv Pilfink fast den nog kallas något helt annat) 05.30 varje vardag och jag aldrig har vett att gå lägga mig i tid om kvällarna. Men – att kunna skriva in saker i kalendern så att de faktiskt ska hända?! Kunna se fram emot inbokade roliga aktiviteter? Förutsägbarheten? Den saknar jag nu i coronatider när temat annars är det ständiga Inställt.

Något annat jag saknar är min pendlingsläsning, min egentid i vardagen. Jag jobbar ju fortfarande ”på plats” så att säga (och kommer göra det så länge skolorna är igång eftersom det är med dem jag jobbar) men mina vardagars normalt så trygga och underbara tysta kupé på pågatågen känns liksom inte så där himla trygg och underbar just nu och jag undviker den helst.

Men normalt, alltså. En halvtimme på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen sjunker jag ner tätt intill andra människor som är som jag, och så plockar jag upp min bok, och så läser jag. Att de andra ”är som jag” baserar jag vetenskapligt på att de precis om jag tycker det är helt OK att sitta tätt intill andra människor i en smockfull kupé när det finns rätt gott om platser i övriga vagnen – bara för att de, som jag, har behov av icke-prat den här stunden. Och de flesta av dessa tysthetstörstande personer läser, eller kollar på film/nyheter/prylar på telefoner/I-pads eller så pular de med någon dator, eller sover. (det är ett tidigt tåg) Och det är så välsignat tyst. Älskar det.

Själv har jag förbjudit mig telefonen den här stunden – det är boken eller läsplattan som gäller. Och ofta passar jag på att läsa barn-ungdomsböcker som pendlingsläsning eftersom de ofta går fort att läsa och jag hinner med en bok på en eller ett par tågresor. Jag skulle tro att de andra känner igen mig som ”hon med barnböckerna”. Och det är helt OK, jag är nöjd med att vara den personen.

Så hur mycket snabbare det än går att köra bil till jobbet (för det gör det absolut) och hur mycket jag än kan lyssna på ljudbok i bilen – så längtar jag till min trånga, tysta kupé på pågatågen där jag kan försjunka i mina böcker och helt strunta i hetsiga bilister, rådjur med stor längtan efter att hoppa upp på E65:an eller om solen lyser så jag får den rätt i ögonen hela vägen till jobbet . Vardag, kom åter!

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helg men så mycket vardag ändå

helena-top

Annars då? Det må vara helg, men här hemma råder okry vardag. Undertecknad hasar runt i sliten nattsärk och fokuserar huvuddelen av den vakna tiden till att fundera på vad som är vad: corona eller pollenallergi (eller kanske allt på en och samma gång?).

Igår kväll började jag för övrigt att läsa Historieläraren av Matt Haig och jag fastande direkt. Den handlar om Tom Hazard som till ytan sett ser ut som vilken fyrtioåring som helst, men han bär på en hemlighet; han föddes den 3 mars 1581 har således levt drygt 400 år. Igår började jag dessutom att lyssna på Christina Lindströms Hälsningar från havets botten, som handlar om Fille som – när han börjar gymnasiet – återser sitt livs första kärlek: Hanna.

Dagen dessförinnan läste jag ut en bok som jag verkligen – verkligen – vill rekommendera eländesläsare. I Basquiats änka berättar Jennifer Clement om konstnärsvärlden i 80-talets New York och om Suzanne Mallouk och Jean-Michel Basquiats söndriga kärlek till varandra och till drogerna. Clement var själv en del av denna värld vilket gör att berättelsen verkligen känns autentisk och den vackert skrivna texten hamnar någonstans mellan dagboksanteckningar och reportage samt prosa och poesi. Har jag månne en ny favoritförfattare? Jag drabbades hårt av både En bön för de stulna och Gun love.

Och eftersom jag hamnade i boktipseri här vill jag också rekommendera boken jag lyssnade på dessförinnan: Queenie av Candice Carty-Williams. Med en humoristisk fingertoppskänsla får du lära känna Queenie vars liv går sönder – bokstavligen – och hon med. Den handlar om psykisk ohälsa, om att tappa bort sig själv i alla kriser som tycks stapla sig på hög och om livet däremellan.

Annars har jag umgåtts en hel del med Octavia Spencer under veckan som gått – inledningsvis i Self Made: Inspired by the Life of Madam C.J. Walker och nu senast i Truth Be Told.

Annars då?

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo läser Memorys bok

linje-kulturkollo 

 

Vi har nu bestämt vår nästa cirkelbok i Kulturkollo läser och valet föll på Memorys bok av Petina Gappah som utspelar sig i ett fängelse i Zimbabwe där huvudpersonen Memory väntar på sin avrättning. Under sin tid i fängelset skriver hon om händelserna som leder fram till att hon fängslas anklagad på mordet på en vit man.

Att läsa är att resa och Petina Gappah tar oss med på en resa till ett land som i alla fall inte jag besökt. Ändå känns det som att jag är där, precis bredvid Memory och jag känner hennes utsatthet. Memory är nämligen albino och därmed hör hon inte till någonstans. Hon är inte svart, men inte heller vit utan bara annorlunda och för många väldigt skrämmande.

Klicka här för att komma till Facebook-gruppen Kulturkollo läser där vårt samtal inleds 15 april. Det vore roligt om många ville delta!

 

 

 

Foto: Therese Alice Sanne

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 13 2020

Det är en annorlunda vår vi har och många sitter i karantän. Det kan ju såklart innebära mer lästid och tid för reflektion. Om det märks på våra bloggar kan ni se om ni följer länkarna nedan.

 

Arlo Finch i Eldsdalen av John August (Carolina)

Bara ett litet mord av Carin Hjulström (Anna)

Bokhunden Edgar blir hjälte av Ingrid Jönsson (Ulrica)

Det sextonde året av Kim Liggett (Helena)

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell (Anna)

Fartygets ögon av Roy Jacobsen (Anna)

Kallocain av Karin Boye (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

Väldigt mycket vardag

Samtidigt som jag skriver det här har mina barn extra skärmtid och klättrar ändå runt på mig och ber om hjälp. Att sitta i karantän innebär visserligen mycket tid med familjen men NOLL tid för annat. Jag har haft ont i halsen i två veckor och börjar oroa mig för vad de ska tänka på jobbet egentligen. För även om det i sociala medier kan verka som att alla sitter isolerade på balar av toapapper så är det fortfarande en majoritet som är på jobbet i mitt fall i alla fall.

För att lätta upp stämningen fylls mitt flöde av humor, memes och överlevnadsstrategier. Jag har samlat några av de roligare.

Bildresultat för corona meme "how do you wish to pay"

Den här toalettpappersgalenskapen alltså. Importvaror som kaffe och choklad kan jag förstå, men toapapper??

Bildresultat för corona meme "how do you wish to pay"

Alltså, jag förstår att alla ni extroverta har problem. JAG tänker dock att hade jag bott själv hade ju detta varit drömmen, haha. Läsa, se på Netflix och götta runt i pyjamas.

Och apropå pyjamas:

Bildresultat för corona meme outfit

Och detta att folk som är sjuka plötsligt inte alls verkar reagera som vanligt.

Bildresultat för corona meme

Och den fullkomligt briljanta Hitler-versionen:

Detta är så mycket svart humor mitt i isoleringen.

Hur har ni det själva? Distansundervisning? Isolering? Jobb som “vanligt”.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Lyrikkoll

Alla dessa dagar borde vara våffeldagar!

 

“Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att de var livet.”

De raderna ur dikten Förlusten av Stig Johansson känns väldigt aktuella. När vi som både individer och kollektiv utmanas med en pandemi som kräver extra stort mått av anpassningsförmåga och flexibilitet, när morgondagen är oviss och många nu sitter i karantän, då tycker jag att vi ska försöka göra varje dag så trevlig som det bara går. Att upprätthålla traditioner (eller skapa nya) och fira alla högtider som vi kan komma på låter som en bra idé!

Varför inte ställa till med våffelfest?

Min kommer att bli i ensamhet men kanske har ni möjlighet att festa tillsammans med någon? Leta nu i era skafferier, visst står där ett bortglömt paket med mix? En syltburk står där nog också. Sätt igång järnet och grädda och samtidigt kanske ni vill lyssna på en riktigt bra ljudbok. Ljudböcker är bra motvikt till nyhetsrapporteringen på radion. Jag har just avslutat serien om Ingrid (De osynliga, Vitt hav, Fartygets öga) av Roy Jacobsen i inläsning av Jonas Kruse. Så fin lyssning.

Har ni barn eller barnbarn som behöver få en bra bok till livs så länkar jag här till Våffelhjärtat i Barnradions version, Maria Parr har skrivit boken och Ulla Skoog läser.

Och hörni, vi har fina, festliga dagar framför oss. Låt oss fira Skojaredagen den 1 april,  Morotens dag den 4 april och Pingisens dag den 6 april. Till att börja med!

Kategorier
Kulturkoll

Få tiden att gå med tv-serier

Linda
Egentligen borde jag självklart tipsa om böcker, men sanningen är att orken inte finns just nu. Som gymnasielärare har jag just ställt om från “vanlig” undervisning till undervisning via digitala kanaler. Jag träffar mina elever via Google Meet, delar uppgifter med dem i Classroom, ställer frågor för att kontrollera att de gjort det de ska, kämpar med att planera om allt jag tänkt göra om jag haft eleverna i mitt klassrum och mest av allt saknar jag dem massor. Som lärare är eleverna det som gör jobbet och det har aldrig varit tydligare än nu.

När jag landar i soffan efter en lång dag är det inte böcker som gäller, utan tv-serier. Familjen O håller just nu på att se How I met your mother, som finns på Netflix och som vi bara sett enstaka avsnitt av tidigare. Vi gillar skarpt, men undrar lite hur de ska fylla 9 säsonger. Hittills har vi sett tio avsnitt och har nästan 200 kvar. Faktiskt börjar jag till och med gilla Neil Patrick Harris lite, trots att hans rollfigur Barney är rätt påfrestande. Tre av oss ser också sista säsongen av klassikern Vänner, men lillebror O kunde inte hålla sig och har redan sett färdigt serien.

Här kommer fler serier som jag tycker att ni ska se om ni inte redan gjort det:

This is Us är en helt fantastisk serie som fungerar som ett pussel. Vi får lära känna Jack och Rebecca som träffas och får tre barn. Samtidigt får vi följa barnen i vuxen ålder och långsamt, långsamt bildas någon slags helhet. Mycket har berättats, men det finns ändå massor kvar. Serien finns på Amazon Prime.

La Casa de Papel är ruskigt bra, spansk spänning med extra allt. Tre säsonger finns hittills och den fjärde kommer i början av april på Netflix. Vi får följa en grupp rånare med namn efter städer som leds av den intelligenta, men väldigt annorlunda El Profesor. Mycket sevärd.

I första säsongen av Liar träffar läraren Laura (spelad av Joanne Froggatt) den charmige Andrew (Ioan Gruffud) som jobbar med hennes syster och dessutom är förälder till en av hennes elever. Efter dejten anmäler Laura Andrew för våldtäkt och ord står mot ord. Just nu läggs andra säsongen it på HBO och jag ser verkligen fram emot att se den.

Vill du hellre se något charmigt och trevligt vill jag tipsa om tv-serien Four weddings and a funeral som finns på Viaplay och är väldigt löst baserad på filmen med samma namn. Väldigt, väldigt löst. Trevlig är det oavsett och innehåller såväl en begravning som flera bröllop. Jag hoppas på en andra säsong.

På Viaplay finns också serien Älska mig skapad av Josephine Bornebusch. Första säsongen innehåller många starka känslor och jag är glad över att det blir en andra. I centrum står läkaren Clara, spelad av seriens skapare, som försöker hitta någon att älska. Riktigt fin serie helt klart.

 

Vad tittar du på så här i corona-tider?

 

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Bestäm bok till Kulturkollo läser

linje-kulturkollo 

 

När många med säkerhet har ett mindre socialt liv än vanligt passar det bra med en ny bokcirkel. Den här gången får ni vara med och välja mellan tre olika förslag.

Kallocain av Karin Boye från 1940 är en klassisk dagboksroman där huvudpersonen Leo Kall skriver om livet som kemist i Kemistaden 4, en del av Världsstaten.

Memorys bok av Petina Gappah är också det en dagboksroman, men den som skriver är den unga albinoflickan Memory som sitter fängslad i ett kvinnofängelse i Zimbabwe i väntan på avrättning.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är en roman för unga vuxna där vi får följa Violet och Finch som träffas första gången uppe på ett tak. Boken har just släppts som film på Netflix och vi planerar en bok-och-film-cirkel.

Vill du vara med och påverka? Gå med i facebookgruppen Kulturkollo läser och gör ditt val.

 

Bild från kaboompics