Vardagen som statlig köksbordstjänsteman

Sedan ett drygt år tillbaka arbetar jag som talboksspecialist på Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, som nyligen omlokaliserat från Stockholm till Malmö. Precis när vi efter ett år av pendlande hade fått flytta in i våra nya lokaler och laddade för en storslagen invigningsfest med kulturministern som gäst, fick alla planer ändras på grund av ett elakt virus.

Jag brukar inte skriva så mycket om mitt arbete här på bloggen, men tänkte göra ett undantag nu och berätta lite om hur vardagen på myndigheten kan te sig för tillfället när verksamheten i stor del bedrivs från olika köksbord och hemmakontor, men också för de människor som använder de produkter och tjänster som vi arbetar med.

”Min” myndighet tillhör kanske inte den mest samhällskritiska verksamheten, men i uppdraget ingår att göra litteratur och samhällsinformation tillgänglig för personer med olika typer av läs- eller funktionsnedsättning, och det vi gör är till stor hjälp för många personer runt om i landet.

Under myndighetens paraply ligger till exempel nyhetstidningen 8sidor. Det är en tidning som är specialiserad på lättlästa nyheter och många i tidningens målgrupp har den som sin enda nyhetskälla. Det har verkligen blivit tydligt i dessa oroliga tider och antalet besök på tidningens webbsida är rekordhöga och inte minst den sida som på ett tydligt sätt med ett enkelt språk svarar på frågor om Corona-viruset. Redaktionen är den enda del av myndigheten som fortfarande finns i Stockholm och just nu är vi extra måna om kollegorna där.
Att se till att dagstidningar omvandlas från papperstidning till taltidning är ett annat viktigt uppdrag, där andra kollegor arbetar hårt med att hålla ställningarna. Än så länge är de flesta medarbetare friska och jobbar på hemifrån, men vi måste parallellt arbeta med kunskapsöverföring på distans så att det finns fler av oss som kan samma arbetsuppgift om sjukdom drabbar.

Runt om i landet finns också en grupp fantastiska läsombud som arbetar med lässtöd som en del av sitt vanliga arbete inom LSS- och äldreomsorg, och frivilliga högläsare som besöker äldreboenden, dagverksamheter och privatpersoner. Den här verksamheten har av naturliga skäl fått stå tillbaka en hel del eftersom flera av de som vanligtvis tar del av verksamheten tillhör riskgruppen, men vi har förstått att det är många som saknar just den här aktiviteten och som känner sig ännu lite mer isolerade just nu.

Talböckerna jag arbetar med används till största delen av studenter som behöver sin kurslitteratur inläst för att kunna tillgodogöra sig sin utbildning. Troligen kan vi få fler inläsningsförslag när ännu mer utbildning sker på distans. De som vi anlitar som inläsare är en väldigt viktigt kugge i det maskineriet som ni förstår, och för tillfället befinner sig alla våra talboksleverantörer och deras inläsare i Stockholm – som ju är ett av de mest drabbade områdena. Och visst påverkar den här märkliga vardagen våra inläsare. Vårvintern och vabruari är inte snälla i vanliga fall. En vanlig förkylning är nog så besvärligt för den som har sin röst som arbetsredskap och ett virus som ger hosta gör inte saken lättare. Men vi har fantastiska samarbetspartners och väldigt förstående användare som gör uppdraget lättare.

Det finns många fler verksamheter som arbetar med t.ex. punktskrift, taktila material samt utbildning och information som alla är värda att nämnas, men det här börjar nästan likna ett sponsorinlägg för tillgängliga medier. Men jag är väldigt uppfylld av uppdraget och stolt över mina kollegor som både har användarnas bästa för ögonen och som ställer upp för sina arbetskamrater på alla möjliga sätt. Krisplaner och beredskapsdokument i all ära, men det är ändå stödet från kollegor och ledning som känns tryggast.

Jag inser också hur otroligt förmånligt det är att ha ett arbete som till stora delar kan skötas nästan lika bra på distans och som också ge mig möjlighet att vara hemma med mina barn om det skulle behövas. Jag må sakna mina kollegor, svära över att det buggar med Teams-uppkopplingen och muttra lite över att köksbordet inte är det bekvämaste arbetsplatsen – men det är när allt kommer omkring lyxproblem just nu.

Bild: pexels.com