Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Oh to be in Italy

Jag har alltid förordat att resa i soffan men nu känns det ju än mer aktuellt. Alla fysiska resor jag har gjort har föregåtts av ett intensivt kulturellt resande för att ladda och jag måste säga att den typen av resande nu fyller ännu fler syften. Inte bara för att vi inte KAN/BÖR/FÅR resa rent fysiskt utanför att det även utgör en utmärkt verklighetsflykt och ett sätt att ta till sig världen även om vi är isolerade hemma.

Jag har alltid haft lättare för att glömma världen runt omkring när jag ser på film/TV än när jag läser även om litteraturen har den fördelen att den är med mig längre tid än två timmar. Jag vet inte hur många gånger jag rest till Italien via skärmen t ex. Kanske för att man liksom får vyerna på köpet på ett annat sätt. Jag har älskat Piazza della Signoria i ”Ett rum med utsikt” och utsikten över kullarna i ”Te med Mussolini”. Jag har strukit längs bakgator i Rom i Augustilunch i rom osv. Det smärtar mig att se bilder från dagens Italien, hur folktomt det är överallt.

Litterärt har jag rest med såväl Ferrante som Avallone och ser fram emot att läsa ”Där livet är fullkomligt” i sommar när jag misstänker att den kommer i pocket. När det gäller Florens och däromkring har jag även upptäckt att den brittiska författaren Christobel Kent skrivit en hel del bra böcker där jag har några kvar att ta mig an. Jag är ständigt ute efter nya Florenstips, nu mer än någonsin. Vi hade lösa planer på att åka i år igen då det är fem år sedan sist, men nu får jag istället resa i litteraturen. Bra det också.

Kategorier
Romankoll

Litterära långresor

helena-top

I dagar som dessa företar vi mycket få och bara en viss sorts resor. Jag tillhör inte de som sörjer de fysiska resorna så väldigt mycket eftersom jag som konstaterats tidigare tycker rätt illa om att resa i köttet. Men den formen av resor som vi aldrig kan hindras från och som nu kanske är viktigare än någonsin, de i fiktionens och vår inre värld har jag alltid gillat. Såklart.

Förra sommaren reste jag på det sättet till det antika Grekland. Jag besökte Kirke på hennes ö och bekantade mig med Odysseus både där och via Briseis berättelser om honom i Silence of the girls av Pat Barker (precis utkommen på svenska med titeln Flickornas tystnad). Jag fick också hela berättelsen återberättad för mig av en lärare under ett annat krig, via Theodor Kallifatides.

Resan till Grekland var magnifik och jag planerar ett kortare återbesök snart i form av Madeline Millers The song of Achilles och A thousand ships av Natalie Haynes, men vart bär min nästa långresa? Jag leker med tanken på att bege mig till Ryssland med Alexander Solzjenitsyn som reskamrat. Kanske kan jag också hälsa på hos de gamla mästarna? Och så skulle jag vilja besöka den afrikanska kontinenten igen, det var ett tag sen jag var där och jag saknar det.

Vilka litterära långresor planerar du?

Bild från Pixabay

Kategorier
Romankoll

Åk till Alaska!

Lotta

Ja, resa rent fysiskt går ju inte just nu. Men Alaska är ett drömresmål som går bra att njuta av i läsfåtöljen och tv-soffan.

I bokform, så har jag precis slukat i mig Himmel över Alaska av Kristin Hannah. Och då menar jag verkligen slukat, det var en läsupplevelse av sällan skådat slag. Leni är 13 år när hennes pappa, Vietnamveteranen Ernt, bestämmer sig att familjen ska flytta till Alaska för att få en nystart. Familjen flyttar runt ofta, pappan är rastlös och mentalt instabil. Och han blir allt mer paranoid och våldsam när vintermörkret sänker sig.

Det är en berättelse som är vild och vacker, om kärlek och längtan, och överlevnad. Jag grät floder. Floder. Och har inte hämtat mig än.

En annan Alaska-favorit är Snöbarnet av Eowyn Ivey. Det handlar om det äkta paret Mabel och Jack som slagit sig ner i Alaska för att börja ett nytt liv. Men livet är hårt, och de saknar det barn som de aldrig lyckats få. När vintern kommer bygger de ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta – men de ser en liten ljushårig flicka som springer iväg mellan träden.

Det är upptakten till denna roman, som närmast kan beskrivas som en vintersaga för vuxna: melankolisk, vemodig och alldeles underbar. Språket är vackert och berättelsen, med sin blandning av magiskt och drömlikt kontra den hårda verkligheten som nybyggare i Alaska, trollbinder mig. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till den lilla flickan – är hon på riktigt eller en fantasi?

Jag har också bokat in tv-soffan till helgen. Den 24 april får Win the Wilderness premiär på Netflix. Det är en realityserie från BBC där sex par tävlar om vem som är bäst rustade att överleva i vildmarken. Priset är ett hus i Alaska.

Kategorier
Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Åter till Uppsala – Ganska nära sanningen av Anna Ahlund

linje-ulrica

Den här veckan ägnar vi oss åt fiktiva resor här på Kulturkollo och förra helgen var jag i Uppsala. Jag valde Lund som studentstad, men jag gillar Uppsala väldigt mycket blev jättesugen på att åka dit snart igen och bara strosa runt i staden.

Men den här helgen var det en resa i fantasin genom Anna Ahlunds nya bok Ganska nära sanningen. Det är faktiskt ett återbesök eftersom författarens förra roman Saker ingen ser också utspelas i Uppsala på Sibylla allmänestetiska läroverk. I den här boken får vi träffa Nico som precis har flyttat till Uppsala. Nico har inte bara bytt stad utan har också ändrat namn och färgat håret ros. Det här ska bli en nystart och en chans att bli en ny person. Nico träffar Beata, Gabriel och Hedvig, men har inte helt lätt att hitta sin nya plats vare sig på skolan eller i livet. Relationen till Beata utvecklas till något pirrig och spännande, men också svårt då det finns så många frågor kring kropp och identitet som Nico måste får ordning på för sin egen del.

Jag gillade verkligen att hänga med Nico och Beata, och Uppsala ger en fin bakgrund åt bokens handling. Boken skildrar också en varm framväxande vänskap mellan Nico och fastern Valenka som han är inneboende hos. Hos Valenka finns en intressant bakgrundshistoria som visar att Nico och fastern har mer gemensamt än de först tror.

Anna Ahlund är väldigt skicklig på att skriva berättelser om ungdomar som känns trovärdiga och sanna och där HBTQ-perspektiv är en helt naturlig del av handlingen. Bland hennes karaktärer finns personer som är gay, bi eller trans utan att det känns konstlat eller undervisande. Det som framförallt slår mig med författarens böcker är att det aldrig finns rätt eller fel slags kärlek – utan bara kärlek!


Titel: Ganska nära sanningen
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020

Bild: wikiwand

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 16 2020

Äntligen fredag! Igen! Några av oss har inte bara varit på litterära resor utan har också skrivit om dem. Klicka er vidare.

Blynätter av Anna Jakobsson Lund (Carolina)

Den sista människan av Lee Bacon (Carolina)

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry (Anna)

If I never met you av Mhairi McFarlane (Linda)

Nästa! av Nina Lykke (Anna)

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan (Linda)

Röd zon (Zonen 1) av Magnus Nordin & Lars Gabel (Carolina)

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig (Helena)

Witchmark av C.L Polk (Carolina)

Ödesmark av Stina Jackson (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

Författare tipsar: Anna Lönnqvist

 

 

Under vårt resetema kommer några gästbloggande författare att tipsa om kultur som förflyttar dem till platser de just nu inte kan resa till. Idag är det Anna Lönnqvist som står för tipsen och hon tar med oss till London.


London har alltid varit ett favoritresmål för mig. Jag älskar de klassiska, historiska miljöerna, att åka till Brick Lane-området där det vimlar av gallerier och konstutställningar, och man kan spontanäta i något av alla matstånd med rätter från jordens alla hörn. Och så besöker jag gärna marknadsstråket på Portobello Road i Notting Hill och känner mig som om jag är med i filmen. London har verkligen allt, särskilt när det kommer till att konsumera kultur och att gå på konstmuseet Tate Modern är en annan favorit, liksom att gå på någon av alla musikaler som spelas. Jag tar också gärna en sväng förbi Buckingham Palace, hur turistigt det kanske än är och så besöker jag förstås alltid minst en bokhandel när jag är i London.

Eftersom jag inte kan resa till mitt favoritresmål just nu tittar jag gärna på serier och filmer som utspelar sig där, och då är både Notting Hill och The Crown givna. Nästan alla av er har säkert sett Notting Hill, men den går ju att se om nästan hur många gånger som helst – enligt mig, särskilt när man har ett akut behov av att få den rätta London-feelingen. Och historien om den helt vanlige engelsmannen William Thacker som äger en liten, pittoresk bokhandel i Notting Hill, dit en av världens största filmstjärnor, Anna Scott, en dag kommer in, är ju verkligen den perfekta romantisk komedin. Ett extra plus för Thackers inneboende Spike, som är en riktig originalkaraktär som gör halva filmen.

I The Crown, som är inne på säsong tre och är en dramaserie på Netflix, får man får följa den brittiska drottningen Elizabeth II från att hon gifter sig med prins Philip 1947, hastigt tillträder som drottning när hennes pappa, kung George VI går bort 1952, och sedan framåt i tiden. Serien är både en historielektion och en inblick i drottningens liv: man får på nära håll följa hennes relationer till sina familjemedlemmar, som är allt annat än enkla. I säsong tre har många av skådespelarna bytts ut, men det gör inget, eftersom de nya är minst lika bra som sina föregångare. Skådespeleriet är nämligen på högsta nivå i den här serien, vilket är ytterligare en anledning till att se den, och Claire Foy och Olivia Coleman i rollen som drottningen, Vanessa Kirby och Josh O’Connor i rollerna som prinsessan Margaret respektive prins Charles, är några av mina favoriter.


 

Anna Lönnqvist är aktuell med Minns oss som nu på LB Förlag. Det är hennes femte roman och den andra som utspelar sig i det fiktiva samhället Sunnanby. En plats som rekommenderas för en fiktiv resa.

 

 

 

 

 

 

Fotot på Anna Lönnqvist är taget av Magnus Östh

Bilderna från London är tagna av Anna Lönnqvist

Kategorier
Kulturkoll

Turistguide: Välkommen till Fantasyland – här finns något för alla smaker!

carolina-top

Nähä, så du får inte resa just nu pga att en viss C-Don’t-Mention-Its-Name jobbar på världsherravälde? Bara en sak att göra: parkera dig själv i favoritfåtöljen, spänn fast bältet och res till Fantasyland i stället. Just ”resor och resande” är lite av Fantasylands specialitet, faktiskt, så du kommer att bli väl emottagen av ett erfaret team. Och Fantasyland har något för alla – det är bara du som sätter gränserna för ditt eget äventyr, och det är du som bestämmer vart resan går:

  • Skidsemester?
    Lockas du av det här med aktivt semestrande i snölandskap så ska du förstås bege dig till Narnia. Här har vår lokala ledning effektivt undanröjt alla hinder för den eviga vintern. Du får:

    • Djup snö i välpreparerade pister
    • Blanka isar att färdas kilometer efter kilometer på med dina skridskor
    • Fartfyllda slädturer över gnistrande snö
    • Glada snöbollskrig med nära och kära
  • Kompetensutveckling?
    Välkommen till Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry! Med bekvämt boende i samma lokaler som undervisningen sker ges du möjlighet att slipa dina färdigheter på de där besvärjelserna som kan vara lite krångliga. Gläns över jobbarkompisarna med din expelliarmus efter sommaren, hota lite häftigt med expertens avada kedavra vid nästa löneförhandling.
  • Vandring?
    Häng på dig ryggsäcken, snöra på dig vandringskängorna och ge dig ut i den storslagna naturen i Midgård tillsammans med andra. Grupper om nio eller fjorton personer finns, och vandringen leds av erfarna, magikunniga ledare som ibland och ibland inte följer med er hela vägen till vandringens slut. Upplev snöstorm i bergen, labyrintiska gångar i underjorden och träffa varelser du inte trodde fanns på riktigt! Vandringsresorna köps som paket med helpension där alla måltider ingår, även elevensies.
  • Stadssemester?
    Vill du uppleva barhäng och vindlande små gränder, besöka museum och uppleva kultur, sitta på uteserveringar och titta på alla människor som går förbi – då kommer du förstås till städernas stad, enorma, fantastiska Ankh-Morpork! Platser du absolut inte kan missa är The Unseen University eller The Patrician’s Palace och du kan köpa till utflykter till Thiefs’ Guild, Assassins’ Guild och till och med en hel dag (eller natt om du föredrar det) med den berömda Stadsvakten.
  • Vinprovning?
    Skäm bort dig själv med en weekend tillsammans med Chade i de hemliga arbetsrummen på borgen i Buckkeep! Du sover i bekväma dubbelrum i anslutning till egen lönntrappa till mästarens lokaler där ni tillsammans får prova och dricka olika viner, drinkar eller varför inte pröva lyckan i några nya tillsatser i dina gamla invanda dryckesmönster? Du kanske blir osynlig, kan flyga, blir ung på nytt? Med lite tur överlever du din semester och kan ta med nya spännande recept hem till vännerna.
  • Hästar och ridning?
    Vill du tillbringa din semesterresa i sadeln tillsammans med vänner som du inte ens behöver öppna munnen för att samtala med? Då kommer du till kungariket Valdemar och tilldelas en alldeles egen vit och gnistrande blåögd companion för en veckas fantastisk samvaro på hästryggen. Upplev fart och fläkt i galopper som är något alldeles extra! Upplev gemenskap 24/7! Njut av färdiga måltider i små vägstationer på lämpliga avstånd under ritten – och du? Du behöver inte ha koll på karta eller kompass – det där sköter din häst, eller förlåt: companion om åt dig. Vad väntar du på? Upp i sadeln, bara!

Bild: Wikimedia Commons

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Historielärare av Matt Haig

helena-top

Ni vet när man blir så där himla förälskad i en bok?! Och när den känslan slår till direkt – på första sidan! Och att man redan från första sidan tänker: “bara den inte tar slut snart”. Den känslan!

Just den känslan slog mig plötsligt och omedelbart när jag började läsa Historieläraren av Matt Haig. Det märkliga i kråksången är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är med boken som gör det här med mig. Hur som haver så är det bara att finna sig och omhulda denna fina känslostämning.

Romanen handlar om Tom Hazard som till det yttre är en helt vanlig 41-åring, som arbetar som historielärare på en grundskola i London. Helt vanlig är han dock inte då han i själva verket är 439 år. Tom är inte odödlig utan åldras bara väldigt långsamt – på 13-14 år åldras han ett. Denna hemlighet tynger honom på flera sätt och ensamheten och att alltid sakna personer som gått bort före honom är emellanåt övermäktig. En gång i tiden var han dock förälskad, men hon – likt så många andra – dog i pesten. Därefter gör han vad han kan för att aldrig mer bli förälskad. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Han – likt oss andra – känner ibland att han hör till en annan tid (bokstavligen). Samtidigt är han djupt fascinerad av allt som påverkar historien och tar till sig nya tankar och innovationer. Det står dock klart för honom att historien har en tendens att hela tiden upprepa sig. Ingen uppfinning slår dock cykeln.

Jag har cyklat i hundra år och jag anser att cykeln är en av mänsklighetens stora uppfinningar.
Ibland är förändringar till det bättre och ibland är förändringar inte till det bättre. Moderna toaletter med spolning är en förändring till det bättre. Självutcheckning är det definitivt inte. Ibland är det en förändring till det bättre och till det sämre samtidigt, som internet. Eller en keyboard. Eller färdighackad vitlök. Eller relativitetsteorin.
Och ett liv är likadant. Det finns ingen anledning att rädas förändring, eller nödvändigtvis välkomna den, inte när du inte har något att förlora. Förändring är just vad livet är. Det är den enda konstant jag känner till.

Det som främst fängslar mig är alla vardagliga bilder som vi får ta del av genom historien och hur människan – genom tiderna – aldrig tycks förändras när det kommer till hur man behandlar dem som avviker från normen. Och allt annat: kärleken, hungern, arbetet, häxprocessen och hur pesten drar fram skoningslöst (relaterar!), den franska revolutionen, världskrigen och Shakespeare och hans teater.

Tillsammans med Tom Hazard får du resa fram och tillbaka i historien och det är med en precis lagom dos humor. Jag gillar verkligen Tom och hans förnuftiga framtoning (borde väl vara oundvikligt om man levt över fyrahundra år) och hans strävan mot det vardagliga – emellanåt fascinerande tråkiga.

Historieläraren är min första läsa bok av Matt Haig, men den kommer definitivt inte bli den sista. Hans Skäl att fortsätta leva (måste dock invänta ett mer stabilt känsloläge) och Människorna ligger numera i min oändliga läslista.

Titel: Historieläraren
Författare: Matt Haig
Förlag: Polaris förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Översättare: Karin Andrae
Bokomslag: Anastasia 
Författarporträtt: Lynn Savarese

Kategorier
Romankoll

Jag stannar i Göteborg

Linda
Eftersom jag just missat en resa till Spanien är jag inte riktigt redo att ens drömma om resor just nu. Istället kommer jag idag att stanna i min hemstad Göteborg. Känn ingen sorg, det är en fin stad att vara i. När man går genom staden står det klart att det finns få städer som min. I alla fall när solen skiner och det går att glömma alla dagar med regn på tvären, en göteborgsk tradition som jag är minst sagt skeptisk till.

Vad finns det då för bra böcker om Göteborg? Ganska få egentligen, men jag har ett dussin titlar jag vill lyfta fram. Nio jag läst, en jag läser just nu och två jag vill läsa.

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson handlar om Felix som just separerat från sin fru och drömmer sig bort till en tid då livet precis börjat. Året är 1989 och Felix anländer i Göteborg. Han ska bo i en lånad lägenhet på Volrat Thamsgatan, men hänger mest hos sin flickvän Kattis som bor i ett kollektiv där Engelbrektsgatan möter Vasagatan. Där bor också Egil, som står på kontraktet och som trummar sina anhängare i extas, Uffe, som älskar sin skrivmaskin och vill skriva som Céline och därför skriver av Resa till nattens ände och så Jasmine och hennes pojkvän Krister, som istället älskar datorer. Något hemskt händer i lägenheten och 25 år senare vill Felix reda ut hur det hela egentligen gick till. En fin bok om udda karaktärer och en fin göteborgsk miljö.

Kaninhjärta är Christin Ljungqvists debut och handlar om tvillingarna Mary och Anne. När deras pappa drar på semester under sommaren får de bo i hans lägenhet på Kastellgatan. Det är sommaren då de går från att vara barn till att bli vuxna. Sommaren de träffar Emilia Hagman och tillsammans med hennes grupp deltar i seanser för att hitta den försvunna flickan Wilma. En bok som inte liknar någon annan och en helt fantastisk sådan.

Marcus Birro är kanske inte en person jag nödvändigtvis vill lyfta, men det går inte att komma ifrån att hans bok Att leva och dö som Joe Strummer är fantastisk. Kanske extra så för att han beskriver mitt Göteborg under den korta, men intensiva tid då jag hängde ute långt in på nätterna. Jag tog studenten 1993 och de år jag gick ut som mest var det Kompaniet och Magasinet som gällde, förutom Kårens humanistpubar på torsdagar. Jag ville ha indie, mycket Blur, Oasis och Pulp, kanske lite Broder Daniel. Brorsorna Birro stod ofta i ett hörn på Kompaniet, de udda poeterna som alla kände till, men få kände. I Marcus Birros bok reser en man tillbaka till Göteborg efter tio år för att begrava en gammal vän. Han tänker då tillbaka till just den tid och en stad som också var min.

Även huvudpersonen i Valle Wigers God natt, oktober, hänger huvudpersonen på Kompaniet och det är riktigt kul att läsa om den värld jag upplevde, kanske lite från sidan, men samtidigt mitt i. Wigers huvudperson Adam växer upp i Landala och staden är en tydlig karaktär i boken. Vi får möta en familj som går sönder och en pojke som blir en man som försöker leva vidare trots allt.

Ett annat Göteborg skriver Kadir Meral om i boken Pojken som följer sin skugga där vi träffar Memo som flydde från Kurdistan till Sverige som barn. Familjen hamnade i förorten Angered och där lever de ett liv som på många sätt är mer kurdiskt än svenskt. När han börjar studera på lärarprogrammet i Göteborg förändras hans liv på många sätt. Det här är en bok som verkligen försöker förklara hur förorten fungerar, istället för att skuldbelägga eller måla ut dess invånare som monster. Den är mycket bra.

Johannes Anyuru skriver alltid mer eller mindre uttalat om förorten i Göteborg. I diktsamlingen Omega vandrar han på Hisingen och minns sin döde vän. Det är en av de vackraste diktsamlingar jag läst och även om staden inte spelar huvudrollen finns den alltid där i nuet och i minnena.

På Hisingen bor också Staffan som är huvudperson i Hanna Landahls bok Under två timmar. Titeln är den tid han drömmer om att springa Göteborgsvarvet på och han gör verkligen allt och lite till för att lyckas. Allt för att imponera på en yngre och mer vältränad kollega. Staffan är en rätt hopplös typ, men det går inte att låta bli att tycka om honom. Han försöker så mycket, men ändå lyckas han varken bli den perfekte maken, pappan eller för den delen löparen.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson är en riktigt rolig bok om Lovisa som närmar sig 30, men fortfarande lever som en tonåring. Hennes jobb i en vildmarksbutik i Nordstan känns tillfälligt, lägenheten i Västra Frölunda är långt ifrån en dröm och så saknar hon den perfekte pojkvännen, eller någon pojkvän alls faktiskt. Det här är en bok att gapskratta till, men under skrattet finns också väldigt mycket allvar. En riktigt bra bok helt enkelt.

Deckare har det skrivits om Göteborg och en av de författare som jag följt länge (om än inte det senaste) är Åke Edwardson. Innan han skrev om Erik Winter fick han deckarakademins debutantpris för boken Till allt som varit dött om privatdetektiven Jonathan Wide som bodde precis i mina gamla kvarter i Majorna.

Just nu läser jag Samlade verk av Lydia Sandgren som beskrivits som en storslagen debut. Jag har läst ungefär 1/4 och lärt känna huvudpersonen Martin Berg hyfsat väl. I nutid arbetar han som förläggare. I dåtid träffar han sin vän Gustav Becker på gymnasiet, vilket förändrar hans liv. I nutid förbereds en stor utställning om den store konstnären Gustav Becker och det betyder att porträtt av Martins fru och Rakels mamma pryder staden. Än så länge tycker jag att Samlade verk är en bra bok och jag tycker mycket om göteborgsmiljöerna. Däremot finner jag den alldeles för mångordig och omständlig. Få historier kräver mer än 500 sidor för att berättas och jag har redan en känsla av att Sandgrens roman hade kunnat kortats rejält och funkat lika bra om inte bättre. Jag gillar dock Cecilia, den nu försvunna kvinnan, väldigt mycket och hon gör att jag vill läsa vidare.

Och så de jag vill läsa …

Jag har visserligen läst en av Eija Hetekivi Olssons böcker, men inte någon om Miira. Debuten Ingenbarnsland från 2012 var riktigt stor då den kom och jag har tänkt tusen gånger att jag borde läsa den. Kanske är det dags nu. Den utspelar sig i förorten Gårdssten där Miira går i finneklass och är arg på allt och alla.

Den stora utställningen av Marie Hermansson utspelar sig 1923 under jubileumsutställningen i Göteborg då Albert Einstein ska hålla sin Nobelföreläsning. Jag har köpt boken signerad, men inte lyckats få tummen ur att läsa den. Dumt.

 

Vilka böcker från Göteborg har jag glömt?

 

Bild: Henrik Sendelbach CC BY-SA 3.0

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Reslust!

Bilden ovan togs den 19 februari i år. Jag besökte då Gandhi Memorial Museum i New Delhi. 

Just nu är vi alla strängt uppmanande att inte resa överhuvudtaget och visst blir längtan lite extra stark när man vet att det är omöjligt. Självklart så stannar vi hemma men man kan ju faktiskt göra det omöjliga möjligt, vi har alla böckerna, musiken, konsten, filmerna och TV-serierna som sällskap och substitut när reslusten gör sig påmind. Att läsa, lyssna, uppleva på distans – all kultur kan förpassa en i tid och rum och i temat de kommande veckorna handlar om att resa. När många av oss har en totalt begränsad vardag så är kanske de fiktiva resorna viktigare än någonsin. Hoppas  ni har lust att hänga här med oss de kommande veckorna så reser vi tillsammans!

Jag börjar med att ta er med till Indien. Att gå i någon annans skor, att läsa självbiografier är ett sätt att närma sig både en människa och den tid och kultur som den människan lever i.  Efter mitt besök på National Gandhi Museum i februari så bestämde jag mig för att försöka ta mig an Mahatma Gandhis Självbiografi eller Historien om mina experiment med sanningen. 5oo sidor skrivna 1925 blev en utmaning för min trötta hjärna men jag har boken här hemma och jag ska läsa den i små portioner framöver.

Under min resa till Sydafrika förra året så läste jag Nelson Mandelas Den långa vägen till frihet och jag skrev då:  “Jag kan rekommendera alla att läsa Mandelas text. Han beskriver på ett vältaligt och ödmjukt sätt sitt liv och allt det han upplevt. Han förskönar inte och han överdriver inte för att ta dramatiska poänger. Det behövs inte, hans öde är tillräckligt unikt och totalt uppslukande. Erkännas ska att jag inte riktigt hängde med i alla namn och turer men det spelar mindre roll. Många av Mandelas tankar känns så självklara och man hoppas att vanstyret som Sydafrika utsatts för under Zuma nu tar en ände. Texten här skrivs i hotell helt mörklagt på grund av elransonering, det är följden av korruption och vanstyre. Man önskar att Mandelas och alla andras kamp för utbildning, lika rättigheter och demokrati inte varit förgäves. Girighet känns ovärdigt i sammanhanget.”

Hur det än är så väljer jag nästan alltid det skönlitterära texten när jag ska och förpassa mig till en annan del av världen. Jag vet att jag tjatat om författaren Aravind Adiga men hans romaner är mycket läsvärda, nu senast har jag läst Amnesty. I den får vi resa till Sydney, i sällskap med Danny som är en olaglig immigrant i den stora staden full av möjligheter. Danny har lämnat Sri Lanka för att försöka skapa sig ett nytt liv. Han försörjer sig som städare, han sover i ett lager och bär runt på sin dammsugare som en ryggsäck och han kommer sina klienters hemligheter nära. När en kvinna han städar för hittas död så blir livet komplicerat för Danny. Han vet saker som polisen borde veta men om han ger sig till känna så blir han utvisad. Ska han hålla sig under radarn så måste han hålla tyst men då kanske den skyldige mannen kommer undan rättvisan.

Det här är en roman om att leva utanför det etablerade samhället, att finnas som en person som ser till att samhället fungerar men ändå inte räknas till. Vilka skyldigheter har man mot det samhälle som inte ger några rättigheter? Danny är lägst ner i hierarkin, till och med hans landsmän som har fått uppehållstillstånd ser ner på honom, ändå utnyttjar de hans tjänster och hans arbetskraft utan skrupler. Han är en brun man i en vit stad i ett land där klass inte längre förmodas existera (fritt översatt). Med hårt arbete kan alla lyckas i Sydney, om man bara har arbetstillstånd.

Med humor och skarpa formuleringar skildrar Adiga ett skuggliv som troligen också skulle kunna utspela sig i en större stad i Sverige. Adiga är fenomenal på att peta och rota i såriga samhällsbölder, beskriva fattigdom och utsatthet så att man både fnissar och blir förbannad. Enklast av allt, för oss vita rika medborgare, är förstås att blunda och leva vidare som alltid. I trappan ned till entrén möter jag städaren som sopar och putsar och jag är väldigt nära att hälsa och stanna och prata. Man jag gör det inte. Läs den här fina romanen, den väcker nya tankar och krafsar. Hoppas den kommer på svenska snart. Har ni missat hans Den vita tigern och Siste mannen i huset och så läs dem också!