av Idag firas Världsbokdagen – Word Book and Copyright Day- under ledning av UNESCO. Läs- och skrivförmåga är viktiga kunskaper för att människor skall kunna delta i samhällslivet, sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Dagen instiftades av Unesco 1995 för att sprida glädje kring böcker och läsning samt för att uppmärksamma vikten av yttrandefrihet, tryckfrihet och författares rättigheter.
Såklart skall vi passa på att tipsa om några av våra fina läsupplevelser:
Ulrica: Zoulfa Katouh är en kanadensisk författare med syriskt ursprung. Hennes debutroman Så länge citronträden växer handlar om den unga Salama som levde som en helt vanlig liv som universitetsstudent i Homs i Syrien när inbördeskriget bröt ut. Nu arbetar hon som volontär på sjukhuset och allt handlar om att överleva. Salama studerade till apotekare, men vartefter de utbildade läkarna och sjuksköterskorna faller offer för bomber och krypskyttar, få hon utföra arbetsuppgifter långt över sina formella kompetens. Nöden har dock ingen lag och Salama jobbar outtröttligt på att hjälpa så många hon kan att överleva. Samtidigt planerar hon för hur hon och hennes gravida väninna Layla ska kunna fly från Syrien. När hon sedan träffar en person som för första gången på länge får henne att känna att det finns en framtid i Syrien, blir beslutet svårt. Hon slits mellan viljan att föra Layla i trygghet innan hon ska föda sitt barn, tanken på att hon sviker sitt land och alla som behöver sjukvård och sina nyfunna känslor. Berättelsen är fiktiv, men händelserna i Syrien och Homs är det inte. Salama har lidit stora förluster och hennes utsatthet är gripande, men mitt i alla fruktansvärda händelser finna stort mod och glimtar av hopp. Så länge citronträden växer är stark och berörande läsning.
Anna: Julie Otsuka är en amerikansk författare med japansk bakgrund och hennes böcker är fantastisk läsning. Jag har nyligen avslutat Simmarna och precis som i hennes tidigare romaner Vi kom över havet och När kejsaren var gudomlig så är varje ord väl valt, varje mening utmejslad till perfektion. Simmarna utspelar sig till en början i en simhall och övergår från att vara en ganska humoristisk reflektion över alla de som besöker hallen och en hyllning till den fria okomplicerade tillvaron i vattnet till att få följa en av alla simmarna. Den äldre kvinnan flyttar till ett hem där hon inte känner igen sig, hennes dotter försöker väcka minnen till liv och för mig var boken en påminnelse om hur nutid och minnen nästan organiskt blandas samman. Otsuka skriver här en kollektivroman där några röster träder fram extra mycket, så vacker läsning!
Fanny: Eleanor Shearer är bosatt i England och har karibiska rötter. Hon har forskat kring arvet efter slaveriet vid Oxfords universitet och har gett ut debutromanen Floden sjunger ditt namn. Året är 1834 och slaveriet upphör i Karibien men lyckan blir kortvarig för slavarna på plantaget Providence då ägaren gör klart för dem de måste först arbeta som lärling i sex år innan de har rätt att lämna plantaget. Rachel beslutar sig för att inte vänta och flyr för att ta reda på vad som hänt hennes fem barn, som sålts vidare till andra plantager. Hennes resa tar henne genom Barbados, Brittiska Guyana och Trinidad. Hon kan inte känna sig helt fri innan hon har fått återförenas med sina barn. Floden sjunger ditt namn är en gripande berättelse om en mors mod, kamp och förtvivlan. Svårt att greppa denna del av historien, inte minst som mor.
Linda: Jag vill tipsa om Enter ghost av Isabella Hammad, som är nominerad till Women’s Prize for Fiction 2024. Boken handlar om Sonia, som reser till Haifa för första gången på många år. Hennes syster Haneen bor där, medan Sonia bor i Storbritannien, där systrarna också väckte upp med en palestinsk pappa och en holländsk mamma. Sonia är skådespelare och lär via sin syster känna regissören Mariam, som ska sätta upp Hamlet på Västbanken. Teater och politik, men kanske ännu mer funderingar kring ursprung och identitet bildar en fin och tänkvärd helhet.
Hanna: Pilar Quintana från Colombia är en spännande författare och hennes hyllade bok Tiken var en helt fantastisk skildring av moderskap, ensamhet och utsatthet i en liten by på den colombianska landsbygden. Huvudpersonen Damaris är fattig men saknar egentligen bara ett barn. När hon passerar 40 inser hon att det är kört och när hon får möjlighet att ta hand om en tik, så gör hon det som om det vore ett barn. Men en hund är inget barn och Damaris känslor för tiken varierar enormt över tid. Det var en bok som var svår att lägga ifrån sig och som rörde up många känslor inom mig, som också varit ofrivilligt barnlös.
Carina: Jag lyssnade nyligen på ett fint författarsamtal där de bland annat pratade om hur läsning hjälper oss att träna upp vår empati. Den tanken fastnade hos mig och jag håller verkligen med. Genom att läsa kan jag – förutom att bli underhållen och uppslukad av en annan värld – för en stund låna någon annans erfarenheter, livssituation, tankar och känslor, vilket förhoppningsvis gör mig mer empatisk och medkännande. I sin senaste bok Motiv tar Malin Persson Giolito med oss till tio olika situationer där olika typer av brott begås. Varje novell är fristående, döpt med hänvisning till olika lagrum, och det är inte alltid helt lätt att tydligt döma vem som har gjort fel. Ibland kanske det mest moraliska samtidigt är det olagliga och för det mesta är det inte tänkt att något brott ska begås utan det kanske mest blev så på grund av omständigheterna.
Annette: Mitt tips blir Sigrid Undsets (1882-1949) Kristin Lavransdotter, som är hennes mest kända verk. Romanen är tredelad och är ett starkt kvinnohistoriskt porträtt som utspelar sig i norska Gudbrandsdalen på 1300-talet. I första delen, Brudkronan (som senare döptes om till Kransen), träffar vi Kristin som ung flicka. Här är det starka förhållandet med pappan, storbonden Lavrans, det centrala temat. Kristin blir bortlovad till Simon Darre, men blir förälskad i en annan man. Mot sina föräldrars vilja inleder Kristin ett på många sätt komplicerat förhållande med Erlend. I den andra delen, Husfrun, möter vi Kristin som hustru och mor. Livet med Erlend blir på flera sätt hårdare än vad hon föreställt sig och hon känner sig ofta ensam om svåra beslut. Hon drar ett tungt lass med ansvar för gård och barn och känner sig ofta kluven till var hennes lojalitet ligger. I den tredje och sista delen, Korset, försonas Kristin och Erlend och får några lyckliga år innan Erlend dör. Kristin blir nunna i Reins kloster och arbetar hårt med att hjälpa människor som insjuknat i digerdöden under deras sista dagar. Hon känner att hon sonar sina synder och försöker komma till ro med sitt komplicerade förhållande till sin gud. Det här är på många sätt en storslagen roman som behandlar teman som familj och heder såväl som existentiella frågeställningar som liv, kärlek och död. Det är många år sedan jag läste den för första gången och jag kommer ihåg att jag blev förvånad över hur fängslad jag blev. Jag läser i vanliga fall inte så ofta historiska romaner, men Kristin Lavransdotter stannade kvar hos mig.
Bildkälla inledande bild: Pixabay
