On Y Va – Bretagne

Det var en roman om livet på en ö i Bretagne (Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet) som gjorde att jag bestämde mig för att boka biljetterna till min första resa till Bretagne sommaren 2018. I den så blir Jo änkling och han måste helt enkelt hitta ett sätt att leva vidare. Jag läste den i slutet av M s liv och jag tänkte hela tiden att jag ska minsann åka till Bretagne om jag kan. Sagt och gjort, det blev Bretagne bara några månader senare. Utanför den befästa seglarstaden St Maló ligger Iles Chausey och det är inte romanens Groix men det är en mycket trevlig dagsutflykt och skärgården runt huvudön var otroligt vacker. Med St Maló som utgångspunkt kan man både äta ostron i Cancale, vandra längs med kusten och besöka Mont Saint Michel med sitt spektakulära kloster. Rekommenderas!

På min andra resa till Bretagne, 2023, så ville jag resa i Bodil Malmstens fotspår så jag begav mig till Finistére. Priset på vatten i Finistére är en av mina favoritböcker och när den kom så kände man genast att för att packa sin Rover, dra till en ny plats och odla sin trädgård. Jag lyssnade på den i Bodils inläsning under resan och den håller! Den är liksom urmodern till allt det där bloggandet som jag själv hållit på med i snart 14 år. Hur som, Benodet blev min bas i Finistére och det är en helt magiskt fin plats med långa stränder, vandringsleder, fyrar, en flodmynning som bjuder sötvattensflora och en vild skärgård bara någon timme ut. Med det sagt så var den här delen av Bretagne en helt annan än den norra, välmående delen. Jag reste innan säsongen var igång och det innebar helt tomma stränder och ett obeskrivligt lugn men också ganska mycket våld och fattigdom bakom de turistiga stråken. Det påminde mig om Édouard Louis böcker som skildrar de enorma klassklyftorna i Frankrike, hans uppväxt är visserligen Normandie men mycket av hans beskrivningar gick att känna igen också i södra Bretagne.

En kvinnas frigörelse är en av de senaste i hans självbiografiska romaner om sin familj. I den berättar han om sin mammas liv, hon som med en hoppfull ungdomsbild pryder omslaget och som enligt sonen kastade bort sina 20 bästa år på att ta hand om barn, odugliga män och åldrade bybor. Boken handlar också om relationen mellan Louis och hans mamma. Han har genom åren skämts så för sin mor och han har haft svårt att förstå hennes val av liv, han har samtidigt undanhållit sina svårigheter från henne för att inte göra livet tyngre än det redan är. Hans egen utbildning skapar en ravin mellan honom och modern och det är inte enkelt att bygga en bro där de kan kommunicera. Nu, som vuxen, kan han beundra sin mamma och se hur hon trots allt gjort sitt bästa för honom och hans syskon. Som alltid i Edouard Louis böcker skriver han personligt och politiskt. Han skildrar genom sin mor många kvinnors liv, landsbygdens sociala kontroll och hur bristen på utbildning effektivt stänger valmöjligheterna för både kvinnor och män. Vägen till frigörelse är utbildning, arbete och en egen ekonomi.

Mitt allra sista nedslag i Bretagne får bli en roman som jag nyligen läste: En oändlig väntan av Gaëlle Josse. Vanligen har jag lite svårt för romaner som innehåller brev som återkommande inslag men i den här boken så är de moderns brev till den saknade sonen och all den mat som hon planerar för när han återvänder som verkligen fångar. Grate förlag har ett fint utval av franska romaner och Josse var inget undantag, Lågmält och vackert! På mitt hotell i Benodet åt jag den allra fräschaste frukost med närproducerat och ekologiskt, extrasaltat bretonskt smör och ljuvliga croissanter men stapelrätten i Bretagne är galette. En av kvällarna dristade jag mig till att beställa in en Artisanal. Det var en bovetepannkaka, en lammkorv, inlagd lök, bön och tomatröra, grov senap och bacon. Tur att jag hade en bol de cidre att dricka till (eller två). Jag beställde en extra sallad, och servitören frågade flera gånger – vill du ha en extra? Ja, tack. Det var en upplevelse extra allt kryddad med den ljuvligaste jasmindoft. Bretagne i juni är en härlig blomsterfest!