Att utmana sig själv att läsa från olika länder

Jag älskar läsutmaningar. De bästa handlar om att läsa från olika länder eller lika teman. När jag 2014 kom på utmaningen EU-läsning var det något fantastiskt. Jag bestämde mig för att läsa mig igenom EU med en till fem böcker per land. En bok från länder där så mycket litteratur inte går att finna samt från länder jag redan läst mycket från. Fem böcker från länder där det finns mycket litteratur översatt, men där jag inte läst så mycket från.

Exempelvis läste jag en bok från Frankrike och Finland, medan jag drog till med fem från Italien, Polen och Irland. Jag höll på i ett och ett halvt år och det var den roligaste utmaningen jag någonsin gjort. När jag inte läst, letade jag efter lämpliga böcker att läsa. Det var så roligt att jag bestämde mig för att göra om det i mindre skala 2023. Då läste jag en bok från varje EU-land under åtta månader. Nu är jag på det igen och läser en bok från varje kandidatland (det är nio stycken).

Litteratur ska vara lustfyllt och inte ett tvång, men jag älskar verkligen att läsa för ett visst syfte, som en utmaning kan fungera som. Det som har hänt under dessa utmaningar är att jag har funnit underbar litteratur. Jag har läst ett och annat sömnpiller såklart, men jag har också upptäckt fantastiska författarskap. Jag ska inte trötta ut er med att lista hur många böcker som helst, men ska nämna några europeiska fynd.

Petra Hulova är en tjeckisk författare som skrivit flera böcker som översatts till svenska. En plastig trea var nog min favorit, eller Allt detta tillhör mig, som utspelar sig i Mongoliet där författaren har bott under ett utbytesår.

Mercé Rodoreda var en spansk författare och hennes bok Diamanttorget om det spanska inbördeskriget är måsteläsning.

Jag vill också nämna Magda Szabó, en ungersk författare och feminist som skrivit mycket speciella böcker. När jag läste henne inom ramen för min första EU-läsning, fick jag tag på en bok som jag inte alls tyckte om (Familjfresken), men så gav jag henne en ny chans. Jag kan varmt rekommendera båda Izas ballad och Dörren.

En underbar pärla som jag upptäckte var Nya portugisiska brev av tre feministiska Marior, kallade Tres Marias. Boken var så kontroversiell att den förbjöds när den kom ut 1972, men under rättegången hann det bli demokrati i Portugal och boken tilläts. Min kommentar till det omoraliska i boken när jag läste den var ”Och omoralisk eller pornografisk? Jag lovar dig, du kommer inte att bli kåt av den här.”.

Marlen Haushofers bok Väggen kan sannerligen inte underskattas. En bok om vad som händer när man helt plötsligt är instängd bakom en osynlig vägg. Haushofer är från Österrike och nu har jag även boken på tyska i min ägo. En dag ska jag läsa om den på originalspråk!

Bokförlaget Tranan har många fina novellsamlingar i sin berättarserie. Här kunde jag njuta av roliga, dråpliga och gripande noveller i exempelvis Grekland berättar, Polen berättar och Österrike berättar. Det finns från många fler europeiska länder.