av 
Kulturkollo har ställt några frågor till personer som arbetar inom folkbildningsområdet. Här möter vi Christian Gustavsson – kommunikationsstrateg på Studieförbundet Vuxenskolan i Skåne.
Folkbildningen hjälper oss att lyssna, tänka efter och se varandra.
Beskriv din roll på Studieförbundet Vuxenskolan. Mitt uppdrag som kommunikationsstrateg på Studieförbundet Vuxenskolan (SV) i Skåne är att visa på folkbildningens samhällsnytta och allt det viktiga som sker i våra studiecirklar och samarbeten inom civilsamhället. Framför allt handlar det om att profilera och positionera SV som en aktiv samhällsaktör i Skåne inom frågor som rör landsbygder, funktionsrätt, föreningsliv och integration. Det gör jag bland annat genom att arrangera samhällsaktuella webbinarier med panelsamtal och genom att på olika sätt lyfta folkbildning ur olika perspektiv med beslutsfattare och nyckelpersoner inom dessa områden.
Det är ett jobb där jag får växla mellan strategi och berättelser, mellan långsiktigt opinonsarbete och möten med människor. Jag hittar min drivkraft i den växlingen och i att veta att det jag gör stärker demokratin.
Vad betyder folkbildning för dig? För mig är folkbildning ett sätt att hålla demokratin levande. Genom att ge människor möjlighet att förstå, påverka och växa tillsammans. Det handlar om att skapa platser där man får tänka själv, men inte ensam. Jag kan se folkbildning som ett demokratiskt samhällsbygge underifrån, där lärande, gemenskap och delaktighet är bärande delar. Särskilt i en tid när mycket handlar om snabba svar och hårda debatter behövs folkbildningens långsamma och utforskande samtal mer än någonsin. Den hjälper oss att lyssna, tänka efter och se varandra.
Berätta om det bästa, viktigaste och/eller roligaste folkbildningsögonblicket du varit med om. Bland de starkaste folkbildningsögonblicken för mig var när jag under två valår deltog i Almedalsveckan med vår demokratisatsning Mitt val. Vi kampanjade på gator och torg tillsammans med personer med intellektuell funktionsnedsättning, bland annat genom att låta politiker testa att läsa partipolitik på extra svårläst språk och försöka hitta sitt eget partis text. Det var svårare än många trodde. Valåret därpå bad vi politiker förklara svårbegripliga citat innan vi visade hur de kunde skrivas med enkelt språk. Det blev en riktig ögonöppnare för många.
Ett annat ögonblick var nyligen, när personer med intellektuell funktionsnedsättning själva ledde ett panelsamtal i ett av våra webbinarier. De hade övat i veckor, skrivit frågor och tränat på att ta plats. Under sändningen blev det tydligt hur bra de hade vuxit in i rollen och klarade uppgiften med bravur. Det var folkbildning på riktigt: mod, lärande och gemenskap i samma ögonblick.
