Jag vet att det nästan är lag på att som bokbloggare älska hösten, men jag är troligen undantaget som bekräftar regeln. Visst kan jag rent objektivt förstå att hösten är vacker och visst kan även jag uppskatta en solig oktoberdag. Det är bara det att höst här på västkusten inte sällan betyder horisontellt regn och det är sisådär mysigt. Ännu värre är det om regnet fryser under natten och skapar rejäl frustration på morgonen när bilrutorna ska skrapas. Möjligen är den mörka, kalla tiden på året okej om man får vara inomhus, men hösten och då speciellt oktober och november är galet intensiva i skolans värld och det finns ingen tid för läsmys och tända ljus. Sedan kommer den dubbelt hysteriska december och då om inte förr, är min längtan efter sol och värme helt orimligt stark.
Hösten är inte min tid
