Ett av bokmässans teman i år är Bildning. Ett rätt ospännande begrepp vid första anblick, men riktigt intressant, tänkvärt och faktiskt livsomvälvande om man ger det en chans.
Min första tanke kring temat gick till Nancy. Alltså Elsie Johanssons Nancy. Hennes bakgrund i det totalt oskolade, hennes brevkurser och slit, hennes driv att nå bortom det som var tänkt som självklart för henne. Att Nancy bildade sig var näst intill revolutionärt, men det var också livsnödvändigt, ett steg mot att förverkliga sig själv och att få leva ett valt liv istället för ett förutbestämt liv. Det var inte lätt, är inte lätt, jag tror att det är viktigt att minnas det.
Bildning hör ihop med nyfikenhet och ifrågasättande, viljan att skapa sitt liv på nytt. Därför är det också nära förknippat med makt, den som inte får möjlighet att ägna sig åt att ifrågasätta kan också ha svårt att göra sin röst hörd. Där kommer biblioteken in, jag brukar tänka (när jag lyfter blicken från vår vardagsverksamhet) att det är vår huvudsakliga uppgift att elda på den här nyfikenheten och lusten till bildning och ifrågasättande. Biblioteken finns där för demokratins skull, för att alla ska kunna hålla makten över sina liv, för att allas lika värde (oavsett ekonomiska möjligheter) är grundläggande i ett samhälle som fungerar. Jag älskar biblioteken ur det perspektivet.
