Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Dagens namn: Susanna

Oh, Susanna är en amerikansk folksång som jag mest av allt associerar med svettiga gympahallar och den årliga dansen på högstadiet. 1848 publicerades den första gången och den är skriven av Stephen Foster. Eftersom den utspelar sig i södra USA så tänker jag tipsa om en roman som jag läst det senaste året och som utspelar sig just där.  Sommarens finaste läsning är Nådastolen av Elizabeth Winthrop.

Den utspelar sig 1943 i Louisiana och där sitter den unge svarte Willie i sin cell i väntan på avrättning. Han är orättfärdigt dömd för att ha våldtagit en ung vit kvinna. På väg mot den lilla orten kör en lastbil lastad med Nådastolen – den elektriska stolen som skall användas vid midnatt samma natt. I de korta kapitlen får vi möta Willie, hans far som febrilt försöker frakta en gravsten i tid till sonens avrättning, åklagaren som funderar på om han kunde dömt annorlunda, frun som lagar till den sista måltiden, chauffören och hans medhjälpare som kör stolen, det mörkhyade paret som driver en bensinstation och samtidigt väntar på besked om huruvida sonen som är inkallad i kriget lever, åklagarens son som mest av allt vill åka för att titta på, reportrarna som är på väg för att skriva om avrättningen och alla de här rösterna gör romanen till något alldeles extra.

Ett dygn är det som skildras och samtidigt en viktig del av den amerikanska historien. ASAP Rocky-fallet har gjort oss här i Sverige något mer medvetna om hur bakgrund och hudfärg kan påverka domstolarnas beslut, i USA och kanske också i Sverige? Vill man läsa mer om den här brytningstiden i amerikansk historia så finns förstås Harper Lees klassiker Dödssynden och jag kan också rekommendera Hillary Jordans Mississippi. Båda finns som film också om det kan passa bättre i augustikvällen. Jag hoppas att också Nådastolen blir filmatiserad, det skulle kunna bli riktgt bra!

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Lars

Lotta

Jag har två favorit-Lars. Winnerbäck och Lerin. Den ene skulle jag vilja dela en flaska rött med. Den andre vill jag stoppa i fickan och ha med mig vart jag än går. Och det här är en av de bästa kanintesittastill-förfest-låtarna.

 

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Roland

linje-ulrica

Våra associationer kring de olika namn som har namnsdag är ibland ganska långsökta, det får vi nog ändå erkänna. Av någon anledning började jag fundera på hjälteeposet Rolandssången från 1100-talet, men i själva verket vet jag inte faktiskt inte mycket om det annat än att det är skrivet på ett versmått med 10 stavelser som inte är alexandrin. Ja, det är allt jag minns från kursen i litteraturvetenskap.  Istället började jag tänka på en helt annan Roland(z)-sång 😉

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Silvia och Sylvia

helena-top

Har du hört talas om Stonewallupproret 1969? Under -60-talet var det inte ovanligt att polisen gjorde polisrazzior mot gay-klubbar och barer och trakasserade homosexuella och transpersoner. Ägarna till barerna tvingades ofta betala stora summor till polisen för att slippa stänga ner sin verksamhet. Stonewallupproret började den 28 juni 1969. New York-polisen gjorde då en av sina razzior mot the Stonewall Inn (en gayklubb som låg i Greenwich Village). Besökarna fick dock nog och började kasta mynt och flaskor på poliserna, som tvingades söka skydd. Fler människor anslöt sig till demonstrationen och man uppskattar att det var ca 1000 personer som deltog och pågick under flera dagar. Stonewallupproret kan idag ses som startskottet för the gay rights movement i USA.

Hur kopplar jag då detta till dagens namn? Jo, en av förgrundspersonerna under detta uppror var Sylvia Rivera (1951-2002). Därefter fortsatte hon sin kamp för gay- och transpersoner och kom att räknas som en av de mest betydelsefulla aktivisterna i gay rights movement.

Drag queen, queer, brown, sex worker, poor. The magnetic personality of Sylvia Rivera embodied multiple marginalized identities. Rivera was one of America’s first transgender activists who worked tirelessly for justice and civil rights—and became a driving force in the mainstream gay liberation movement of the 1960s. (källa)

1973 höll Rivera ett tal i Washington Square Park, där hon anklagade gayrörelsen för att vara exkluderande, rasistisk och transfobisk och för resten av sitt liv kämpade hon för fattiga, transpersoners, hemlösa queerungdomars och icke-vitas rättigheter i samhället. 

“You all tell me, go and hide my tail between my legs.
I will no longer put up with this shit.
I have been beaten.
I have had my nose broken.
I have been thrown in jail.
I have lost my job.
I have lost my apartment.
For gay liberation, and you all treat me this way?
What the fuck’s wrong with you all?
Think about that!”

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Dennis och Denise

carolina-top

Dagens namn är Dennis och Denise. Och när jag tänker på Dennis tänker jag direkt på den där tecknade serien, om lille ljushårige killen som alltid hade en oredig tofs i bakhuvudet, bus i blick och röda byxor. Dennis the Menace hette han i original, men fanns (finns?) länge översatt i Sverige.

1986-88 fanns en tecknad filmserie med Dennis, som även har visats på svensk TV. Då gjordes Dennis svenska röst av Linus Wahlgren.

Och Linus Wahlgren har förstås som skådespelare hittat på mycket och spelat många roller. Men det jag fastnar för just nu är att han var den som var den svenska rösten till Meowth i animerade TV-serien Pokémon. Jag vet inte hur många Meowth jag har fångat i Pokémon Go – alldeles för många, och numera slänger jag dem direkt. Meowth är liksom inte bra till någonting alls.

Från Dennis till frustration i PoGo alltså 🙂

 

Bild: Picryl.com

 

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll

Dagens namn: Alfons

Ja, hör ni, jag försökte verkligen associera till något annat men det går ju inte. Det finns ju bara en Alfons liksom. Dessutom är det en kille som dyker upp så gott som dagligen hemma hos oss på något sätt. Alfons Åberg, visst är det konstigt att han funkar precis lika bra idag som för 35 år sedan när jag var liten. Mina barn ÄLSKAR Alfons och har gjort i många år. Desstom är det konstiga med Alfons att jag som vuxen inte tröttnar heller. Vi lyssnar på ljudböcker, läser sagor, ser film, ibland pekböcker och nu senast har vi tittat igenom ”Börja skolan med Alfons Åberg”. En bok som känns självklar att den borde finnas då mååånga barn har läst ”Bus-Alfons” för att lugna nerverna innan skolstart.Börja skolan med Alfons Åberg (inbunden)

Bakom Alfons : Gunilla Bergström in på livet (inbunden)Det finns oändligt med sidoprylar om Alfons. Förutom dockor och bubbelbad så är det pysselböcker, lära sig räkna böcker osv men det vi gillar bäst är ändå de vanliga sagorna. De tröttnar vi inte på, till skillnad från Kompisböcker och Kalasböcker och annat, som visserligen är kul, men som kanske inte varar så länge ändå.

I våras kom boken om Gunilla Bergström, som jag inte har läst men är väldigt nyfiken på. Jag brukar inte läsa biografier men det är något fascinerande med någon som lyckas få så stort utrymme i andra människors liv som hon ändå har fått med Alfons-böckerna.

Om jag var tvungen att välja en Alfons-favorit så skulle det bli himla svårt men jag får nog gå tillbaka till min egen barndom. Det var framför allt tre böcker jag gillade. Dels var det ”Bara knyt, Alfons”, som föranledde ett garnkaos där hemma som jag minns äni denna dag. Tänk er Mission impossible. Sedan var det även ”Lycklige Alfons Åberg”. Förmdligen för att jag verkligen älskade julen och kände just precis sådär själv. Att det var suuupertråkigt när julen var slut. Sist har vi ”Vad sa pappa Åberg”. Som jag skrattade om och om igen åt långkalsongerna i frysen och vanlijglassen som droppade från hyllan i garderobern. Det jag gillade allra, allra mest är dock något som jag har med mig än idag. Det var det där att Alfons kröp in i garderoben med en banan och en bok och satte sig i sitt allra egna hemliga lilla rum, som en koja, och läse i fred. Tänk att jag tyckte et såg så mysigt ut redan som liten. Och att det inte alltid är det man tror som fastnar i minnet hos barn.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Dagens namn: Ulrik och Alrik

Linda

”Men är det inte göteborgarna som kommer”, brukade han utbrista på klingande dalmål när vi kom upp till Moje, Gagnef om somrarna för att bo i farmors stuga där. Alrik, min farmors lillebror, syskonskarans ende pojke och en viktig del av min barndom. Namnet uttalades Allrik, men när det skulle vara extra högtidligt presenterade han sig som Aaaaalrik Törne. En man med ett gäng rävar bakom öronen och en fantastisk talang för att berätta lååååånga historier. Det var samma varje sommar, men han lyckades alltid lägga till något så att det blev en ny knorr.

Som barn satt jag andlös och höra honom berätta om hur han och syskonen var i skogen tillsammans med vännen Ren-Erik. Det började bli sent, de var hungriga och begav sig hemåt. Alrik var yngst och hamnade på efterkälken och det var då han hörde ljudet av en trumpet. Sedan såg han dem, en rad med tomtar som gick på ett led genom skogen. Tomten längst fram var den som spelade trumpet och de gick alla en bit över marken nästan som om de svävade. Ibland var det en halvmeter, ibland en meter, sagan var aldrig exakt samma varje gång. Det faktum att berättelsen ändrades gjorde den däremot aldrig mindre trovärdig. Alrik var så övertygande, troligen för att han var så övertygad själv om att det verkligen var tomtar de hade sett. Små och gråklädda var de och mer lika de tomtar som John Bauer målar än de som kommer med paket på julafton.

John Bauers illustrationer och böckerna Bland tomtar och troll var förresten stora favoriter för mig när jag var barn. Jag lånade kassar på biblioteket och läste dem om och om igen. Mer än mycket annat önskade jag att jag själv skulle få se tomtar i skogen, men jag förställde mig dem mer som de väldigt små och söta tomtarna i filmen Trolltyg i tomteskogen.

Ulrik då? Den första jag kommer att tänka på är Ulrik Munther, som vann Lilla Melodifestivalen 2009 och har tävlat i den ”stora” flera gånger. Nu har han fyllt 25 och är aktuell i Jonas Gardells föreställning Queen of f*cking everything där han skrivit musiken till flera låtar och också finns med på scenen.

Photo by Niklas Weiss on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Arne, Arnold

helena-top
Länge tänkte jag skriva något om en Arne. Min farmors bror Arne eller möjligen Hemlige Arne. Men så får det bli en Arnold istället, och inte vilken Arnold som helst.

Arnold Schwarzenegger och jag är väl kanske inte en uppenbar kombo och jag ska inte säga att jag hyser någon grundmurad kärlek till karln (han verkar rätt slemmig om än med förmildrande omständigheter som ett starkt miljöengagemang). Det är snarare en karaktär han spelat jag är ute efter när jag lyfter Arnold idag.

Jag vill i mitt sista namnsdagsinlägg propagera för något av det somrigaste jag vet, att se om gamla, riktigt (eller inte alls så särskilt) bra, filmer. Det kan göras på regniga ledighetsdagar och det kan göras sena varma kvällar när man råkar hitta dem på någon kanal på vanlig hederlig tv. Allra helst bör det vara action-filmer. Som Speed eller Alien eller Terminator (1 och 2, inte de andra!). Eller Dirty Dancing! Åh Dirty dancing… Men nu har vi kanske kommit en aning för långt från dagens ämne och Arnold ändå, jag måste således propagera för Terminator först och så kan vi sikta på Dirty dancing som efterrätt.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Dagens namn: Tage

Tage är namnet för dagen och det är ett namn som jag hört ropas på badstränderna i sommar. Tage och Astrid verkar vara namn på frammarsch. Kanske är de små Tagarna döpta efter den statsminister som suttit längst i Sverige nämligen Tage Erlander? Eller kanske inte, vem vet?

Jag har i allafall gett mig på att läsa Dick Harrisons biografi om Tage Erlander som kom 2017. I Jag har ingen vilja till makt så skriver Harrison en illustrerad biografi över en man som var med och byggde upp det välfärdssamhälle som vi alla nu tar för givet. Det går lite trögt faktiskt och genren med politiska biografier är inte riktigt min paradgren, vill man läsa Erlanders egna ord så finns hans dagböcker utgivna av Gidlunds Förlag.

En man som får symbolisera den enskilda människan i konstruktionen folkhemmet är Ragnar, Sveas son .

I sin roman om honom personifierar Lena Andersson den resa som många invånare i Sverige gjorde under 1900-talet. Jämnårig med folkhemmet, 1932, är Ragnar som är mannen som av samhället fostras in i tron på moderniteten, ordning och reda och staten som en institution som vet medborgarnas bästa. Ragnar arbetar hårt, vill inte ligga någon till last och uppskattar precision och räta vinklar. I en sund kropp bor en sund själ och han lever för rutiner och disciplin. Så förändras allt, liberalismens vindar drar in över landet och Ragnar känner inte igen sig längre. Det samhällskontrakt som han trodde på, och arbetade för var brutet. Pensionen blev en tumme och sjukvården består av väntetider. Här någonstans finns en grogrund för missnöje som man kan tänka sig tar sig uttryck i det politiska landskapet idag.

Jag är ingen politisk analytiker så mina funderingar stannar där. Önskar er alla en fin Tage-dag!

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Karin

Lotta

Karin Smirnoff är kvinnan bakom janakippo-trilogin (som än så länge är två böcker). Jag for ner till bror och Vi for upp med mor är briljanta i all sin kärva enkelhet, och har du inte läst dem så tycker jag absolut att du ska göra det!