Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Kulturkoll

Ensamheten gör mig starkare, eller?

helena-top
Jag tror inte på att ensam är stark, men jag vet att ensamhet gör mig starkare. Det är dock en kamp som jag får föra med mig själv. Att under mörka perioder våga umgås med mig själv och mina tankar. Att inte ständigt ha saker att göra och andra människor omkring mig, som distraherar. Det är i ärlighetens namn väldigt läskigt, men när jag väl gör det, så gör det mig starkare. Men hade jag inte haft andra människor att luta mig mot hade jag fallit.

Det är svårt att förklara det här. Jag blir inte stark ensam, men ensamheten gör mig starkare, summerar ändock detta motsägelsefulla i mig.

Under veckan som gått har många varit delaktiga i diskussionerna om Malin Lindroths Nuckan. Tanken var att jag skulle ha läst den, men så blev det inte. Inför veckan tänkte jag att det är “easy peasy” att hitta starka ensamvargar i litteraturen, men ju närmare jag kom min publiceringsdag ju svårare blev det. För nog är det så att de allra flesta är starkare tillsammans än ensamma. Precis som Helena och Carolina tänkte jag på kvinnan i Väggen av Marlen Haushofer som fick leva livet i en påtvingad ensamhet. Den boken i sig är ju dock ett unikum på grund av premissen i historien. Jag vill försöka hitta de där karaktärerna som är starka i sig själv i en vanlig samtid (om detta “normala” finns).

Mina tankar vandra vidare till Cass Neary i Elizabeth Hands böcker. Det är minst sagt en trasig själ som gör att jag också osökt tänker på Gillian Flynns Libby Day och Stieg Larssons Lisbeth Salander. Alla tre är exempel på ensamvargar, om än tämligen självdestruktiva sådana.

Jag tänker också på Cheryl Strayed, som gav sig ut på en ensamvandring för att se om ensamheten kunde göra henne starkare och som sedan skrev en bok om detta äventyr. När hon är tjugotvå år har hon förlorat allt. Sin mor, sin familj, sitt äktenskap och sitt jobb. Utan någon större eftertanke beslutar sig Cheryl att hon under hundra dagar ska ensamvandra på The Pacific Crest, som är en vandringsled som går från den mexikanska gränsen i Kalifornien, igenom Oregon och ända till Washington (och en bit in i Kanada ) genom såväl öken, snöklädda berg som regnskog.

Av ovan karaktärer är jag kanske närmast Cheryl –  om än i en liten yttepyttig skala. Jag reser inte världen runt, jag ger mig inte ut på äventyr, utan provar mig fram här hemma. Umgås med mig själv en liten stund i taget. Och kanske, kanske jag blir lite starkare för varje gång.

 

Kategorier
Romankoll

Jag fattar inte Gillian

Ja, då var det dags att outa det som jag berättat privat för en del redan men jag gör mig redo för giljotinen. Gillian Flynn. Jag fattar inte grejen. Jag har läst både Mörka platser, Vass egg/vassa föremål och Gone Girl och tja, de var väl spännande, men det är det ju många deckare som är? Jag tycker inte personporträtten är särskilt unika och slutet har jag räknat ut ganska fort. Ofta långt innan jag plöjt igenom halva boken. De har ändå varit så pass välskrivna och spännande att jag läst alla tre, men så där världsomvälvande bra och otäckt och spännande vet jag inte om jag tycker att de är? Vad är grejen? Huvudpersonen i Vassa föremål har ett trasigt förflutet som bokstavligt talat gjort fysiska intryck på henne, men det är ju snarare regel än undantag att karaktärer har trauman i bagaget och det är visserligen skönt att karaktärer tillåts ha psykiska problem, men det är ju inte SÅ UNIKT. Hon känns faktiskt till och med lite klichéartad…

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 18 2018

linje-kulturkollo

Den här veckan pratar vi om böcker och andra kulturella företeelser som vi inte riktigt fattar grejen med. Men det är ju ändå en väldig tur att man får tycka olika, och om man inte gillar något så finns det en uppsjö av alternativ. Kanske hittar du något som väcker ditt intresse i veckans lista över de böcker vi läst och bloggar om på våra egna bloggar.

Bachelor Nation: Inside the world of America’s favorite guilty pleasure av Amy Kaufman (Lotta)

Barnet av Fiona Barton (Lotta)

Bokhandeln på Riverside drive av Frida Skybäck (Helena)

En kaninhistoria av Thomas Årnfelt (Ulrica)

Isla and the Happily Ever After av Stephanie Perkins (Carolina)

Little Gold av Allie Rogers (Linda)

Sense & Sensibility av Joanna Trollope (Carolina)

Ta sig frihet av Ingela Lind (Anna)

Vassa föremål av Gillian Flynn (Ulrica)

Väck mig när det är över av Ann-Lie Högberg (Linda)

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll

Kulturkollo recenserar v. 2 2016

linje-kulturkollo

Kulturkollarna försöker under januari månad samla ny kraft efter julmånadens något hektiska schema. Nu kör vi Vinter med Kulturkollo #vintermedkulturkollo här på bloggen, men på våra vanliga bloggar så recenseras det en del (om än något mer sparsamt än vanligt). Välkommen in och läs vad vi tycker och tänker:

Archangel av Sharon Shinn (Helena)

Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon-Mc-Kenna (Carolina)

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (Carolina)

Fågelburen av Lisa Jewell (Lotta)

Guds pil av Chinua Achebe (Anna)

Half bad – Det mörka ödet av Sally Green (Carolina)

Ingenting är glömt av Adam Sarafis (Linda)

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det ännu bekvämare av Lydia Davis (Anna)

Nu ser du mig av Sharon Bolton (Carolina)

Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén (Carolina)

Slightly Scandalous av Mary Balogh (Carolina)

Snövit ska dö av Nele Nauhaus (Anna)

The Grownup av Gillian Flynn (Linda)

Then comes seduction av Mary Balogh (Helena)

Tistelblomman av Amanda Hellberg (Lotta)

Uprooted av Naomi Novik (Carolina)

Kategorier
Kulturkoll

Slut på hemligheter och lögner

Linda

Det är kul med teman som går att tänja och “hemligheter och lögner” blev ett sådant. Då jag läst alla inlägg, har jag också funderat vidare själv och kommit ihåg böcker, filmer och tv-serier jag glömt.

Temats inlägg har handlat om “Hemligheter och lögner i litteraturen”, där Fanny skrev om att ljuga, eller skapa sin egen sanning. Hon funderade också kring om sanningen alltid är att föredra, då den faktiskt kan skada. Lotta berättade i inlägget “Familjehemligheter” om böcker där hemligheter får stor betydelse för familjer och böcker där huvudpersonerna ljuger för att upprätthålla en fasad. Helena tog oss med till hemliga platser, i inlägget med samma namn och berättade om böcker som utspelar sig i stora städer, men på platser utanför de vanliga stråken. Carolina berättade i inlägget “Uråldriga hemligheter” om böcker där ett avslöjande görs, som vänder allt. Jag älskar också böcker med twister och skulle vilja ta tillfället i akt att tipsa om Gone girl av Gillian Flynn, som just gjorts till film och årets bästa bok för mig Stopptid av Juli Zeh, där två personer berättar om samma händelser, men på helt olika sätt. För tips på en tv-serie där hemligheter och lögner verkligen står i centrum, klicka här och ett filmtips finns här.

Kategorier
Romankoll

Hemligheter och lögner i litteraturen

helena-top

Familjehemligheter som når ytan. Hemliga världar som ingen av oss vet om. Livslögner som snärjer in oss läsare i en oviss säkerhet där sanning är ett relativt begrepp. Veckans tema är “hemligheter och lögner” och nog är det så att nästan all litteratur handlar om att på ett eller annat sätt avslöja sanningen för läsaren eller för karaktärerna eller visar på en verklighet bortom vår föreställningsvärld.

Jag har äntligen lyckats att ta mig ur min litterära säkerhetszon och kan läsa såväl urban fantasy som science fiction, som många gånger handlar om hemliga världar (se till exempelvis Nene Ormes böcker) eller hur den/de, som innehar makten i en mörk framtid, döljer sanningen för människan. Senast läster jag Hugh Howies Ull, som handlar om dystopisk framtid där människan lever i en gigantisk underjordisk silo där ingen vet varken vad som har hänt med jorden eller vad som egentligen finns utanför den skyddade nergrävda världen.

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll

Tio samtida författarkvinnor jag älskar

Linda

Jag brukar tänka att jag ska bli bättre på att läsa böcker av män, men ändå stannar det vid en fördelning på ungefär 70/30 till de skrivande kvinnornas fördel. Jag vill ju inte vara en sådan som bara läser böcker skrivna av människor av det egna könet, en sådan jag ofta hävdar att de flesta män är. Ändå blir det så här och vet ni, jag trivs med det.

Här kommer en lista på tio kvinnor vars böcker jag älskar och som jag troligen inte skulle våga ens snegla på om de kom i  min närhet (även om jag faktiskt gjort mer än så någon gång):

Kategorier
Kulturkoll

Ann-Helén Laestadius boktipsar

Ann-Helén Laestadius har bland annat skrivit ungdomsböcker om Agnes och Henrik. Serien inleds med Sms från Soppero. I somras kom hon ut med boken Bromsgatan, som handlar om de människor som bott på gårdarna på Bromsgatan i Kiruna, det första bostadsområdet som ska rivas i samband med stadsomvandlingen
Egentligen omöjligt att välja en favoritbok, men en av mina största inspirationskällor för mitt eget skrivande om unga samer har varit To kill a mockingbird av Harper Lee. Om nioåriga Scout som konfronteras med rasism och fördomar. Harper Lee fångar barnets perspektiv exakt och oerhört påtagligt.
Om jag får tipsa om den bästa kriminalromanen så blir det Mörka platser av Gillian Flynn (som faktiskt är bättre än Gone Girl) som handlar om Libby Day som tjugofem år efter att hennes familj mördats och hon som sjuåring pekat ut sin bror som mördaren börjar tvivla över hans skuld. En annan deckare i en helt annan anda men minst lika bra är En osynlig av Pontus Ljunghill som tar läsaren med till tjugotalets Stockholm där en liten flicka hittats mördad.
/Ann-Helén Laestadius
Foto: privat
Kategorier
Kulturkoll

Helena hela dagen!

helena-top

Idag är det dags för mig att presentera mig här på Kulturkollo. Jag kommer göra det genom att berätta om älsklingsböcker och önskeläsning, och så blir det lite värmlandskärlek och shelfies också. Jag tror att ni efter idag kommer ha en rätt bra bild av vem jag är och vad jag läser. Om inte kan jag rekommendera en titt på min blogg Fiktiviteter.

Jag började leka med HTML-kod för kanske tio år sen när jag gick på bibliotekshögskolan, och på den vägen är det. Bokblogga har jag gjort i ganska exakt fem år. Och jag älskar det, därför är jag här på kulturkollo också, för att få göra ännu mer av det jag älskar. Till vardags är jag bibliotekarie, jobbar med bokcirklar, sociala medier, boktipsande och inköp av skönlitteratur för vuxna, snacka drömjobb! Jag har två ungar som går i ettan och trean. Jag har en katt, en man och ett radhus. Jag älskar choklad och tycker mycket om att sova. I övrigt är jag väl också som alla andra kan jag tänka.

Nu gör jag som Lyran, Lotta och Fanny och kör en presentation medelst boktitlar, häng gärna på om du inte redan har gjort det!