Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Författare kulturtipsar: Tomas Bannerhed

 

– På bokfronten ser jag fram emot Tua Forsströms nya diktsamling Anteckningar och Merethe Lindströms roman Nord. Sedan är jag lite nyfiken på Fredrik Sjöbergs Mamma är galen och pappa är full, som verkar vara en essäistisk familjehistoria om kärlek och glömska som utgår ifrån en oljemålning som varit försvunnen i många år. Även Patrick Modianos senaste roman, som kommer på svenska i september, står på min lilla läslista.

– Som alltid ser jag också fram emot en ny säsong på Cinemateket. Jag är så trött på digitaliseringen av den här världen – tempot, skärmarna, ängsligheten, fragmentariseringen av allt – att det är en lisa för både själen och skallen att få sjunka ner i en biofåtölj och se analog film på stor duk, dessutom utan popcorn och reklam. Det blir nog en del Bergman för min del i höst. Mest ser jag fram emot att se om Persona och En passion som jag inte har sett på duk på väldigt många år. Och Ur marionetternas livsom jag knappt har några minnen av.

– Sedan kommer – äntligen – den norske pianisten Bugge Wesseltoft till Stockholm för en spelning i Berwaldhallen tillsammans med Dan Berglund och Magnus Öström från Esbjörn Svensson Trio. De kallar sig Rymden i den nya konstellationen. Det blir höstens gig!

/ Tomas Bannerhed, september 2018


Tomas Bannerhed är aktuell med romanen Lugnet, Weyler förlag i höst.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

De oroliga – Linn Ullman

Snart är veckan med divor och dämoner till ända och jag har (som ni märkt) fastnat helt i Ingmar Bergmans värld. Innan veckan ändar så måste jag tipsa om en av de finaste romaner jag läst de senaste åren: Linn Ullmans fantastiska De oroliga. I en närmast självbiografisk form skriver den medelålders Linn om hur hon reste till fadern för att de skulle skriva en bok samman. Hon skulle intervjua och han skulle berätta, hon inköpte en bandspelare enkom för tillfället och när hon äntligen kom till Fårö så var fadern för gammal. Minnena fanns där bara i fragment och inspelningarna blev av urdålig kvalitet. Banden hamnade i en byrålåda, fadern dog kort därefter och när Linn flera år senare hittade de där banden så började en smärtsam och ömsint promenad bland minnen. Romanen är en naken och samtidigt osentimental skildring över flickan, modern och fadern. Flickan som inget hellre vill än att bli vuxen och modern och fadern som helst av allt vill vara barn. Så ska den lilla flickan som växer upp i offentligheten, så är det när man har två världsberömda föräldrar, kunna hitta sig en väg till vuxenskapet utan att egentligen ha någon vuxen kring sig som helt och fullt går att lita på.
Romanen rör sig i tiden, alltifrån kärlekshistorien som leder till att Linn en gång föds (som det nionde barnet i Ingmar Bergmans barnaskara) fram till att Bergsmancentret står klart flera år efter faderns död och en del av romanen bygger alltså på de intervjuer som hon gjorde med sin far under hans sista levnadsår. Just den delen är så otroligt fint gestaltad och man kan som läsare följa det allt snabbare sjukdomsförloppet där klara stunder blandas med ångest och förtröstan. Så bygger då Ullman sin roman kring minnen och vad som är sant och hon gör det så smart och så skickligt att man bara förundras.
Vill man veta mer om Ingmar Bergmans liv och verk och läsa hans egna ord så kan man också läsa hans arbetsböcker, just nyligen utgivna av Norstedts.  Jag har ännu inte läst men jag tror att det skulle vara både spännande och intressant att parallell-läsa romanen med exemplevis arbetsboken från 1955 – 1974. Helena Lindblad har recenserat i DN  
Jag vet inte om arbetsböckerna skrevs med tanke på publicering och det är en intressant fråga om de texter han skrev själv var fiktion eller biografi – ett sätt att bygga myten om sig själv eller ett sätt att reda ut sina tankar. 1987 kom hans självbiografi Laterna Magica som jag läste då och var helt uppslukad av. Läs den – också!
Kategorier
Lyrikkoll

Min barndoms demoner

helena-top

Av de två storheter som står i centrum den här veckan – divor och dämoner – känner jag att jag har dålig koll på divorna. Demonerna däremot, dem kan jag relatera till.

Jag vet inte hur bra koll ni har på mig, men om ni läst mig mycket så inser ni att jag var något av ett skräckbarn. Alltså lite som en ond docka – ser högst normal ut på avstånd, men kommer man tillräckligt nära är det bara det skeva som syns… Nej, kanske inte, men jag hade ändå några riktigt besvärande intressen i mina sena barndomsår.

Ingmar Bergman-film till exempel. Jag ägnade mina flesta eftermiddagar åt de där gamla svartvita svenska filmerna som SVT visade och mitt bästa var när det var en tidig Bergman. Och så älskade jag förstås redan då allt som handlade om tro, tvivel och inre mörker och där kan man väl säga att jag täckte in det mesta i Bergmans repertoar. Jag har svårt att nämna favoriter (utöver Smultronstället som fortfarande är bäst), jag älskade helt enkelt stämningen och det dramatiska i Bergmans filmvärld. 

Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Se Bergman – för filmentusiasterna

Det började med en bilfärd och som alltid P1. Gunnar Bolins röst som pratar om Ingmar Bergman gör mig sällskap i kupén och han pratar om en eller två av hans filmer (just det här avsnittet handlade om Kris och Det regnar på vår kärlek). Till Bergmanpodden bjuder han in spännande gäster som talar med honom om en av Ingmar Bergmans filmer. Serien presenterar hela Bergmans produktion i kronologisk ordning och även om man inte sett typ en enda så är det mycket intressant att lyssna på. När jag sedan plockade fram Leif Zerns Se Bergman så förstod jag än mer att jag kan väldigt lite om Bergmans skapande. Mer om hans privatliv och livet på Fårö och diverse skandaler och konflikter. Det är ju synd.

I den välskrivna boken med det passande namnet så presenterar Zern Bergmans filmer och han utbildar mig på ett synnerligt pedagogiskt sätt. Boken kom första gången 1993 och ges nu ut i omarbetad upplaga. Fokus ligger på Ingmar Bergmans hela konstnärliga bana från de första teaterpjäserna som sattes upp i Helsingborg, filmerna där han regisserade andras manus, genom det gyllene femtio och sextiotalen ända till Fanny och Alexander som blev den sista mastodontprojektet. Teaterpjäser, filmer, böcker och andra texter presenteras i teman som t ex hur hans bildspråk är fyllt av kontraster mellan ljus och mörker, närbilder och silhuetter, gränser och grästillstånd. För min egen del så är det bara TV-serien Scener ur ett äktenskap och Trollflöjten som jag sett många gånger så jag har många filmer att se fram emot i sällskap med både Leif Zern och Gunnar Bolin.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Vi ger oss i kast med divor och dämoner

Få har väl kunnat undgå att 2018 är jubileumsår för två av våra internationellt mest kända kulturprofiler? Jag talar förstås om Birgit Nilsson och Ingmar Bergman som båda skulle fyllt hundra i år om de levat. För övrigt var det precis hundra år sedan min favoritkonstnär Gustav Klimt dog och det firas med en spännande utställning i Wien men det är ett totalt sidospår. Tant Brun, tant Grön och Tant Gredelin firar för den delen också hundraårsdag i år men kanske har de inte lämnat riktigt lika stort kulturellt avtryck som giganterna som gett namn år veckans tema?

Välkommen till de gudomliga divorna och de fruktade dämonerna!

Som alltid så kommer kulturkollos medlemmar tolka temat på sitt alldeles egna vis och det blir helt klart en blandad kompott där kanske inte ett knyst nämns om varken Nilsson eller Bergman. Det kanske blir texter om schlagerdivor eller förskräckliga böcker om bloddrypande demoner som tar över världen. Eller så hamnar vi fast i “vargtimman” med alla de tankar som dyker upp precis då mitt emellan natt och dag. Vad vet jag?

Det jag vet är att 2018 är fyllt av olika jubileumsevenemang till de båda tungviktarnas är ära och jag länkar här till den officiella sidan för Birgit Nilssonoch Ingmar Bergmans hemsida som samlat information om många av alla festligheter. Det blir konserter, teateruppsättningar, operaföreställningar, filmvisningar, utställningar av texter och bokutgivning. Bilden som inleder hela inlägget har jag tagit från NKs julskyltning i vintras då de tjuvstartade jubileumsåret lite genom att ha tema Ingman Bergman på sina tablåer. Vill man direkt på studs lära sig lite mer om Birgit Nilssons liv och karriär så kan jag tipsa om dokumentären Stämband av stål som jag såg härom veckan. Den är riktigt bra!

Väl Mött att hänga på veckans tema – vi tar oss an divor och dämoner!