Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll

En litterär resa genom alla tider (och så landar vi äntligen i Danmarks tidiga 1900-tal)

helena-top

Idag inleds samtalet kring en ny läsning i facebook-gruppen Kulturkollo läser. Den här gången har vi läst en duo böcker av Ida Jessen, En ny tid och Doktor Bagges anagram. Böckerna ger två berättelser om samma händelsekedja och människor och jag hoppas att det ska finnas mycket att samtala om.

Ida Jessens romaner utspelar sig under tidigt 1900-tal, mitt i de samhällsförändringar som skedde då. Jag är väldigt svag för historiska romaner och tänkte att vi ska fira genren lite idag och att vi ska göra det genom att röra oss från den mest avlägsna dåtiden och framåt och så strösslar jag lästips längs vägen*.

Längst bak i tiden har vi de mytiska berättelserna, dramerna, det muntliga, Iliaden och Odysséen, de bibliska berättelserna och vi har alla tolkningar av dessa. Själv är jag ju som jag avslöjat här tidigare mycket förtjust i Colm Toibin och han har täckt in både det ena och det andra med sina Marias testamente och Namnens hus, jag rekommenderar dem båda varmt. Om vi rör oss lite framåt och mot Sverige så vill jag framhålla Elisabeth Östnäs fantastiska trilogi om vikingaflickan Turid. Den borde alla läsa.

Vidare, framåt – mot pesten! Jag tillhör den lilla utbrytargrupp bland historiska romaner-läsare som gärna väljer pest-litteratur när den erbjuds. En av de allra bästa är Elin Boardys säregna Tiden är inte än.

Annat elände som spred och förgrenade sig här någonstans var Rosornas krig i England som senare skildrades av Shakespeare, inte i historiska romaner men väl historiska dramer värda att läsa ur många olika perspektiv. Stridigheterna i sig intresserar mig inte mycket, men eftersom de kom att genomsyra hela det monarki- och samhällsbygge som följde och som skildras så fantastiskt i Hilary Mantels böcker om Thomas Cromwell (smedssonen med klassresan och hela världen i sin hand) måste de med här.

Det är inte mycket lycka i historisk tid, inte i historiska romaner i alla fall. Umbäranden och svält, kyla och våld, det är vad det är. När vi kommer fram till 1600-talet är kylan bedövande och häxbålen som brinner är inte att värma sig vid. Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget är en helt fenomenalt förfärlig skildring av denna tid och hur den fortsatte att påverka genom generationerna. Skymningsporten av Jeanette Winterson beskriver smutsen och skräcken som vore den en påtaglig verklighet för läsaren. Historierna är många och vi bör lyssna till dem.

Snart är vi framme i tider som känns mindre avlägsna. Vi närmar oss Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit, vi närmar oss Emelie i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Där hittar vi nycklarna till förra och förrförra århundradet och dess samhällsförändringar. Hur 1900-talet var och blev läser jag också gärna i Elsie Johanssons böcker om Nancy. Och så krigen förstås och främst det andra, bland litteraturen kring andra världskriget finns det mycket oumbärligt, men här och nu väljer jag att rekommendera Nora Krugs Heimat, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting och Gitta Serenys storverk Albert Speer och sanningen.

Och sen var vi framme idag. På ett ungefär….

*Det här är en oerhört västcentrerad boktipshög helt enkelt för att min kunskapslucka kring icke västerländsk historisk fiktion är orimligt stor. Ni får mer än gärna hjälpa mig att täppa till dem medelst egna lästips i kommentarerna.

 

Bild från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Sakprosakoll

27 januari – minnesdagen för förintelsens offer

Idag på minnesdagen för förintelsens offer vill vi lyfta fram några av våra favoritböcker som handlar om just dem. Under veckan har vi ägnat oss åt kulturella skildringar som beskriver tiden efter ett krig och de få förintelseöverlevare som finns kvar gör verkligen en stor insats för att vårt minne av krigets fasor inte ska försvinna när kriget i sig är över.

Just idag för fyra år sedan vann den bok som jag vill dela med mig av Bokbloggarnas litteraturpris. Boken var en oerhört stark läsupplevelse för mig. Superlativen bubblade i mitt inre men jag fick aldrig ur mig någon text om boken. Hur skulle jag kunna göra den upplevelsen rättvisa? Boken jag här och nu vill lyfta fram är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

 

 

Jag väljer Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Den som söker hjärtekrossande intensivt ordsatta och vältecknade berättelser om barn före, under och efter krig och förintelse hittar allt i den här Augustnominerade pärlan från 2018. Enda abret är att man aldrig mer blir sig lik efter att ha upplevt den. Som sig bör …

 

 

Jag vill lyfta fram 1947 av Elisabeth Åsbrink, som inte handlar om förintelsen i sig, men med all önskvärd tydlighet visar att slutet på ett krig egentligen är början på andra konflikter. Åsbrink låter oss följa nazister från andra världskriget som fortsätter sin politiska kamp, judar som väntar på att få bosätta sig i Israel, hur muslimska brödraskapet utvecklas och mycket mer. En riktigt välskriven och spännande bok, som på många sätt är en väldigt sorglig beskrivning av hur världens konflikter är ständiga.

 

 

Jag vill lyfta en bok som kommit lite i skymundan. På skolan där jag jobbar läser barnen Anne Franks dagbok, helt självmant, år efter år efter år. Jag kan förstå att man tycker att det är extra spännande att läsa om en flicka som var precis som flickor är mest, någon i ens egen ålder. Därför tänkte jag på boken “Historien om Leon -Schindlers yngste arbetare” av Leon Leyson. Han skriver där om sitt eget liv som barn i Schindlers fabrik och hur han och hans familj lyckades överleva kriget.

 


Min mors tystnad av Lizzie Doron är en roman där hon utforskar sin barndom. Hon försöker förstå hur traumat med hela familjer, släkter, som utplånats i Shoah gjorde att de som överlevt bar på en ständig skuld. Så länge man lever kan man alltid få hoppas på att få dö är moderns mantra genom boken när vardagen rullar på och skildras så fint, ofta med galghumorn som vapen. Lågmält om livet som överlevare och hur skulden fortplantar sig genom generationerna.

 

Jag har genom åren läst många böcker om både förintelsen och dess offer, och många av dem har gett mig inre bilder som aldrig försvinner. Av alla dem vill jag lyfta nobelpristagaren Imre Kertész och Mannen utan öde – därför att den ger överlevarens perspektiv på koncentrationslägrens vardag på ett så oerhört grått och hopplöst sätt. Det känns som att det är så det måste läsas om, och att de inre bilderna måste vara grå och hopplösa.

 

 


Jag vill tipsa om om en alldeles nyutkommen barnbok skriven av Hédi Fried som själv överlevt förintelsen. Bilderboken Historien om Bodri berättar om kriget, Hitler och koncentrationsläger ut ett barns perspektiv. Det är flickan Hédi som inte förstår varför hennes bästa vän Marika inte får leka med henne längre eller varför de måste flytta från sin lägenhet och tränga ihop sig med andra människor i en särskild del av staden. Det är ett barn som inser att det finns något att blir rädd när hon ser att hennes föräldrar är rädda. Det är också en berättelse om den stora saknade av en älskade hund. Bodri springer efter tåget så länge han orkar när familjen förs bort i godsvagnar, men han finns kvar i Hédis tankar hela tiden. Författaren lyckas med att inte göra det alltför skrämmande, men undviker inte heller det svåra. Det är rakt och ärligt berättat, med sorg självklart, men också med mycket värme.

 

Jag vill tipsa om en bok som jag tycker att alla borde läsa: Jag är den sista juden, Chil Rajchmans vittnesmål från förintelselägret Treblinka. Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka, bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Att det är en hemsk berättelse förstår nog alla, men det är stundtals ohyggligt och nästan omöjligt att läsa vidare. Det är naket, det är vidrigt, det är rått och det gör ont att läsa. Men, samtidigt är det en viktig bok som förtjänar att bli läst. En tunn och liten bok på blott 137 sidor, men tyngre än det mesta annat.

 

 

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Viktoria listar 2018

Ja, kulturmässigt var ju det här lite av ett bottenår för min del, men det har hänt rätt mycket ändå. Det är otroligt svårt att lista ett år så här på slutet (eller början på nästa) då minnet sviker en när man väl sitter här. Precis som Linda skriver så är ju lite av poängen dock att läsa andras listor och tänka “ja, men DEN hade jag glömt bort”.

Årests upplevelse: Alltså, det finns bara en sak att sätta här i år då min MIni-Pixi kom till världen i maj. Vissa saker är liksom omöjliga att glömma. Förlossnigar hamnar rätt högt på den listan.

Årets föreställning: Blir faktiskt en barnteater, det har blivit riktigt mycket sådan i år. Pija Lindenbaums “Pudlar och pommes” dramatiserades av Teater 23 i Malmö och visade sig vara en upplevelse för hela familjen!

Årets mest oväntade: Att min läslust skulle försvinna helt. Min läslista inför min föräldraledighet var hur lång som helst, men någonstans där när jag kämpat för att få till lästid de första månaderna så insåg jag att jag inte hade så mycket läsork kvar ändå. Saknar min läslust mer än jag saknar att läsa när jag har lusten, om ni förstår vad jag menar,

Årets klassiker: Borde kanske kvala in under Årets skandal men jag har inte läst några klassiker alls i år! Om man inte räknar Astrid Lindgren. Gör man det så åker Saltkråkan genast upp på första platsen. Hade nästan glömt hur sonen och jag tog oss igenom hela, trots att han tyckte den var lite svår emellanåt men vi älskade den något rent otroligt.

Årets roligaste:  Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den bästa humorn är den som är marinerad i svärta.

Årets starkaste: Bland barn- och ungdomsböckerna måste det bli älskade Lisa Bjärbos “Inuti huvudet är jag kul”. Väldigt mycket igenkänning dessutom. Annars säger jag Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” som gjort ett oförglömligt intryck på mig. Kanske för att jag faktiskt bott flera år där, där sinnessjukhuset i Lund låg.

Årets historiska: Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde sitter faktiskt kvar i huvudet, trots att jag tänkte att den påminde om så mycket annat när jag just hade läst den. Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” åker också in här, trots att det väl inte är en historisk roman i klassisk bemärkelse.

Årets film: Knappt sett på film alls i år, så tror inte att jag KAN lista någon.

Årets TV-serie: Alltså, den som haft stört inverkan på mit liv är ju “Sommarlovsmorgon” då barnen rusade upp varje morgon hela sommaren för att titta och vi tillbringade stora delar av nästan varje dag hela sommaren med att prata somm Sommarlov, om Sommarskuggan, om Skuggslem, Om Alex och Carro, om Malin och Angelica Prick, om att åka och vara publik, om Somarlov kommer att komma tillbaka, hur långt det är till nästa sommarlov, om man kan se alla programmen en gång till? Osv, osv… 2018 var året då barnen verkligen upptäckte barnkanalen, tydligen.

Årests diktsamling: Sus av Agnes Gerner. Den här kvalade nästan in på “Årets starkaste” och “Årets skräckis” också.

Årets låt: Alltså, när Spotify listade mina mest lyssnade under året så insåg jag hur fruktansvärt arg jag var på allt och alla hela första halvan av 2018. MEN, min mest lyssnade låt visade sig vara “Fake it Til You make it” med Klara & Jag. Vet inte vad det säger om mig, men så var det tydligen i alla fall..

Årets album: Åh, men det är ju High As Hope med Florence + The Machine! Efter ilska kommer hopp, eller något. Blev så himla glad över att kunna andas ut och älska det här albumet också.

Årets katastrof: Eh, Svenska akademien? Kommentarer överflödiga.

Årets grafiska: Wage slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare av Daria Bogdanska

Årets återseende: Plum Sykes med Partygirls die in pearls. Alltså, insåg itne hur mycket jag saknat denna chick-litmästare! Och jag menar Oxford, 80-tal, mord och debutanter! Fanns inte en chans att jag inte skulle älska det här.

Årets lyckopiller: Att Charlaine Harris kom med ännu en Aurora Teagarden-roman. Kärlek till henne och skriv FLER!

Årets läskigaste: Hor(r)ace. Utan tvekan. Var har han legat begravd i 300 år innan han plötsligt dök upp tillsammans med sina gamla unkna värderingar.

Årets konstigaste: Att jag skulle läsa så mycket poesi. Även om jag hade det som nyårslösfte till mig själv förra året så hade jag nog inte trott att jag skulle hålla det…

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

August, August, August

Det känns som ett återkommande mantra varje år det är dags för Augustprisutdelningen, att diskutera huruvida barnbokskategorin borde delas upp i flera delar. Vad tycker ni? Jag är definitivt för men inser också att det inte kommer att hända de närmaste åren i alla fall.

Jag brukar inte intressera mig nämnvärt för de andra två kategorierna. Det brukar bara vara någon av de skönlitterära i vuxenklassen och ett par av de nominerade till fackbokspriset som är intressanta för min del. Så även i år. Barnbokskategorin däremot, insåg jag att jag faktiskt läst alla de nominerade i. Och även om det var hård konkurrens i år så är jag glad över att min girl crush nummer 1, Emma Adbåge, vann med “Gropen” som både jag och min son älskar. Nu är det kanske inte min favorit böand hennes böcker, men definitivit en av de bättre. Fast det säger ju inte så mycket då hennes lägstanivå är FREAKING AMAZING! Som sagt, girl crush.

Gropen handlar om ett hål i marken i närheten av en skola. Ett sådant där ställe som barnen älskar att gå till och låta fantasin flöda. De vuxna är däremot skeptiska och tycker att det verkar farligt. Vilket det säkert är också. Men vad bryr man sig om det när man är 7 år och ser en hel borg/affär/ sagovärld/sjöjungfrustad/tågstation/mysig koja osv framför sig. Och trots att vuxenvärlden bekämpar deras lekar så hittar de sätt. Verkligen välförtjänt pris, även om jag höll ganska hårt på Jenny Jägerfeld i år också.

Det är nämligen inte ofta en mellanåldersbok kniper åt sig en plats bland de nominerade, eller för den delen faktiskt vinner. Dessutom var “Comedy Queen” helt briljant! Faktiskt. Bara Jenny Jägerfeld kan ta sig an så svåra ämnen som sorg och dödsångest med humor och göra det så himla mänskligt.

Övriga nominerade då? Ja, där finns flera favoriter. “Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius & Clara Dackenberg är en bilderbok som handlar om klass utan att vara så uttalad. Jag älskar hur bilderna berättar en historia och texten en annan utan att för den delen säga emot varandra. Det gav upphov till många samtal här hemma om hur barnen känner varandra egentligen och om detvar rätt att ta den där transformersfiguren egentligen. Jag ska villigt erkänna att min pojke badar i leksaker då jag själv inte hade det superfett som barn. De flesta av hans kompisar gör det inte dock, och jag vill verkligen att han ska förstå att inte alla kan få allt de pekar då. Inte han heller.

“Regn” av Anders Holmer är en fin bilderbok men personligen hade jag nog kunnat tänka mig någon annan bok på den här platsen.

“Rymlingarna” av Ulf Stark och Kitty Crowter börjae vi läsa här hemma som nattningsbok men efter halva boken ungefär så hittade sonen en bok om robotar som tog all uppmärksamhet. Tursamt nog. Jag fortsatte läsa men hade ju förstått vart åt det barkade. EN oerhört fin men sorglig berättelse och min son är lika känslig som jag. Jag vet hur mycket han hade gråtit och ältat det här slutet i dagar. Ibland kan man ta det, just nu är inte rätt läge. Historien handlar om en pojke, Lill-Gottfrid, som tar med sin farfar på rymmen till sommarstugan en sista gång. GUd, jag börjar lipa bara jag tänker på det. Fy 17.

“Vi kommer snart hem igen” av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är årets grafiska roman. Det har ju skrivits spaltmeter om förintelsen och överlevande har fått dela med sig av sina berättelser många gånger tidigare. Detta är inte en bok som sticker ut jättemycket i den genren, men med det sagt så gråter jag och mår illa ändå när jag läser den. Det är verkligen historier som bör upprepas om och om igen och aldrig slits de ut för det. aldrig kommer vi att bli blasé över vd som hände. Hoppas jag i alla fall. Trots att hitorierna är oerhört engagerande så tyckte jag ändå att det var rätt att inte denna bok knep priset i slutändan. Det var flera andra jag hade på listan före den här.

Nå, summan av julkardemumman är ändå att jag tyckte att det var en värdig vinnare i år, även om jag gärna hade sett Comedy Queen på den platsen också. Vad tänker ni? Hade ni någon annan favorit? Någon som borde ha blivit nominerad men som glömdes bort?


Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 48 2018

Idag är det så sent i november man kan komma, den allra sista dagen innan vi kliver in i december med alla dess ljus. Det kan vi behöva just nu, lite ljus. Här hittar du våra försök att tända läsljus från veckan som gick, klicka på länkarna för att läsa recensioner på våra bloggar:

Alfons och soldatpappan av Gunilla Bergström (Anna)

Comedy queen av Jenny Jägerfeld (Carolina)

En högre rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt (Anna)

En högre rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt (Linda)

En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele (Anna)

Gropen av Emma AdBåge (Linda)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Linda)

Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs (Anna)

Min bästis målvakten av Maria Parr (Carolina)

Regn av Anders Holmer (Linda)

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther (Linda)

Som sparv som örn av Per Nilsson (Helena)

Three Parts Dead av Max Gladstone (Carolina)

Vad jag saknades här av Jila Mossaed (Helena)

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting (Helena)

Vänförfrågan av Laura Marshall (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 44 2018

Jamen, så kom den då äntligen! Den där blötgrå hösten med regn på tvären, en och annan snöflinga och mörkret. Äntligen får vi med gott samvete läsa en bok eller två. För alla som är ensamma så kan böcker spela riktigt stor roll, den kan stärka en och man har en vän bredvid sig i vått och torrt. Helgen som kommer passar det ju extra bra att tända ett och annat ljus också. Jag, och många med mig, ska gå till kyrkogården och se den vackra och stämningsfulla miljön där och sedan blir det hem för att läsa. Här kommer veckans boktips från våra bloggar. Hoppas ni hittar något som passar! /Anna

Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren (Linda)

Flygfärdig av Linda Skugge (Carolina)

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka av Naja Marie Aidt (Helena)

Huset på Cap Corse av Emma Piazza (Linda)

Muralgranskaren av David Nessle (Helena)

Nuckan av Malin Lindroth (Helena)

Seven Stones to Stand or Fall av Diana Gabaldon (Carolina)

Slutet av Mats Strandberg (Linda)

Vad som helst är möjligt av Elisabeth Strout (Helena)

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting (Linda)

Vintereld av Anders de la Motte (Anna)