Joanna Trollope – Kulturkollo

Den här veckan pratar vi om böcker och andra kulturella företeelser som vi inte riktigt fattar grejen med. Men det är ju ändå en väldig tur att man får tycka olika, och om man inte gillar något så finns det en uppsjö av alternativ. Kanske hittar du något som väcker ditt intresse i veckans lista över de böcker vi läst och bloggar om på våra egna bloggar.

Bachelor Nation: Inside the world of America’s favorite guilty pleasure av Amy Kaufman (Lotta)

Barnet av Fiona Barton (Lotta)

Bokhandeln på Riverside drive av Frida Skybäck (Helena)

En kaninhistoria av Thomas Årnfelt (Ulrica)

Isla and the Happily Ever After av Stephanie Perkins (Carolina)

Little Gold av Allie Rogers (Linda)

Sense & Sensibility av Joanna Trollope (Carolina)

Ta sig frihet av Ingela Lind (Anna)

Vassa föremål av Gillian Flynn (Ulrica)

Väck mig när det är över av Ann-Lie Högberg (Linda)

Att skriva – en spaning

Jag är fascinerad över skrivandets konst och vad författare säger om att skriva. Det kanske verkar märkligt, då det är böckerna och inte den skrivande författaren som egentligen borde vara det viktiga. Den här veckan fokuserar vi på skrivandets konst och kommer att bjuda på olika röster som berättar om just det.

Inför veckan har jag spanat efter korta tankar om just skrivande. Jan Guillou hävdar till exempel att inspiration är för amatörer och att det istället handlar om att tvinga sig själv att skriva. Han har samma schema varje dag, skriver alltid 10 sidor och alltid på skrivmaskin. Enligt en artikel i Språktidningen blev det dock bara 5 sidor dagligen då han skrev om Arn. Detta på grund av det komplicerade språket. Lite intressant är det också att skrivandet följer jaktsäsongen. Böcker står i fokus från januari till slutet av maj, sedan tar jakten mer och mer tid.

På frågan om skillnaden mellan att skriva romaner eller sakprosa säger han så här:

”Romanen är ett utmärkt instrument när man bara kan gissa sig till hur något låg till. När fakta finns tillgängliga har fiktionen ingen funktion. Till min förvåning blev det alltså ingen roman, utan en reportagebok.”

Reportageboken han hänvisar till är Häxornas försvarare från 2003.

Fortsätt läsa